Ringenäs GK - Sveriges vackraste golfbana?

Text och foto: Michael Broström

Golfhuvudstaden, som Halmstad numera kallar sig, har många banor. En av dem är Ringenäs, där det finns 27 hål, en underbar lunchrestaurang och fantastiska vyer som gör att den mycket väl kan vara Sveriges vackraste golfbana.

Redan vid infarten till klubben får man en försmak av hur snyggt och välskött det är på Ringenäs. Efter att ha ställt bilen på den rymliga parkeringen får man en trevlig promenad längs en vacker damm på vägen fram till det lilla, men funktionella klubbhuset som inrymmer en välsorterad golfshop och en restaurang, välbesökt av såväl golfspelare som icke-golfare på grund av den goda maten och sköna stämningen.

Här finns tre slingor varav två kombineras ihop till en 18-hålare medan den återstående niohålaren är öppen för spontangolf, helt utan tidsbokning. Den här veckan är det blå och gul som är 18-hålaren och dessa anses av de flesta vara de bästa slingorna, medan den röda slingan, med några luriga hål uppe på höjden, uppskattas mycket för den sköna miljön.

När de nya ägarna tog över anläggningen 2006 anlitades Pierre Fulke för att modernisera banan och fräscha upp Sune Lindes design från 1986, vilket gjorts med varsam hand och utan att förändra hålen alltför mycket. Till det kommer stora arbeten på dränering och en allmän kvalitetsförbättring av alla ytor, vilket gjort att man kunnat förlänga säsongen rejält.

Jag guidas runt av Göran Tyrsing, som kom hit som instruktör och nu är en av delägarna samt VD för ägarbolaget som driver anläggningen. I den sköna miljön är det ett rent nöje att både få höra om de förbättringar som gjorts av några tidigare ganska slätstrukna hål samt lyssna till en klockren bollträff gång efter gång.

Mitt eget spel är den här dagen precis så bra att jag kan uppskatta de nya bunkrarnas strategiska placering som skapat midjor där man får välja om man vill lägga upp eller chansa på att nå en bred landningsyta varifrån man får ett lättare inspel. Det vajande strandgräset som lyser gult i solen är både inbjudande och avskräckande, och när en chansning går hem är det svårt att inte småle för sig själv.

Skicket är, en måndagsmorgon i slutet på augusti, mycket bra. Bunkrarna är en ren fröjd att spela ur och greenerna precis lagom snabba, trots att man efter KM låtit dem hämta sig med aningen högre klipphöjd. Ruffarna är ganska lättletade, men kostar lätt ett slag när man ska försöka ta sig därifrån.

– Utöver Fulkes designjobb har vi också investerat ungefär en miljon kronor om året utan att medlemmarna behövt lägga in en enda krona extra, säger Göran med viss stolthet i rösten. Det syns inte alltid för blotta ögat, men förändringarna har gjort mycket både för underlaget och hur hålen spelas.

Efter åtta spelade hål kommer vi till den vackraste vyn på banan, från tee på blå nia, där man kan se ut över hela Tylösand och havet med Tylön i förgrunden och Bjärehalvön vid horisonten. 132 meter från gul tee, kraftigt nedför med vatten bakom innebär inga större problem idag, men när vinden ligger på kan det vara en tuff utmaning även för bättre spelare.

Den lite mer kuperade terrängen från de första nio hålen speglas i mildare form på den gula slingan som vi nu får ta oss an. Även här finns tecken på Fulkes arbeten och många hål har blivit veritabla konstverk där ögat verkligen kan fröjdas. Även spelmässigt är det ett rent nöje, särskilt på det korta femte hålet där valmöjligheterna är oändliga med tydlig karaktär av ”risk-reward”.

Generellt spelas banan inte särskilt lång, men det är många gånger är det klokare att slå en tretrea eller till och med ett järn från tee för att undvika hindren. Den långtslående kan dock få bättre vinkel in till green eller till och med driva några par 4-hål. Det gäller också att utnyttja sina chanser till birdie eftersom flera greenområden kan bita ifrån sig rejält om man slarvar och snabbt kosta både ett och två slag.

Vackrast på gul slinga är det åttonde hålet. På papperet en munsbit med sina 335 meter, men index 2 skvallrar om de faror som uppenbarar sig i form av ett mycket bra bunkerkomplex där man vill landa sin driver och en green som sannolikt sett många fler treputtar än enputtar.

– Det är helt klart banans svåraste green, berättar Tyrsing efter att säkert ha tvåputtat för vinst av hålet. Ett perfekt hål mot slutet av en slinga, där den som behöver jaga ifatt en ledning kan ta in både ett och två slag om spelet stämmer.

Nian på gul är ett par 5-hål som lätt kan nås på två för den som flirtar med vattnet och bunkrarna från tee, men den tuffa greenen gör att den tänkta birdien ändå förvandlas till ett nesligt par efter chip-tvåputt medan Tyrsing efter ett misslyckat försök att nå från bunkern sätter upp sitt tredjeslag och gör ett enkelt par för seger 1/0.

Efter en lunch i den välfyllda restaurangen visar Göran studion där man kan få sin sving filmad och korrigerad. Min egen är inte alltför vacker, men bilderna på de många elitspelare som skolats på klubben visar att banan är en utmärkt plats att finslipa sitt spel. Mitt eget skulle också må bra av några fler besök.

På vägen ut från klubben, mätt och belåten samt glad över en skön golfupplevelse, överväger jag att skippa dagens övriga ”måsten” och spela några hål till, men det får bli en annan gång. Och då ska jag minsann få revansch både på banan och min motspelare.

FAKTA:
Antal hål: 27
Par: 36-36-35 (Blå-Gul-Röd)
Längd: Gul: 2 820-2 805-2 610 m
Röd: 2 485-2 500-2 255 m
Greenfee: Senior högsäsong 420:-
Senior lågsäsong vardag 320:-
Senior 9-hål 200:-
Junior halv greenfee
Hcp gräns: Ingen
Öppnad: 1986
Banarkitekt: Sune Linde, Pierre Fulke
Adress: Strandlida
305 91 Halmstad
Telefon: 035-16 15 90
E-post: ringenas.golf@telia.com
Hemsida: www.rigk.se