Fantastisk golf i Algarve

Text: Michael Broström

På Portugals sydkust finns semesterparadiset Algarve som kan ståta med inte mindre än 35 golfbanor av vitt skild karaktär, alla med det gemensamt att golfupplevelsen är av samma klass som servicen och den härliga maten.

För den golfsugne resenären är Algarve troligen ingen nyhet som resmål, och många har säkert redan varit på ett besök för att träna och spela golf. Men här finns mycket mer än bara de många och i flera fall utsökta golfbanorna – här finns också kulturupplevelser som man inte bör missa. Korta avstånd gör att det går utmärkt att kombinera 18 hål på förmiddagen med en lat eftermiddag i stan och festligt nattliv på kvällen – eller 36 hål och en snabb matbit innan man utmattad smäller av på rummet.

Golfbladet tog sig till Lissabon och satt sedan och väntade i två timmar på nästa flyg som skulle ta oss till Faro. Lite dumma kände vi oss sedan när vi fick höra att det inte tagit mycket längre tid att köra söderut med hyrbil i stället. Den som vill komma runt hela proceduren kan ta något av alla lågprisflyg som går direkt till Faro.

Från flygplatsen i Faro är det knappt en halvtimme till det relativt nybyggda femstjärniga Tivoli Victoria utanför Vilamoura, där rummet är sådär lagom modernt inrett och har skön utsikt över golfbanan.

Dags för en golfrunda

När morgonen gryr intas en härlig frukost på terrassen med en fantastisk utsikt över golfbanan på andra sidan poolen och Medelhavet vid horisonten. Sedan är det dags att slänga upp bagen på axeln och gå via en liten tunnel till golfbanan Oceanico Victoria, som visserligen ligger precis intill hotellet, men tillhör en separat kedja, Oceanico Golf, som har fem 18-hålsbanor i Vilamoura-området.

Klubbens caddiemaster lyfter på ögonbrynen när vi avböjer golfbil och blir ännu mer paff när vi också avböjer vagn och i stället vill bära bagen. Farhågor om en bana som är svår att gå besannas dock inte, det är relativt små höjdskillnader och det är sällan särskilt långt mellan tee och green. Layouten, signerad Arnold Palmer, har en öppen parkkaraktär och är 6094 meter från gul och 4762 meter från röd. Det känns inte långt, men särskilt på sista nio finns flera utmanande vattenhinder där man måste välja en djärv linje från tee eller få ett tuffare inspel.

Banan har stått värd för World Golf Championships par-VM 2005 och i oktober är det femte året i rad som Europatourens Portugal Masters spelas här. För oss vanliga amatörer är det en trevlig upplevelse där man utan vidare skulle kunna spendera rätt många dagar om man inte vill ta sig längre från hotellet än så här.

Efter sista putten på artonde hålet nedanför hotellet kan den som är lite sliten göra ett besök på hotellets Banyan Tree-SPA. Efter en thailändsk massage kan man slappna av i bubbelpoolen på den privata uteterrassen och smutta på en drink medan man spanar ut över banan och kontemplerar de misstag man borde ha undvikit.

Klassisk bana i skön miljö

Den mer golfintresserade passar på att njuta lite mer av Oceanicos banor i trakten, där Vilamoura Old Course är mest intressant. Den här kuperade parkbana lades ut av Frank Pennink redan 1969, vilket gör den till Algarves näst äldsta bana. 1996 genomgick banan en varsam renovering under ledning av Martin Hawtree och samtidigt byggdes ett nytt och rymligare klubbhus.

De många höga och vackra tallarna som ramar in hålen ger en underbar känsla och från banans välskötta fairways kan man beundra arkitekturen på de hus som kantar hålen utan att vara så nära att det känns trångt. Många hål spelas uppför och nedför, varför klubbvalen kan vara lite knepiga, men den som spelar klokt med sitt handicap kan mycket väl ta sig runt banan med ett hyggligt resultat. Det kan bli många bra birdiechanser, men om viljan är större än förmågan får man istället chippa ut i sidled.

När solen går ned är det dags att fylla på förråden för att orka runt fler rundor utan golfbil. Hotellets gourmetrestaurang rekommenderas i White Guide, men vi åker i stället ned till Vilamouras nöjesområde vid marinan. Här är problemet att välja vad man vill äta, bland det stora urvalet finns allt från indiskt, thai och sushi-ställen till italienska restauranger, irländska pubar och köttrestauranger.

I området finns också flera caféer, barer, nattklubbar och ett stort casino där man kan roa sig med allehanda hasardspel. Den som inte efterfrågar spänningen vid roulettborden kan med fördel i stället ta en nattpromenad i marinan där enorma lyxbåtar samsas med små segelbåtar.

