Oslo - Stora plånböcker i makalös natur  

Text: Fredrik Richter och Michael Broström
Foto: Fredrik Richter

Trots finanskris och lågt oljepris mår golfen fortfarande relativt bra i vårt grannland Norge. Det byggs nya och exklusiva anläggningar av kända banarkitekter och pengar verkar finnas i det oändliga. Vi gjorde ett litet studiebesök i Oslo för att ta en närmare titt och valde juli – den månad då Osloborna lämnar staden och ger plats för turister.

I miljövänlighetens tecken tar vi tåget längs västkusten och upp till Oslo. Till skillnad från en flygresa är det på tåget lätt att få kontakt med andra passagerare och få igång en diskussion och vi talar med ett ungt svenskt par som ska börja arbeta i en restaurang i Oslo. Deras berättelse är intressant och de förklarar att nästan alla restauranger och barer har personal som är svenska. När vi anländer till Oslo efter några timmars tågresa svalkar vi oss med en kall öl. Det visar sig mycket riktigt att bartendern är från Sverige. Dessutom är priset hutlöst högt för oss med våra svenska pesetas.

Med lite finess, planering, sunt förnuft och lite bra omdöme behöver en vistelse i Oslo dock inte alls vara särskilt dyr. Missar du de faktorerna kan du få en riktigt spännande upplevelse när du ska försöka förklara för maken eller makan hemma hur kontot kunnat bli så tomt.

Gammal blir nytt
Den mest klassiska och äldsta golfbanan i Norge är Oslo Golfklubb, från 1924. Banan är utlagd i en dalgång strax nedanför Holmenkollen i Bogstad, med flera hål vackert intill Bogstadsjön. Man har en längre tid haft problem med att hålla skicket uppe och banan fick därför genomgå en totalrenovering för i sammanhanget hiskeliga 40 miljoner kronor.

Svenskbekante banarkitekten Steve Forrest och svenske Martin Sternberg fick i uppdrag att bygga om hela banan och i stället för att bara lägga om greenerna har man i princip gjort en ny bana på platsen för den gamla. Med mycket väl dränerade fairways, nya utslagsplatser och helt nya och supermoderna greener hoppas man i framtiden kunna erbjuda ett mycket bättre skick under större delar av året.

Vid besöket var banan inte spelbar, men vi fick se hur många av hålen fått en strategisk uppfräschning såväl som en mycket stabil teknisk grund, med modern ytdränering med kompletterande dränering(!) och greener och tees med så kallad Sub-Air – möjlighet att blåsa in varm luft under gräset för att skydda rötterna och ge ökad tillväxt.

När banan öppnar igen i sommar kommer det att bli mycket spännande att se om den kan mäta sig med många av de moderna anläggningarna som vuxit upp i Norge den senaste tiden.

Spektakulära Losby
I Norge har man hämtat mycket av sin inspiration och sitt kunnande inom golfen från Sverige. Peter Nordwall fick på 90-talet uppdraget att designa 27 hål vid Losby Gods, en 20 minuters bilresa från centrala Oslo. Här finns även ett konferenshotell med 70 rum.
2007 spelades damernas Europatour på Losby med hemmatjejen Suzann Pettersen som överlägsen vinnare. Banan fick mycket beröm av deltagarna där de fantastiska vyerna och miljön lyftes fram lite extra. Losby har två banor, Østmork och Vestmork där den första är klubbens mästerskapsbana.
Ifjol hade de flesta golfbanor runt Oslo ett konditionsmässigt tufft år. Vintern spelade ett flertal spratt med banorna och under våren när det mesta tycktes vara under kontroll kom det mycket regn med efterföljande kyla vilket frös ned redan upptinade banor. Nästan samtliga banor fick då isbränna och en tuff start på säsongen. Losby var en av de banor som klarade sig bäst. Kanske mycket tack vare väl uppbyggda greener och duktig banpersonal.

Det vimlar av bra och spektakulära golfhål på Losby. Redan det första hålet, ett par 5-hål som sträcker uppför en lång backe vittnar om att banan är gedigen. Fyran är ett fantastiskt par 4-hål där höga berg ramar in hålet och skapar en otroligt mysig atmosfär.
Gör du bra ifrån dig på det grymt svåra efterföljande hålet kan du slappna av under några enkla hål. Det nionde hålet ligger vid klubbhuset och delar green med det 18:e. Se för guds skull till att kolla avståndet vid inspelet. Här kan du få en putt på 70 meter bevittnad av ett sällskap på det sista hålet om det vill sig illa.
De sista nio är betydligt längre än de första nio, men även mycket öppnare. Det är dock inte alls enkelt därmed för vatten är i spel på samtliga hål … Klarar du av hål 14, 15 och framförallt det grymt tuffa 16:e med ett anständigt resultat finns det möjlighet för en fin defilering hem. På det sista hålet gäller samma förutsättningar som på nian. Den enorma dubbelgreenen kräver kanske inte så mycket riktning på inspelet, men väl rätt längd för att undvika en lång, och då menar jag lång, avslutningsputt.

