Golf i Sandwich

Text: Michael Broström

Inför British Open har Golfbladet rest så långt sydöst i England att man nästan känner vitlöksdoften från Frankrike. I grevskapet Kent finns förutom tre banor med British Open-meriter även flera andra trevliga banor, god mat och en välkomnande atmosfär i den på vårkanten lite sömniga badorten Deal.

Efter ett lugnt eftermiddagsflyg hämtar vi ut hyrbilen på Heathrow och kör så sakteliga mot sydöst. GPS-navigatorn leder oss runt på diverse omvägar som vi inte förstår, men till slut når vi fram till vårt mål, Royal Hotel i Deal, en charmig gammal byggnad nästan helt utan räta vinklar, men med god mat och en härligt hemtrevlig stämning.

Braid x 2
Morgonen efter kastar vi golfbagarna i bagaget och kör mot Royal Cinque Ports, en bilfärd på bara några minuter norrut längs kusten. Vi välkomnas varmt av både medlemmar och personal när vi kommer till det klassiska brittiska klubbhuset och efter några bollar på den ganska stora rangen, inte alltid självklart på brittiska klubbar, stegar vi raskt ut på ettan.

Royal Cinque Ports, eller Deal som den kallas i folkmun, bildades redan 1892 och man började med först nio och sedan arton hål som lades ut av klubbens förste greenkeeper. Efter förstörelsen under första världskriget fick James Braid i uppdrag att återställa en golfbana på den utmärkta linksområdet och hans inflytande märks tydligt än idag.

Som flera andra Braid-banor känns layouten naturlig, som om sanddynerna själva har delat sig för att bilda fairways och höjt upp sig för att bilda greener. Om det är Moder Natur eller James Braid som har ett grymt drag är inte helt klart, men det är ingen tvekan om att de sista nio, som spelas tillbaka in mot klubbhuset, är de tuffaste. Och de spelas dessutom oftast in i vinden.

I den varma vårsolen överväger vi en tripp till Deal Castle, ett artillerifort byggt av Kung Henry VIII, men bestämmer oss för att i stället ta en snabb runda på parkbanan Walmer & Kingsdown, högt uppe på Dovers vita klippor. Även här har James Braid ritat banan och inledningsvis har banan underbara fyrkantiga greener som ger en härligt traditionell känsla.

Efter två rundor i vind och sol är vi inte upplagda för lyxkrogen Dunkerleys, i stället sjunker vi ned i de djupa sofforna på puben Port Arms och tar en rejäl köttbit ackompanjerad av några Guinness och passar på att skryta om vår dag för våra vänner där hemma med käcka inlägg på Facebook via pubens fria WiFi. Eftersom det är sovmorgon dagen efter rundar vi av dagen med en irish coffee och strosar sedan tillbaka till hotellet.

27 linkshål
När solen gryr är det ännu en osedvanligt varm dag i sydöstra England och epitetet solkusten är inte långt borta. En frisk vind svalkar gott och efter en lugn och skön frukost med ägg och den brittiska formen av bacon packar vi in oss i bilen och kör den dryga halvtimmen till Prince's Golf Club för ytterligare 27 hål linksgolf.

På vägen till golfklubben passerar vi infarten till Royal St Georges och tänker att vi måste vara framme, banorna ligger ju intill varandra, men i stället får vi köra en lång omväg innan vi till slut rullar in på parkeringen intill ett modernt och trevligt klubbhus. Här får vi varsin hink med bollar av mycket blandad kvalitet, allt från Pinnacle Gold till rejält skavda premiumbollar som Srixon Z-Star.

Uppvärmningen är viktig eftersom vinden nu friskar i rejält och vi måste uppbringa all vår talang (förvisso inte mycket att tala om, men ändå) för att ta oss runt Prince's tre slingor Himalayas, Dunes och Shore. Alldeles för många besök i banans många tuffa bunkrar och bortslagna bollar efter några alldeles för höga och felskruvade utslag gör att scoren inte är mycket att yvas över. Men nöjet. Nöjet är mycket stort, trots att vi får storstryk av många hål.

"The definition of a pot bunker is; a bunker just large enough for an angry man with a sandwedge." Blåsta på konfekten är vi alltså inte efter rundan. Men väl trötta och hungriga efter bara en macka och några bananer sedan frukost. Efter en snabb dusch går vi sedan en kort promenad till den lilla indiska restaurangen Milaad Tandoori, där vi delar på en riktigt het lammrätt och en mild Chicken Tikka.