Vackra vyer

Dagen efter kör vi till San Lorenzo, en exklusiv golfbana i Qinta do Lago där naturen och golfen ger en härlig upplevelse. Eftersom högsäsongen inte kommit igång kan vi vandra runt bland de vackra träden och njuta av fågelkvitter och en och annan birdie. Banan är bred och inbjudande, men alls inte enkel.

Vyn från sexans tee ut över banan och naturreservatet Ria Formosa är förtrollande och det är nästan svårt att fokusera på slaget – som verkligen kräver sin man. En mjuk draw runt hörnet är bästa valet här, och ett slag som man faktiskt kan ha stor nytta av på många hål. Efter rundan får vi en liten bit mat på uteserveringen innan vi måste köra vidare för att hinna till nästa resmål.

Service i världsklass

Nära gränsen till Spanien finns, Monte Rei, en Nicklaus-designad golfbana som sägs vara bäst i hela Portugal. Vi blir också imponerade redan innan vi kommit ut på banan när våra golfbagar hämtas i bilen som körs iväg till parkeringen medan en värd visar oss vägen till receptionen och förklarar att när det är dags att ta sig ned till första tee står bagen på en golfbil. På rangen ligger bollarna färdiga i pyramider och på övningsgreenen är det så där jämnt och snabbt som man bara får uppleva någon gång om året.

När vi väl kommit av första tee får vi uppleva en bana som är lika bra som den är bildskönt vacker. Golfbanan, med sin vita bunkersand och mästerligt designade linjer är så vacker att man nästan inte ser Serra do Caldeirão-bergen på ena sidan och Atlanten på andra sidan.



Nöjet att spela här gör att man har överseende med den lite för höga scoren, som man gärna bortförklarar med banans tuffa Nicklaus-greener, strategiska hinder och svårartade vegetation som är markerad som sidovatten. När banvärden återigen möter upp efter sista putten på 18 för att guida oss tillbaka glömmer vi snabbt spelet, men minns många av de vackra hålen.

Skön stämning

Vår sista dag i Algarve tillbringar vi längre västerut, med början på Boavista Golf Resort. Här finns ett SPA med en stor inomhuspool och jacuzzi där de som hyr ett hus på resorten har fri tillgång. Den övervägande delen medlemmar är britter och stämningen i klubbhuset är jovialisk och skön. Banan är knixig och lätt kuperad, med en fantastisk utsikt på det sjunde hålet, där man ser ut över Atlanten.

Boavista är inte alltför lång, men på sina ställen riktigt lurig och det är ingen dum idé att noga konsultera banguiden – eller helt sonika spela en gång till när man kommit på knepen. Passa på att dra till driven lite extra på 16 så att du kan utnyttja nedförsbacken och slå in bollen på det här par 5-hålet med ett mellanjärn för chans på en eagle.

En utsökt Chicken Kiev ackompanjerad av en iskall Guinness på den solstekta terrassen är en perfekt vilopaus innan vi sedan kör den korta sträckan bort till Onyria Palmares Beach & Golf Resort. Här är ett stort antal villor och ett lyxhotell projekterat, men än så länge finns bara banan. Och det är inte så bara. De 27 hålen är ritade av Robert Trent Jones Jnr och håller mycket hög klass, både visuellt och spelmässigt.

Storslagen golfupplevelse

Palmares är indelad i tre niohålsslingor där vi får börja på Alvor, med lätt kuperad parkkaraktär och hål kantade av höga tallar. Vi imponeras mycket av skicket och gillar layouten. Nästa niohålare, Lagos, är en mer öppen slinga som även denna har parkkaraktär samt anläggningens enda två dammar där oförsiktigt slagna bollar får ta en simtur.

Till sist kommer vi till banans verkliga höjdpunkt, en storslagen golfupplevelse utöver det vanliga där hålen ligger i ett underbart dynlandskap och där man nästan får spela linksgolf. Fyra av hålen ligger på andra sidan ett litet järnvägsskåp och här får vinden styra klubbval och strategi. Efter avslutningen med ett utmanande par 5-hål som spelas uppför till en liten amfiteater nedanför klubbhuset är vi utmattade, men lyckliga. Så här ska golf vara!

När vi på vägen hem återigen sitter på Lissabons flygplats och väntar på ett plan, fortfarande lätt irriterade över att vi inte kört från Faro och hit så vi hunnit en extra runda, är det svårt att inte prata om än det ena och än det andra av alla de fantastiska hål vi fått spela. En sak är säker – Algarve är en plats som vi gärna återkommer till.

FAKTA:

Turistinformation
www.visitportugal.com

Tivoli Victoria
www.tivolihotels.com

Oceanico Golf
www.oceanicogolf.com

San Lorenzo
www.sanlorenzogolfcourse.com

Monte Rei
www.monte-rei.com

Boavista
www.boavistagolf.com

Palmares
www.onyriapalmares.com