Strand Golf

Text och foto: Helena Hugosson

Invid Sörfjärden i Mälaren, mellan Eskilstuna och Strängnäs, ligger en 18-håls Pay & Play-bana. Men att låta sig tänka negativt av att det är Pay & Play är dumdristigt, här är bankvaliteten A och O. Med välskötta greener och bra fairways undrar man om Strands GK tar upp kampen om att vara en av Sveriges bästa P & P-banor.

Historien om Strands GK började egentligen 1948, då gården Strand såldes till Olle och Astrid Söderberg. Sonen Clas började sitt yrkesverksamma liv genom att följa fadern i fotspåren med jordbruk och renovering av gårdens hus. Här såldes morötter, majs, potatis och jordgubbar för att nämna något. Men 1985 påbörjades en helt annan process. Där dagens hål tolv ligger, stod Clas och hans svåger Janne Kjellwall och spanade ut över vidderna.

– Tror du inte att det skulle passa bra med en golfbana här? Frågade Janne sin svåger och så var snöbollen i rullning.

Femton år senare stod en sjuhålsbana klar, ritad av just Janne. År 2003 var 18 hål spelklara. Så snart golfbanan stod klar fortsatte familjen Söderberg med reparationer av den gamla ladugårdsbyggnaden från 1800-talet. Förra året öppnades hotell och restaurang där. Skalet är i närmaste intakt medan insidan på huset restaurerats.

Efter små kringelikrokvägar från E20 kommer man fram till en anläggning som fortfarande andas gammal lantbruksgård. Stora röda hölador står på gården med flygel och bostadshus på de små kullarna. Sörfjärden ligger och blänker bakom några björkar. Att vakna upp på Strand och kika ut över Sörfjärden får hela själen att må bra. Parkeringen fylls snabbt på av golfsugna bilresenärer, greenfeegästerna är i klart övertag här. Det med förväntansfulla steg man kliver upp på första tee. Jannes Kjellwalls bana är 5 625 resp 4 765 meter lång, dvs en ganska stor skillnad mellan gul och röd tee.

En söndagsmorgon på hösten lockar lite lagom med spelare som slår ut med jämna mellanrum, annars kan det vara mer belastat och hemsidan indikerar en viss okunskap bland spelare. Lite olika tips finns för hur spelet ska gå undan. Som ensamboll blir man dock snabbt genomsläppt och så ligger hela Strand GK framför fötterna. Hål ett och hål två känns mest som uppvärmningshål, där tvåan kantas av tät skog.

Det visar sig att längden oftast inte är något problem på Strand GK, men när man tror att man är i hamn på green eller i närspelsområde är det då problemen uppstår. Redan på hål tre bjuds man på en kraftigt ondulerad green, som med ”fel” flaggplacering nära på blir omöjlig att få bollen i hål. Samtidigt ger det bra tuggmotstånd och ger en känsla av kvalitet och bra golfspel.

Efter fyra spelade hål ska man ta sig upp för en backe och sedan komma ut ur skogen. Precis när du trodde att du hade en lite murrig skogsbana framför dig kommer du ut på femman och möts av vidöppet landskap med åker i bakgrunden och Sörfjärden i fjärran. Utsikten är strålande. Hål fem, sex och sju är alla lika vackra och ligger i en triangel. ”Bermuda-triangeln” enligt somliga. Hål åtta är ett kort par tre, medan hål nio är en skön par fem på fem hundra meter.

Efter nio hål spelade kommer man till en liten bod med korvlukten osande. Här är det självbetjäning för det mesta, även för traktens lokala skator som lärt sig att tjuva korvbröd om inte dörren är stängd. Och det kan behövas en kopp kaffe och något sockerrikt innan man tar sig an banans sista nio hål – en betydande backe väntar för att ta sig an hål tio. Och tian bjuder på en vacker utsikt från tee, tur är väl det efter den backen.

Framme vid tolvan är man lite förväntansfull att se det som Janne Kjellwall såg en gång i tiden. Alla är väl inte ägare av golfarkitekturögon, men hålet är ett fint korthål med ett vattenhinder med vackra vassrör och tre ståtliga stenar som omgärdar greenen. Mellan elvan och tolvan står dessutom en gammal hölada med en gammal lastbil som påminner om en svunnen tid.

Greenerna på de sista nio är något snällare i form av mindre onduleringar och lutningar, medan de däremot är snabbare. Efter hål femton är det dags att knata upp för berget igen och komma fram till hål sexton. En lika fin utsikt väntar där som tidigare. Hål sexton bjuder dessutom på luriga bunkrar som inte syns på håll, utan där det gäller att spana in banguiden ordentligt.

Sedan är det ett ganska enkelt spel hem där avslutningshålet ligger bredvid hål ett och även det är ett par-tre, men något svårare än det första. Hål nitton ser inbjudande ut med sin uteservering. Janne står i shopen och frågar nästan omedelbart hur det gått, nyfiken på ett utlåtande om sin bana.

– Jag tycker att banan passar alla, säger han diplomatiskt, men förklarar att singelhandicaparna oftast får problem med att hålla ihop scoren på korthålen som kräver precision.