Smärtsamt för plånboken
Det är åtta år sedan British Open överraskande vanns av Ben Curtis på Royal St Georges under mycket dramatiska former. Nu är det dags för den brittiska linkspärlan att återigen välkomna världens bästa golfspelare att anta den majestätiska utmaningen. Vi vill inte vara sämre och efter en titt i klubbhuset där ’The Claret Jug’ står utställd går vi till caddiemastern och betalar de 190 pund som de begär för 36 hål. Det smärtar i plånboken, men det får det vara värt.

Några bollar på rangen hinns med innan starttiden och sedan är det bara att vandra bort till tionde hålet, där gäster får börja på morgonen medan medlemmarna lagt beslag på första tee. Men var är tian? Vi går lite planlöst åt det håll vi tror att det ska vara och efter att ha frågat efter vägen ett par gånger kommer vi fram. Nu är banan helt öde så långt vi kan se och man det är inte utan att det känns relativt billigt med £190 för att ha en sån här bana helt för sig själv. Det är klassisk linksgolf med hårda och böljande fairways, djupa bunkrar och höga sanddyner. Vi njuter för fulla muggar, särskilt på det fjortonde hålet, ett par 5-hål där två trätreor ger en rimlig eagle-chans och det inte gör så mycket att putten missar hårfint. På sexton lyckas vi undvika Thomas Björns nesa, där han behövde tre slag för att komma ur greenbunkern, och med ett räddat par på 18 känns det oerhört roligt att kliva upp på första tee med 27 hål kvar. Mindre roligt känns det när en medlem tillrättavisar oss för att vi råkat gå från en tee för långt bak. Och inte blir det bättre av att scoren blir sämre trots att vi går fram en tee, förvisso i en nu kraftig bris från havet som gör att motvindsslagen är riktigt korta och medvindsslagen aldrig vill sluta flyga och rulla.

Tuffa regler
En sopplunch på uteserveringen ger lite råg i ryggen när en annan medlem strängt tillrättavisar två ynglingar som råkat ställa sin bag ett par meter ut på en gräsplätt mellan klubbhuset och övningsområdet. Det är tuffa regler på de finare klubbarna i Storbritannien …I maj och juli tar man fullt pris för andra varvet, £300 för 36 hål golf, och de extra 40 pund vi betalat för vår andra rundan känns nu mycket prisvärd. Med hålen i fräscht minne är det om möjligt ännu roligare att spela den spännande och vackra layouten, men scoren blir av någon anledning inte ett dugg bättre.

Perfekt parkbana
Vi är båda rörande överens om att Royal St Georges måste anses vara höjdpunkten för ett besök i Kent. Det är svårt att sluta prata om än det ena och än det andra golfhålet på banan och när världsspelarna kommer i juli blir det riktigt roligt att se banan på TV. Dagen efter går vi upp i svinottan och kör mot The London Club, där vi tänkt hinna med en snabb runda på Heritage Course innan flyget går. Vi väljer den stora motorvägen från Dover, men blir allt mer stressade när det först är trafikolycka och sedan lite snurrig vägvisning. Vi har tid 08:00 och rullar in på parkeringen med bara några minuter till godo.

Caddiemastern säger till tjejen i receptionen att, "killarna med tiden klockan åtta har missat sin chans", men lite munläder gör att en golfbil ordnas fram och vi susar iväg upp på ettan bara några minuter sena. Och tur är det, för vi hade inte velat missa den här Nicklaus-designade parkbanan som är i ett nästan perfekt skick.

Några bra slag ger lite birdies och det är nästan skönt att få lite marginaler till skillnad från linksbanornas skoningslösa utmaningar. Golfbil, två genomsläpp och minimalt med letande gör också att det tar knappt tre timmar att spela de 18 hålen och vi tillbringar den extra tiden med att äta lunch, slappa i det lyxiga omklädningsrummet och spana in lyxbilarna på parkeringen. Till slut får vi dock inse att det är slut på det roliga och packa in oss i bilen för vidare befordran mot Heathrow. Men det lär inte vara sista gången vi besöker den här delen av Storbritannien.

FAKTA – KENT
Den som inte tvunget måste spela golf varje dag kan med fördel tillbringa lite tid med sightseeing. Kent är Storbritanniens äldsta grevskap, och med en av de äldsta städerna, Canterbury och den imponerande katedralen från 597 e.kr. Utöver artillerifortet i Deal finns flera imponerande slott, bl.a. Dover Castle, som med sin strategiska position kallats "nyckeln till England". Vackra trädgårdar, förtrollande kustområden och litterära såväl som historiska sevärdheter kompletteras av Dovers imponerande vita klippor som kronan på verket.

LÄNKAR
www.visitkent.co.uk
www.visitbritain.com
www.theroyalhotel.com
www.royalcinqueports.com
www.kingsdowngolf.co.uk
www.princesgolfclub.co.uk
www.royalstgeorges.com
www.londongolf.co.uk