En dröm blir sann

Text: Micke Folke
Foto: Jonas Castenfors

Jag och mina vänner, Jonas och Anders, hade hört talas om den sydliga halvön på södra Irland som inte består av något annat än en golfbana. Efter att ha samtalat med klubbens General Manager, John Dwyer , och fått klartecken för spel startade funderingarna och med dem följde naturligtvis oerhörda förväntningar. Vilken golfare kan titta på bilderna här runt omkring utan att känna åtminstone lite längtan till Old Head …?

The Old Head of Kinsale

Old Head ligger bara c.a en kvarts bilresa från Kinsale i landskapet Cork och ligger nästan rakt söderut från Irlands andra stad med samma namn, ( Cork) . Fyren Old Head är känd för att ligga på den landpunkt som är närmast platsen där lyxkryssaren RMS Lusitania sjönk på bara 18 minuter år 1915 efter att ha blivit träffad av en torped från en tysk ubåt. I tragedin omkom 1198 av de 1959 ombordvarande.

Sedan golfbanan öppnade 1997 är hela halvön avstängd för alla andra än golfspelare och andra gäster till golfklubben och det pågår en långdragen kampanj för att “befria halvön”. Detta innebär bland annat att folk bryter sig in på området för att ha picknick ute vid den fyr som pryder den absoluta spetsen av halvön.

Förvandlingen av Old Head från allmän utsiktsplats och utflyktsmål till privat golfbana har med andra ord varit minst sagt kontroversiell. Det sägs att för att få lov att bygga om området till golfbana var ägaren tvungen att tillåta allmänheten att få tillgång till den magnifika halvön, men sedan 1997 har mycket få, icke-golfande människor fått tillträde till banan. Golfbanan har även kritiserats för att vara elitistisk och den är en av de allra dyraste golfbanorna på hela Irland. I dagsläget kostar en runda på banan 295 Euro per person.

Mötet med Old Head

Vid infarten till halvön har vi nu tillfälligt parkerat vår hyrbil bara för att insupa atmosfären och beskåda denna storslagna plats på Jorden. Golfbanan är byggd på 220 hektar och sträcker sig drygt tre kilometer rakt ut i Atlantens kalla vatten.

Vid entrégrinden möts vi av en ensam vakt som har en gästlista i handen och inte tänker släppa in någon som inte står med på listan. Efter att jag presenterat mig säger han bara ”Very welcome, Mr Folke” och öppnar grinden åt oss så vi kan köra vidare. Vägen som leder mot klubbhuset ligger under banans marknivå så det går faktiskt inte att se något av banan på grund av detta och den täta vegetationen, vilket gör att när vi parkerar på avsedd plats har vi ännu inte sett banan på nära håll.

På parkeringsplatsen välkomnas vi av två grabbar i golfbilar som förklarar att de ska ta hand om våra bagar och köra upp dem till drivingrangen. Medan de gör detta går vi och tar en titt i klubbhuset och meddelar att vi ankommit, vilket de naturligtvis redan fått veta från grindvakten.

Mitt i lobbyn finns en öppen spis placerad för att bidra till den genuina atmosfären som hela byggnaden utstrålar. Efter att jag och Jonas passerat den och knappt satt oss ner för att inta lite lunch före rundan – vi är på plats i god tid för att hinna njuta ordentligt av denna upplevelse – kommer Anders tillbaka från sitt besök på toaletten och säger: ”Ni måste se den!” Nyfikna som vi blir går vi naturligtvis och tar en titt. Förutom att detta är en av de absolut renaste och mest väldoftande toaletter jag har besökt så finns där över båda urinoarerna en platt-TV – den ena visar golf och den andra visar kricket. Man kan alltså välja vilken underhållning man vill ha medan man uträttar sitt ärende. När man sedan förflyttar sig över till handfaten finns där ett antal krämer, lotions, linsvätskor och parfymer att välja mellan – och naturligtvis… en platt-TV till. Vilken lyx!

Banan

Lunchen var suverän precis som allt annat (hittills) på Old Head och vi står nu på drivingrangen där bollarna (som ser ut att vara splitternya) ligger upplagda i pyramider förstås. Medan vi värmer upp våra svingar observerar vi at vi faktiskt har haft en förbaskad tur med vädret. Det är förvisso gråmulet, men när vi står halvvägs ut i Atlanten så är vi ruskigt tacksamma att det inte blåser som det säkerligen kan göra på denna ståtliga plats.

