Text: Fredrik Richter
Foto: Fredrik Richter

Golfbladet får tag i en något sliten, men oerhört glad Pelle Edberg. Efter tretton raka tävlingsveckor är han hemma på Hooks Herrgård och vilar upp sig. Han har den senaste månaden gått från att vara en relativt okänd spelare i mängden på Europatouren till en spelare som alla talar om.

Grattis till dina framgångar den senaste tiden!
– Tackar!

Vem är Pelle Edberg?
– Ja du, en glad smålänning uppväxt på Hooks Herrgård. När jag var yngre arbetade jag på Hook som bland annat banarbetare och trädgårdsmästare. Jag började spela golf där när jag var liten grabb och blev snabbt ganska duktig. Sen har jag kämpat på med golfen på Telia Tour några år och sedan 2004 på Challenge- och Europatouren.

Hur kommer det sig att du plötsligt slagit till nu?
– Jag spelade faktiskt riktigt bra redan förra året. Jag känner att jag har mognat både som golfare och människa jämfört med senast jag spelade på Europatouren. I år vågar jag misslyckas, men framförallt vågar jag lyckas på golfbanan. Redan i Frankrike i slutet av juni där jag kom 19:e kände jag att jag var på gång. När jag veckan efter kom till K Club och European Open vågade jag släppa loss och spela ut, det gjorde jag inte förr. Sen gick det av bara farten i två veckor till med ett allt bättre självförtroende…

Hur sjutton kan man komma egentligen från ingenstans och bli en toppspelare på Europatouren på en månad?
– Det kanske låter lite kaxigt, men jag är inte helt förvånad. Jag vet att jag är en duktig golfspelare och kan matcha de bästa när spelet stämmer. Men att det gick så snabbt och på så kort tid var förvånande, helt klart.

Du har brorsan Hans som tränare? Hur fungerar ert samarbete?
– Det funkar hur bra som helst. Hans har total koll på min sving och framförallt på hur bollarna flyger. Om jag börjar slå en fade så vet han orsaken direkt och vi kan korrigera det. Det är också suveränt att ha en tränare som även är brorsa och bollplank.

Om du går ut ett varv på Hook med brorsan. Vem vinner?
– Fram till i år har det varit ruskigt jämt mellan oss. Men nu har även han erkänt att jag nog slår honom. Jag tror att jag vinner sju gånger av tio om vi skulle spela.

Du är uppväxt i en golffamilj några meter från banan. Har det alltid varit golf som gäller eller var det andra saker som lockade när du var yngre?
– Jag har alltid varit en ganska duktig innebandyspelare. 2002 var jag nära att byta från golfen till innebandy. Jag fick ett erbjudande att spela i Jönköpings IK som låg i Elitserien. Men den hösten fixade jag kortet till Challengetouren och fortsatte med golf i stället. Idag känns det beslutet rätt bra …

Vilka är dina styrkor och svagheter på golfbanan?
– Jag är rätt lugn på golfbanan och hetsar inte upp mig när det går dåligt. Jag slår rätt långt, men tyvärr även rätt snett, jag måste bli rakare med drivern. Mitt närspel och min puttning har blivit mycket bättre jämfört med tidigare år.

Hur var det att spela British Open?
– Om jag inte hade spelat bra veckorna före British Open hade jag nog inte klarat av det. Nu kom jag direkt från två raka topplaceringar och var förberedd på den uppståndelse som väntade. Faktum är att jag inte var speciellt nervös under hela veckan. Jag spelade även riktigt bra fram till de sista fyra hålen andra varvet. Efter att ha gått sex över par där var jag såklart arg en stund, men efter att ha pratat med Hans kom vi fram till att jag inte skulle låta det knäcka mig, utan istället ta revansch. Sen spelade jag nästan felfri golf de två sista varven.