Kanonbana för alla
Några kilometer sydväst om Oslo ligger Drammen, en stad som enligt vår hyrbils GPS alla vägar verka leda till. Tur då att vi har fått ett ärende dit. Vid Drammen ligger nämligen Holtsmark Golf som stod klar för några år sedan och där ingen mindre än självaste Robert Trent Jones har skapat en golfbana som lär vara fantastisk. En smått hisnande bilresa från Drammen bland berg och dalar tar oss till slut till anläggningen som vid den första anblicken inte alls känns som någon Trent Jones-skapelse. Det visar sig dock snabbt att det är klubbens 9-hålsbana vi ser vid infarten och några minuter senare dyker 18-hålsbanan upp på vänster sida och vi ser de karaktäristiska greenområdena med sina tuffa bunkrar.

Holtsmark Golf hade stora visioner när klubben bildades i slutet av 90-talet. Anläggningen skulle bli en av Norges finaste med en mästerskapsbana, hotell, pampigt klubbhus med alla faciliteter. Verkligheten kom dock ikapp och planerna med en exklusiv golfklubb med få välbärgade medlemmar och hög greenfee har istället helt förändrats till ”Golf för alla” med billigt medlemskap, nybörjarkurser på rangen och på 9-hålsbanan och ett enkelt bokningssystem där medlemmar och gäster kan boka tider när de vill. Idag har Holtsmark nästan 5 000 medlemmar. Klubbhuset är en barack med enkel förtäring. Golfbanan då? Jo, den är verkligen grymt läcker.

18-hålsbanan är en Trent Jones-skapelse i en sagolik miljö med fantastiska vyer på en kuperad mark. Som alltid tvingar Trent Jones spelaren att tänka till lite extra både från tee men även runt och på greenerna. Faller man inte i de utlagda fällorna kan Holtsmark stundtals kännas relativt enkel, men så fort högmodet faller på, kan man omgående bestraffas hårt. Det är en rejäl vandring runt banan då terrängen är mycket kuperad. Det är många raviner som ska passeras och backar som ska bestigas. Samtliga korthål är oerhört vackra där utslagen är högt placerade och man oftast ska över en ravin för att nå greenen. Det mest spektakulära korthålet på Holtsmark och kanske även i hela Norge är 12:an.
Tee är högt beläget med milsvid utsikt. Greenen ligger väl inbunkrad med en höjdskillnad på 30 meter. Detta underbart vackra hål kan måhända se relativt enkelt ut, men det kan vi och många av klubbens medlemmar intyga att så är inte fallet …

Haga Golf
Nästa stopp blir Haga Golf som ligger alldeles i närheten av centrala Oslo.
När vi parkerat bilen gör vi ett par intressanta iakttagelser: Först, vi är som sagt inte långt från Oslo eftersom vi har en fantastisk utsikt över staden och den berömda backhopparbacken i Holmenkollen. Haga Golf har även ett minst sagt fascinerande klubbhus vars restaurang lär vara så bra att den belönats med en stjärna i Guide Michelin.

Vi noterar även att anläggningens träningsfaciliteter är av en standard som inte många svenska golfklubbar kan matcha. Greenkeepern är svensk och heter Stefan Schön. Haga Golf hade precis som alla övriga banor runt Oslo en tuff start på säsongen med isbränna på greenerna. Men när klubben arrangerade tävlingen SAS Masters på damernas Europatour i augusti förra året var både greener och fairways i kanonskick.

Anläggningen har 27 hål, designade av dansken Henrik Jacobsen. Banan är vackert anlagd i en kuperad terräng där arkitekten många gånger lagt utslagsplatserna högt med vy över hålet som ska spelas men även över hela nejden. De första nio är relativ öppna och platta. Bunkrar kantar många fairways och de är strategiskt lagda och man luras att tro att de inte är i spel, men de är de i allra högsta grad. Greenområdena är rejäla och bra uppbyggda enligt USGA-regler.

Den andra niohålsslingan, Nordli, bjuder på mer vatten. Med Oslo i bakgrunden gäller det här att hålla tungan rätt i mun, för denna slinga är riktigt tuff.
Efter 18 hål är vi rätt nöjda och ser fram emot en kall öl på verandan. Det 19:e hålet på Haga Golf är som tidigares nämnts, ett oerhört stiligt klubbhus med en utsökt restaurang. Men vi tittar bort mot det 19:e hålet, alltså det första på den avslutande 9-hålslingan och vi kan då inte hålla oss från att spela vidare.