Banan, med par 72, har fem olika utslagsplatser. Röd är som vanligt avsedd för damerna medan motsvarigheten till Sveriges vanliga blå här är gul. Vi går från vit tee som närmast kan betecknas som herrarnas vanliga utslagsplats. Den blå färgen är för de duktigare herrarna medan det även finns en svart tee som är till för proffsen och på vissa hål nästan känns som om den är ett helt slag bakom den blå.

Banan sträcker sig 5 937 meter från vit och 6 559 meter från svart och eftersom vi har handicap 4 (Anders), 9 (Jonas) respektive 11 (jag själv) och det är vårt första besök så tycker startern att vi gör rätt i att välja den vita.

Startern ja, här har vi en stor skillnad mot den numer ”normala” stressen med en runda i vårt hemland… Vi anländer till första tee c:a en minut före tee-off, vilket vi inte har något problem med eftersom vi kommer uppvärmda och klara raka spåret från drivingrangen, men ingen stress här inte. Startern tar sig lugnt och sansat tid till att berätta lite om golfbanans bakgrund samt hälsa på oss alla genom den sten som det är tradition att man hälsar igenom före en runda. Hälsningen är ett tecken på välvilja och kamratskap.

Efter denna lilla trevliga pratstund är vi nu alltså redo för att ge oss ut på vår drömrunda.

Drömrundan

Första hålet är ett svagt dogleg höger, par 4, och ett mycket trevligt inledningshål. Vi är på väg. Den riktiga ”Old Head-känslan” infinner sig dock verkligen när vi promenerat en bit mellan första green och andra tee och därmed hamnat vid klippkanten på halvöns östra sida. Här känns nämligen plötsligt vinden. Jag skulle uppskatta att det blåser kuling och hålet är ett dogleg vänster som följer klippkanten med de dånande vågorna ett 30-tal meter ner på vänster sida. Påverkad av vyn kan undertecknad naturligtvis inte låta bli att duffa första slaget rätt ner till vänster i buskagen som växer i klippbranten.

Efter att under de första fem hålen ha vant oss lite vid vinden och de nästan svindlande höjderna kommer vi fram till banans första par fem. Här påminns jag om att jag ännu inte kommit riktigt underfund med dessa parkettgolv de kallar greener. Efter en suverän drive och en fantastisk spoon som rullar förbi hålet ligger jag på foregreen bakom hålet för en lång eagleputt. Denna putt lyckas jag slå en aning för hårt vilket innebär att bolluslingen rullar tvärs över hela greenen, nerför slänten och c:a tio meter in på fairway…

Korthålen är på pappret inte särskilt svåra, men eftersom det ofta blåser från sidan så blir de oerhört komplicerade att beräkna ”inflygningsvinkel” på. Dessutom så ligger oftast greenerna om inte omringade av stup, så med avgrund på minst en av sidorna på green vilket kan skrämma vilken amatörgolfspelare som helst till en duff eller topp.

Tolvan är ett av de mest praktfulla hålen på banan. Tee ligger c:a fem meter från stupet och 40 meter eller så nedanför slår vågorna mot klipporna. Som tur är blåser det inte lika mycket på den här sidan halvön, men hålet sätter tillräckligt med skräck i oss ändå. Greenen ser man från utslagsplatsen, snett över vattnet c:a 500 meter bort och fairway är inte bred. Citatet på banguiden säger: ”One of the most intimidating holes in golf” och jag är beredd att hålla med. Följaktligen är detta ytterligare ett hål där undertecknad lyckas slå bort sig ordentligt.

Hål 15 är värt att nämnas eftersom det är ett förhållandevis lätt hål. Det är en c:a 250 lång och smal par 4 utmed vattnet vilket gör att vi, alla tre, har en bra chans att nå från tee med tanke på utförsbacken och det hårda underlaget. Hur det gick för mig själv behöver inte nämnas, men både Anders och Jonas gick rakt in på green och Jonas lyckades t.o.m. sänka sin 15m långa putt. En eagle på Old Head ! Det är stort!

Det talas om att ägaren funderar på att stänga banan för alla andra än medlemmarna och deras gäster. Så om du har chansen och känner att du har råd att lägga c:a 2700 kronor på en enda golfrunda så är det min varmaste rekommendation att du tar en sväng till den vackra fiskestaden Kinsale och samtidigt besöker en av världens mest spektakulära golfbanor.