Därför är Tiger så bra

Han är uppfostrad med en vinnarinstinkt och när andra barn lekte med brandbilar sprang Tiger runt med en liten golfklubba – men Tiger är inte perfekt, han får stryk av sin svenska fru Elin.

Text: Jörgen Mizander
Översättning: Michael Broström
Foto: Getty Images

Han är världens mest kända aktiva idrottsman. Genom tiderna bara överträffad av Muhammed Ali. Han är den bäst betalda och en av de absolut rikaste. Han är bara 32 år. Han är så rik och så känd att han inte behöver något kreditkort, han kan få allt han vill ha.
Tiger Woods bestämde sig redan som amatör att han skulle slå Jack Nicklaus rekord på 18 Major-titlar (Tiger har för tillfället 13). Som 4-åring utmanade han, med handicap 18, en klubbpro och slog honom med tre slag. Han är absolut inte född med silversked i munnen, tvärtom fick hans föräldrar, den amerikanske majoren Earl och hans thailändska mor Kultida, ta stora lån på sitt hus för att kunna finansiera sonens tävlingsgolf.
Alla i hans närhet talar om en enastående och målinriktad träningsvillighet och hans fysiska träning.
Han slår inte bara bollen till nästa delstat, han är även en magiker med wedgarna.
Han har inlett säsongen 2008 som han avslutade förra året – med övertygande segrar. Således krossade han allt och alla i premiärtävlingen Buick Invitational, ledde inför sista rundan med tio slag och seglade i kraftig vind till en seger med åtta slag. Några veckor senare segrade han i Dubai efter en fantastisk spurt. En överlägsen seger i Accenture Match Play och en kämpaseger i Arnold Palmer Invitational innebar att Tiger startade året med fyra raka segrar.

Tigers flygskräck
Han har inte många riktiga vänner, men de som han har är vänner med Tiger, eller Eldrick som han hette innan han bytte namn, och inte med golfspelaren Tiger Woods. I vänkretsen finns vanliga dödliga, studiekamrater från Stanford University-tiden och i den mer prominenta änden, basketlegenden Michael Jordan och tennisstjärnan Roger Federer. Trots hans enorma förmögenhet lever han, tillsammans med sin svenska fru, 27-åriga Elin Nordegren (tidigare barnflicka hos Jesper Parnevik och dotter till tidigare migrationsminister, Barbro Holmberg) och deras dotter, ett förhållandevis normalt liv, utan större utsvävningar eller vulgära rikemanslater. På en punkt kompromissar han dock aldrig, och det är flygning. Han flyger i eget plan – dels på grund av hur känd och förmögen han är, men mest på grund av en flygskräck som uppstod vid en flygning i 1996 på väg från Kalifornien till Pumpkin Ridge i Oregon och hans tredje US Amateur-seger i rad.
Segern firades med en hamburgare på McDonalds, och dagen efter reste han till Wisconsin och Greater Milwaukee Open på Brown Deer Park GC. Stor förvirring rådde om Tiger var inbjuden som amatör, eller om han skulle ta steget över till proffslivet. Inte många visste att de hade mellanlandat hos management-firman IMG och Nike, där Tiger, tillsammans med sin bästa vän och trogna följeslagare, fadern Earl, skrev under ett sponsorkontrakt på 40 miljoner dollar. Presskonferensen skulle vara på onsdagen innan tävlingen inleddes på torsdagen, men redan på tisdagen tvingades Tiger, hans far och männen bakom Tiger, erkänna att pressen från media var för stor. Avtalet offentliggjordes och Tiger levererade de berömda orden:
– Hello World! Senare en framgångsrik slogan för Nike.

Öppen och vänlig
Att få en intervju med Tiger Woods, som av sina rådgivare skyddas som en kung, är lika svårt som att ringa kronprinsessan Viktoria och bjuda henne på bio. Man måste känna någon, som känner någon. Undertecknad har turen att känna en framträdande journalist vid en av de amerikanska golftidningarna. Vi mötte Tiger efter en träningsrunda på Arnold Palmers bana utanför Orlando, där Tiger bor med sin familj under större delen av året. Säkerhetsvakten stod diskret kvar i dörren när Tiger kom in i restaurangen, hälsade på bekanta och styrde kosan mot min amerikanska kollega. ”Hej, hur är läget. Och du är journalisten från Skandinavien. Ge mig tio minuter, OK?” Belevad, hövlig och professionell!

Tiger kom tillbaka iförd en ny och ren tröja, och efter en kort redogörelse av träningsrundan avfyrade han följande replik:
– Mr. Mizander, I hope you can come up with some new questions! Ackompanjerat av ett underfundigt leende som blottade bländvita tänder och levande, intelligenta ögon, plus en klapp på bordskanten.