Lund, som slingan kallas för rivstartar med ett riktigt spektakulärt hål. Utslaget på detta par 4-hål, 374 meter, ligger högt och alldeles framför klubbhuset. Vatten vaktar hela högersidan och med vinden i ryggen kittlar det att gena över vattnet och försöka nå hela vägen till green. Sagt och gjort, inför några häpna lunchgäster får jag på en pärla som tas av vinden, flyger över vattenhindret och landar alldeles kort om green. Ett stort ögonblick i min golfkarriär!

Även den avslutande niohålsslingan bjuder på många utmanande hål i varierande terräng. Flera vattenhinder lurar men samtliga hål är rättvisa. Spelar du bra blir du genast belönad. Har du en tyngre dag, väntar både vattenhinder, bunkrar och annat elände.

Haga Golf har även en 9-håls korthålsbana, en drivingrange med 78 mattor under tak och slutligen ett fantasiskt träningscenter med 12 simulatorer och ett rejält gym.

Nattlivet
I Norge går man ofta på tur, vi går dock mer på känsla när vi återvänder till Oslo för att undersöka stadens nattliv. Aker Brygge lär vara stället där man ska vara, så vi tar oss till det gamla skeppsvarvet som numera är ombyggt till ett gångstråk där det vimlar av restauranger, barer, caféer och affärer. Det är långt ifrån billigt men absolut värt pengarna!

I Oslo är nästan varenda restauranganställd från Sverige. Givetvis är det den höga lönen som lockat hit dem och vi svenskar anses ha mer koll på restauarangvärlden än norrmännen själva. 

Sedan urminnes tider har vi skämtat om Norge och norrmän. Sen några år tillbaka har vi dock slutat med det. Skälet till detta att vi under hela vinterhalvåret brukar bli klådda i samtliga vintersporter av norska idrottare. Men det som framförallt numera svider rejält är att vi inte längre är storebror i ekonomin. Kvällstidningen VG basunerade i början av mars ut att ”Nu är Sverige lillebror” och syftade på att Norges BNP för första gången gått om Sveriges. 9 miljoner svenskar kan inte längre producera lika mycket varor och tjänster som 4,6 miljoner norrmän. På detta har man i Norge en oljefond där landets oljepengar plöjs ned och som används till bland annat landets pensionärer. Fonden är värd nästan 2 500 miljarder norska kronor …

Mäktiga Miklagard
Redan långt innan Miklagard öppnade sin mästerskapsbana 2002 hade ryktet gått genom hela Norge. Projektet var det största och dyraste någonsin och med en enorm budget, Robert Trent Jones Jr som arkitekt och med Europas bästa greenkeeper, John Coleman skulle Miklagard bli något alldeles extra.

Att det blev den världsberömde arkitekten Trent Jones Jr som skapade Miklagard har en ganska dramatisk förklaring. Projektledaren Tor Harald Mjoen var i kontakt med ett flertal arkitekter, bland annat Trent Jones Jr i mitten på 90-talet.

Mjoen skulle fira jul med sin familj på Hawaii och det visade sig att även Trent Jones Jr var där samtidigt, så de bestämde att de skulle spela ett varv på en av hans banor. Efter varvet gick de ned till stranden för Trent Jones Jr ville surfa på de för dagen stora vågorna. Det visade sig att vågorna och strömmarna var alldeles för starka för den världsberömde banarkitekten som drev längre och längre ut i havet. Mjoen slog larm och ropade till sig ett gäng surfare och tillsammans kastade sig ut i vattnet och räddade livet på Trent Jones Jr som omtumlad hävdade:

– Du räddade mitt liv! Som tack ska jag göra en golfbana åt dig som Skandinavien aldrig sett maken till!
Resultatet blev en kanonbana men med högt uppskruvade förväntningar tar det stund under vårt varv innan vi börjar bli riktigt imponerade. De första hålen är relativt intetsägande men efter några hål höjs kvaliteten på hålen. Det nionde spelas nästan rakt uppför och vi är då tillbaka till det mysiga klubbhuset och tar en kortare paus. Visst har väl Skandinavien sett maken till denna typ av bana, undrar vi.

Vi ger oss ut på de sista nio och det känns direkt som att banan kopplat på turboväxeln. Så här ska en riktigt Trent Jones-bana se ut! Det är ett crescendo av suveräna golfhål och vi får en fantastisk upplevelse när solen sjunker allt lägre och eftermiddagsljuset blir helt magiskt. Hålen mot slutet blir bara allt bättre och när vi till slut hålar ut på den sista greenen är vi också tacksamma mot det rådiga ingripande som räddade livet på Trent Jones Jr. och ledde till att Skandinavien fick denna pärla.

För den som vill uppleva det Oslo har att erbjuda golfspelare är juli den perfekta tiden. Norrmännen själva lämnar storstaden och åker till sina hytter för semester, vilket lämnar de fantastiska banorna vidöppna för svenskar. Med ett språk som låter charmigt till och med när man får en utskällning och en valuta som inte rusat iväg lika katastrofalt som euron och dollarn är Norge ett utmärkt alternativ för en sommarsemester i golfens tecken.

God tur!