Sveriges Golfdestination No. 1

Text: Fredrik Richter och Michael Broström
Foto: Mickael Tannus

Nordvästra Skåne lär vara världens näst mest golfbanetäta område. Bara i Florida ligger banorna tätare. Från Helsingborg når man hela 31 banor inom 40 minuter. Golfbladet begav sig till detta paradis för golfare och gick på upptäcktsfärd bland gamla och nya pärlor.

Vi befinner oss mitt i Helsingborg – Sundets pärla och tittar ut över Öresund och Helsingör på andra sidan. ”Här börjar kontinenten” är stadens slogan och det är sannerligen inte långt till Danmark, Tyskland och övriga Europa härifrån.

Det finns dock inte många skäl för golfare i Nordvästra Skåne att lämna sin region för att hitta golfanläggningar som är bättre än de själva har. Gräset är faktiskt inte grönare på den andra sidan. Tvärtom, istället är det här, i nordvästra Skåne som gräset känns grönast.

Det fullkomligt vimlar av golfbanor i regionen och när vi sätter oss i bilen för att ställa in alla golfbanor i vår GPS levererar den tillbaka så mycket data och information om golfanläggningar och närliggande boende att vi knappt vet var vi ska börja vår resa.

Tidslöftet ”31 banor inom 40 minuter från Helsingborg” tänker vi testa direkt och vi sätter fart mot Bjärehalvön. GPS:en ställs in på Torekovs GK, längst ut på halvön och exakt 40 minuter senare kommer vi fram till parkeringen vid klubbhuset.

Solen skiner, banan ligger framför oss med Hallands Väderö i bakgrunden och vi bara njuter. Längst ut på Bjärehalvön har golf spelats sedan tidigt 1900-tal då badgästerna slog sig runt på strandheden. 1924 grundades Torekovs GK och en med dagens mått primitiv niohålsbana stod färdig 1925. Det dröjde dock nästan 50 år, fram till 1974 innan Torekov blev en 18-hålsbana.

Torekovs GK är visserligen idag inte en av landets längsta banor men i den förhärskande vinden biter den ifrån rejält och är både en stor utmaning och en fantastisk upplevelse. Golfbanans hinder är inte bara vackra utan även strategiskt placerade vilket gör att spelarna tvingas fundera över varje klubbval.

Många är vi som stått på första tee och trott att man ska slå banan med häpnad, för att några hål senare konstatera att det istället blev tvärtom. Banan är oftast i bra skick redan tidigt på säsongen och detta år är inget undantag. Vi bjuds på snabba, jämna greener och välansade fairways.

När klubben förra sommaren fick besök från ett distingerat sällskap från Skottland fick Torekov betyget: ”A true links with the correct definition created by the rough and with beautifully placed bunkers”. Vi instämmer till fullo!

Från golfbanan är det inte långt till det fantastiska Torekov Hotell. I början av 2000-talet genomgick hotellet en massiv ombyggnation som resulterade i en konferens- och restauranganläggning för 150 personer. Men gästerna önskade mer. Omgivningarna lockade till rekreation. Under 2004 byggdes därför en fantastisk SPA-anläggning.

Hotellet ändrade namn från Solsidan till Torekov Hotell och i juli 2007 stod det nya hotellet färdigt med 30 dubbelrum, lounge, möteslokal, aktivitetsrum, gym och reception. I maj 2008 öppnades åtta nya hotellhus med två dubbelrum och en svit i varje hus. Efter en underbar middag med en sagolik utsikt somnar vi sött i de sköna sängarna.

Dagen gryr och efter en rejäl frukost beger vi oss några kilometer österut mot Båstad. Ungefär halvvägs mellan Torekov och Båstad, vid Boarp, dyker golfbanor upp på höger sida.

Redan under bilfärden från Båstad upp till golfklubben imponeras vi av den underbara utsikten över Laholmsbukten och förväntningarna är högt uppskruvade vid ankomsten till det välskötta klubbhusområdet. Som tur är kan Båstad Golfklubb leverera hög kvalitet i allt från det utmärkta och omfattande träningsområdet till en charmig restaurang med god mat och inte bara en, utan två 18-hålsbanor.