En halvtimme gick med frågor om dåtid, nutid och framtid. Alla frågor besvarades kort och precist. Här fanns både uppriktighet, ärlighet, polerad vänlighet, en viss portion avväpning och en professionalism som betydde att han höll tillbaka en del. Tiger broderade inte ut, han svarade kort och lättförståeligt. Han är öppen och ärlig, och bara när man kommer lite för nära kontroversiella ämnen, som t.ex. om FedEx Cup var lite för anpassat för Tiger Woods, så kommer de repeterade fraserna. Men på det hela taget fanns inget tvivel om att vi satt med en förhållandevis ung man som var helt utan snobberi och later, helt opåverkad av sina många miljoner, en ung man med idéer, ambitioner och visioner. En riktigt sympatisk kille som man bara kan önska en lång och ärorik karriär och ett lyckligt liv.

Det blev ett samtal om uppfostran, uppväxt, nya mål, karriärplanering, nya rekord, vinnarinstinkt, familjen, barn, vardagen, pengarna, betydelsen av goda vänner, önskemålet om ett normalt liv – och även förlusten av hans far, hans mentor, bästa vän och den person som har betytt mest i Tigers liv. Han dog 2006 efter en smärtsam cancersjukdom.

De första åren
– Min far har betytt kolossalt mycket för mig. Han var min bäste vän. Han lärde mig golf, han ställde alltid upp för mig. Han ansåg att livet ska ha en mening. Vi har plikter och ansvar, men livet ska också vara roligt. Jag tänker på honom varje gång jag står på första tee, och på en del banor där han brukade gå med så tänker jag på honom när jag ser ett visst träd. Jag kan nästan se honom stå under trädet.

– Det var också han som såg till att jag (Tiger ler förläget) som tvååring var med i ett TV-program (Jim Hill, en lokal TV-stjärna i Orange country i Kalifornien ) och senare hos Mike Douglas TV-show (där Tiger, fortfarande som tvååring, förlorade en puttningstävling mot Bob Hope).
– Det blev jag sur för. Det var ett ojämnt underlag och Mr. Hope hade fått slå några övningsputtar.

– Jag var bara ett år då min far spände upp ett nät i vårt garage. Faktiskt började jag med att spela från fel håll, men det rättade han snart till. Min far skrev ned mycket om vad som försiggick. Jag har läst att jag vid 18 månader spelade ett 360 meter långt par 4-hål på 11 slag. Som 3-åring gick jag nio hål på 48 slag, som 5-åring 18 hål på 89 slag, som 8-åring scorade jag kring 78–80 och som 13-åring var jag ofta under par.
Min första större turnering var juniormästerskapet där vi bl.a. spelade en runda med en pro. Jag spelade med John Daly. Efter nio hål var jag tre under par, John var bara ett under. Men vi slutade lika, eftersom John sade till mig att han ”f-n inte skulle få stryk av en 13-årig pojkvasker”.

Tiger vann tävlingen och fick draghjälp med uppmärksamheten sedan Daly sagt till media att ”den där killen är suverän och kan flytta berg inom golfen.”

Uppfostran och uppväxt?
– På många punkter liknade den alla andras, bortsett från att jag alltid hade en golfklubba i händerna, både inomhus och utomhus. Min leksak var en golfklubba. Det var här jag lärde mig att slå de korta wedgeslagen.
– Mina föräldrar stöttade och uppmuntrade alltid mitt golfintresse. Min far lärde sig spela golf först som 42-åring, men blev omgående biten av golfen. All min golf som liten pojke spelade jag på militärens banor bl.a. Destroyers GC i Kalifornien. Jag minns också, att vi alltid måste bo på billiga hotell och spara på kostnaderna, när vi reste till turneringar. Senare har jag fått veta att mina föräldrar tog stora lån på huset för att kunna finansiera resor och uppehälle.

Din karriär i framtiden?
– Mitt huvudmål är att vinna fler Major-titlar än någon annan, och jag planerar min säsong efter de fyra Major-tävlingarna. Sedan försöker jag delta i så många tävlingar som möjligt. Men jag erkänner att nu när vi har fått barn så har familjen blivit minst lika viktig som golfen. Jag vill hellre ha ett lyckligt familjeliv än att hålla ett imponerande golfrekord.