Det häftigaste minnet från Carnoustie var mitt inspel på sista hålet på söndagen. Jag slog en järnsjua från 180 meter som la sig en halvmeter bakom hål. Publiken skrek och jublade och när jag tittade bort på 17:e tee som ligger ganska nära stod Paul Casey där och applåderade mitt slag. Det var riktigt mäktigt.

Det var nära att du fick spela med Tigern sista varvet på The Open. Hur hade det känts?
– Det hade varit riktigt kul. Jag tror att jag hade fixat det eftersom jag spelat bra inför stor publik under en längre period. Det hade även varit spännande att jämföra min golf och mina slag med världens bäste spelare.

Vilken är din favorittävling? Är Scandinavian Masters viktig för dig?
– Det är alltid kul att spela Scandinavian Masters. I år är det extra kul när den spelas på en av mina favoritbanor, Arlandastad. Många av mina vänner kommer upp till Stockholm under den veckan. Men min favorittävling är såklart British Open …

Gillar du att spela på lätta banor och göra många birdies, eller föredrar du tuffare banor där man får kämpa för par?
– Ju svårare bana, desto bättre och roligare tycker jag. Jag gillar att kämpa för paren och tycker att det ska vara en utmaning att ta sig till green. Det ska krävas att man kan slå många olika typer av slag och det är trist när en tävling bara handlar om puttning.

Du klär dig minst sagt speciellt. När började du med bandana på huvudet? Och framförallt, varför?
– Jag har spelat med en sån i tre år nu. Jag har en kompis som är skidåkare och tillverkar dem, och när jag testade att spela med en på huvudet trivdes jag med det. Sen är det såklart lite kul att sticka ut från mängden.

Hur ser dina framtidsplaner ut? Kortet är säkrat för året för första gången för dig så här tidigt på säsongen. Lockar spel på USA-touren?
– Det vore kul att testa spel i USA, men det är inget jag strävar efter. Jag trivs jättebra på Europatouren. De spelare från Europa jag har talat med som varit över i USA säger att det är fantastiska banor, suverän service och mer pengar men även rätt ensamt, och det sistnämnda passar inte mig alls. Men jag får se …

Vem är den golfare som imponerat mest på dig?
– Olazabal. Jag spelade med honom för två år sedan på Loch Lomond. Han slår lika högt med alla sina järnklubbor och har en otrolig kontroll på dem. Sen är han tyvärr grymt sned med sina drivar men hans järnslag var det häftigaste jag sett.

Vilken är din favoritbana i Sverige? Och i världen?
– Jag måste såklart säga Carnoustie. I Sverige är det Hook där jag är uppväxt och kan varje millimeter. Sen gillar jag även Arlandastad.

Vilka är dina intressen vid sidan av golfen?
– Jag är väldigt sportintresserad. Innebandy är kul att spela, men kanske inte att titta på. På vintrarna tittar jag mycket på ishockey och fotboll från framförallt Premier League.

Vi tackar Pelle för att vi fick ta upp hans tid och hoppas att det snart är dags för den glade smålänningen att nå ett av sina mål för säsongen – att få stå högst upp på prispallen på en Europatourtävling.

Faktaruta:

Namn: Per Oscar Edberg
Födelsedatum: 1979-04-13
Familj: Mamma, pappa och tre bröder
Bostad: Jönköping
Hemmaklubb: Hooks GK
Tränare: Hans Edberg
Blev proffs: 1997

Fyra segrar på Telia Tour: Telia Grand Opening, Rönnebäck Open, och Sundbyholm Open 2003, TourGolf Masters 2006.

Bästa score på Europatouren: 64 slag (-8)

Inspelade prispengar i karriären (efter British Open): 6 579 846 SEK (varav 5 107 115 på 18 tävlingar 2007)

I bagen:

Driver: Callaway FT-5
Spoon: Callaway
Järn: Callaway X-forged
Wedge: Titleist
Putter: Odessy
Boll: Titleist Pro V1