I slutet av 1920-talet bestämde man sig för att anlägga en golfbana i Båstad och 1930 grundade Ludvig Nobel, brorson till den världsberömde uppfinnaren, Båstad Golfklubb. Klubbens traditioner sitter också bokstavligt talat på väggarna – i det charmiga klubbhuset finns det förutom en mängd tavlor, klubbor och fotografier från klubbens långa historia även en vägg med handmålade tapeter som suttit där sedan klubbhuset först öppnade.

Den Gamla Banan är en klassisk parkbana i vacker och lagom kuperad miljö, där finess är viktigare än brutal råstyrka. Att banan inte har förändrats särskilt mycket sedan 1930, men fortfarande kan spelas med stort nöje trots modern utrustning är ett gott betyg åt engelsmännen Hawtree & Taylor som ursprungligen ritade banan.

När trängseln på Båstads gamla bana blev för stor i samband med golfboomen i slutet på 80-talet bestämde man sig för att bygga en ny bana. 1990 stod så mästerskapsbanan signerad Tommy Nordström klar. Idag är banan något mildare i tonen än när den byggdes, men fortfarande är det en riktigt härlig utmaning där spelare av alla kategorier får användning för alla typer av slag.

Det är alltid svårt för en ny bana intill en klassisk gammal bana att hävda sig, men med den hänförande utsikten från många delar av banan och de varsamt formade greenområdena gör Båstads Nya ett mycket bra jobb och i många delar känns det som om banan alltid legat här och väntat på golfspelarna. I sommar får den nya banan ett rejält test då den klassiska tävlingen Guldpokalen får en ny skepnad i form av Challengetourtävlingen The Princess. En tävling som bland annat Henrik Stenson är involverad i. Spännande!

Vidunderlig utsikt på Åkagården
Namnet Åkagården härstammar från den gård som ligger vid golfbanan och det var därifrån markägaren Mats Åvall i slutet av 80-talet bestämde sig för att bygga en golfbana på sin åkermark.

Sagt och gjort, tillsammans med sina barn byggde man nio hål på den kuperade terrängen och vid invigningen var de många nyfikna Bjärebor som ville vara med i klubben. Fem år senare köptes ytterligare mark för att kunna bygga nio hål till och för detta projekt anlitades banarkitekten Jan Sederholm att rita nio hål där det tidigare varit fruktodlingar.

Idag drivs Åkagården av Mats Åvalls barn, Henrik, Cia och Magnus. Cia Pettersson är klubbens intendent och VD för bolaget Åkagårdens Golfbana AB. I klubbhuset som stod färdigt år 2000 finns en välsorterad golfshop, konferenslokal och inte minst en fantastisk restaurang som numera har öppet året runt.

Åkagårdens GK är en välmående klubb med många aktiva medlemmar. Till skillnad mot många andra golfklubbar har inte tävlingsintresset på klubben minskat den senaste tiden. Tvärtom, här är det flitiga medlemmar som nyttjar deras fina bana till fullo. Klubben samarbetar även med grannklubbarna Båstad, Bjäre och Torekov där det ofta bjuds in till varandras klubbtävlingar.

Åkagården ligger alldeles bredvid det södra hålet i järnvägstunneln genom Hallandsåsen. När det projektet blir klart vet nog ingen, men det kommer då att bli en station vid tunnelns slut med promenadavstånd till golfbanan. Banan är kuperad och från ett flertal ställen har man en vidunderlig utsikt över Skälderviken.

En annan närliggande bana med fantastisk utsikt är Bjäre GK. Högst uppe på Hallandsåsen ligger banan som stod klar för spel 1990. För den kulturintresserade är Salomonhög, golfbanans adress, också en plats där det finns gott om fornlämningar. Här finns åtta bronsåldersgravar och en skålgropsförekomst registrerad i fornlämningsregistret.

Den natursköna banan har flera vattensamlingar och en del out of bounds som kan sätta skräck i golfspelarna. På många hål får man tänka efter lite från tee för att undvika problemen, men en bra dag kan lite eftertänksamhet ge en riktigt bra score. Den trivsamma layouten kompletteras med riktigt bra greenområden och bra järnspel premieras.

Banans många utmärkta hål representeras bäst av par 5-hålen, där alla typer av spelare ställs inför sina egna utmaningar. De långtslående tvingas nästan chansa trots en del faror medan de kortslående får navigera mellan flera strategiskt placerade hinder. Utöver dessa finns även ett mycket spännande par 3-hål, det sextonde, som vaktas av både vatten och en lurig bunker.