Alla säger att du är envis, ambitiös och alltid sätter upp nya mål för dig själv.
– Ja, utan mål ingen mening. Även när jag leder en tävling stort så sätter jag upp mål, t.ex. att gå fyra under par. Jag vet inte om jag är envis, men ambitiös är jag. Jag tror att jag lärt mig av mina motgångar. Mina segrar i t.ex. US Amateur var ingen dans på rosor. I alla tre låg jag efter, och ibland mycket efter. Mot t.ex. Trip (Kuehne, 1994) på Sawgrass var jag sex ned efter 13 hål, men vann till slut med 2/1. Jag har lärt mig att tro på mig själv, vara väl förberedd och att aldrig ge upp. Mot Steve Scott 1996 var jag fem ned efter 18 hål, men vann på det 38:e hålet. Det var för övrigt min tredje amatörtitel och min sista match som amatör. Dagen efter blev jag proffs. Inte många visste att det var bestämt flera månader i förväg.
– Dessutom är jag inte helt nöjd med min egen golf. Jag kan bli bättre från tee, ja, faktiskt på alla områden.
Jag drömmer om den runda där jag landar bollen exakt där jag siktar. Egentligen inte en runda på 18 under par, utan en runda där klubborna gör exakt vad jag vill. Och till den punkten är det en bit kvar.

Familjen?
– Den betyder enormt mycket för mig. Jag har sett på mina föräldrar och lärt mig av dem. Betydelsen av kärlek, förståelse respekt, sammanhållning och uppbackning. Det är viktigt att både älska och respektera varandra, och värna om familjen. Jag gör all min styrketräning i huset, vilket betyder att jag inte behöver lämna familjen för att träna. När jag är ute och spelar tävlingar tar jag ofta med mig familjen. När de inte är med saknar jag dem varenda sekund.

Det sägs att din fru Elin ger dig stryk i spel när ni är hemma?
Tiger spricker upp i ett brett leende.
– Ja, det är rätt. Elin har minst lika stor tävlingsinstinkt som jag. Hon har sina egna åsikter och en stark personlighet. Och hon hatar att förlora, i allt. Hon hatar inte bara att förlora, hon älskar också att skryta med att hon vunnit. Det är härligt. För det mesta i alla fall. 

Det sägs att du tjänar runt 100 miljoner dollar och har en förmögenhet på en miljard dollar?
– Är det vad de säger? Tja, då stämmer det väl. Låt mig säga så här: Jag har så mycket att jag kan ge till andra. Och det har jag, med stort nöje, gjort till bl.a. Tiger Woods Foundation, som stiftats med en lång rad syften, bl.a. att hjälpa unga som inte har det så gott ställt att få prova på golf och få en ordentlig utbildning.

Det sägs också att du ska ha 2–3 miljoner dollar bara för att komma till en golftävling, och att du får 50 miljoner dollar för att sätta ditt namn på en ny bana i Dubai?
– Är det vad de säger? Tja, då stämmer det väl. Eller också gör det inte det.
Det stämmer i alla fall att jag har tackat ja till att designa en bana nere i öken och det ser jag fram emot. Här kan allt flyttas, man behöver inte ta hänsyn till något. Vi kan göra banan precis som vi vill och tycker blir bäst.
Det är ett spännande projekt som jag ser fram emot kommer att stå färdigt om några år.

Det sägs även att du har donerat över 100 miljoner dollar till Tiger Woods Foundation och många andra välgörenhetsorganisationer?
– Jag tycker inte om att tala om pengar. I grund och botten är det ju ganska ointressant. De flesta vet att det knappast lider någon nöd på oss.
Sanningen att säga så vill jag hellre bli ihågkommen för att ha hjälpt till och bedrivit stor välgörenhet än för att jag var bra på att spela golf. Golfen är viktig för att den är medlet, men målet är ett helt annat. Jag älskar att besöka stiftelsens olika institutioner. Det är helt fantastiskt att träffa barnen. De är ärliga, spontana och tacksamma. Kan man uppleva något mer kärleksfullt och rörande?
För första gången i samtalet blir Tigers leende ersatt av en mer allvarlig blick.

Privat lever du ett ganska normalt familjeliv utan några större exklusiva vanor?
– Ja, det tror jag nog. Jag vet inte riktigt hur de rika lever, men vi lever som vi har lust till och menar bäst.
Vi går ut mycket sällan och träffar hellre vänner hemma. När vi är ensamma älskar vi att bara vara hemma och slappa och se på samma TV-program som resten av Amerika ser på. Märkligare än så är det inte.

Du är också omgiven av säkerhetsvakter när du är ute?
– Ja, det är tyvärr nödvändigt, men släpp det ämnet.

Till sist, hur länge planerar du att fortsätta spela?
– Så länge jag känner motivation att göra det och så länge jag kan vara konkurrenskraftig. Jag tror inte att jag håller ut så länge att jag når seniortouren vid 50-års ålder. Det måste finnas ett mål och en mening. Familjelivet har stor betydelse och vi får nog fler barn. Jag vill hellre vara med mina barn än vinna en golftävling. Men i verkligheten är de två helt ojämförliga situationer.
Och så går jag också och tänker på hur i helsicke jag ska lyckas vinna över Elin i bl.a. Trivial Pursuit …