Avslutningshål är minst sagt intressant. Ett kort par 4 med vattenhinder på båda sidor om fairway, vatten kort om green och out of bounds bakom green. För den äventyrlige finns lite plats till vänster om green där en riktigt lång drive kan placeras, men klokast är att lägga ut ett järn mitt i och slå in en wedge för att försöka göra birdie eller par.

Golfen på Bjärehalvön kompletteras av Sönnertorps GK och Äppelgårdens GK, den senare ligger som namnet antyder, mitt i en äppelodling.

Till nästa halvö
Efter en underbar vistelse på Bjärehalvön beger vi oss ut på E6:an söderut mot Ängelholm. Väl där rundar vi Skälderviken och beger oss ut mot en ny halvö. Längst ut på Kullahalvön ligger Mölle GK, en av Sveriges äldsta och mest kända golfbanor. Här är de snabba greenerna och den hänförande utsikten de stora attraktionskrafterna – men även den som vill studera hur golfbanor såg ut förr i världen bör lägga in Mölle i sin resplan.

När Ture Bruce på 40-talet började lägga ut banan handlade det inte om att som idag schakta runt massor och skapa en bana utan mer om att låta naturen diktera hålen och följa de kuperingar och förhållanden som redan finns. Eftersom hela banan ligger i ett naturskyddsområde finns idag små möjligheter att förändra layouten eftersom det krävs tillstånd för att utföra några större arbeten.

Här är vyerna svårslagna en solig dag och man får en skön känsla för hela området redan när man betalar avgiften för att köra in i naturskyddsområdet. Hjortarna som man ser längs vägen är bara första delen av en underbar upplevelse. Bli inte förvånad om det helt plötsligt dyker upp en rad vandrande turister mitt på banan. Området är ett mecka även för naturintresserade och bergsklättrare.

Traditionen bjuder att förstagångsbesökare vänder sig om och slår ut en boll i havet från åttans tee. Sikta på Danmark och ta i rejält!

För den riskvillige är den gamla typen av bana ett paradis. Hålen ligger intill varandra och det är inte sällan möjligt att skära av hålen eller spela ut på en annan fairway. Snåriga buskar och en del träd kan dock kosta slag, liksom några små vattendrag. Bäst chans att stjäla ett slag från banan finns på hål 17, ett par 5-hål på bara 416 meter.

Klubbhuset känns fyllt av traditioner och man kan nästan se hur gamla klassiska golfpersonligheter sitter och lägger ut texten om hur de vunnit matchen sedan deras motspelare legat stymie fyra på green. Atmosfären är både varm och respektingivande.

Faktum är att hela klubbhusområdet är trevligt, från den lilla shopen och kansliet i den mindre längan uppe vid parkeringen till själva Kullagårdens Wärdshus där man kan äta gott i stora matsalen, baren eller loungen. Här finns även 12 rum med 23 bäddar där man sover i klassisk miljö bara en halv wedge från första tee. Vi får en fantastisk kväll där värdarna Tina och Lasse Kjellberg tar hand om oss på bästa sätt. Maten som serveras är sagolikt god och Wärdshuset har även en väl genomtänkt vinkällare där Lasse med stor omsorg tar fram det bästa alternativet till vår måltid. Mycket högre trivselfaktor än så här kan det nog inte bli!
Kullagårdens Wärdshus har anor från tidigt 1500-tal och nuvarande byggnad är från sekelskiftet.

Nyligen upptäckt pärla
Från Mölle är det inte långt till S:t Arild GK, en av Sveriges bästa banor, men ändå i mångt och mycket en förbisedd anläggning när svenska golfspelare planerar sina golfutflykter. De som kör förbi S:t Arild missar dock mycket mer än bara en bra golfbana.

Medlemmarna på S:t Arild har länge själva vetat vilken skatt de besitter, men det är först de senaste åren som mer långväga gäster upptäckt denna dolda pärla och numera återfinns den regelbundet på topplistorna över Sveriges bästa bana. Atmosfären på klubben är mycket avslappnad och skön, ingen snobbig attityd finns till gäster och man känner sig alltid lika välkomnad när man anländer.

Efter några puttar på övningsgreenen äntrar vi första tee och upptäcker omedelbart att detta ingalunda är någon dussinbana där man bara skickar ut bollen på vinst och förlust. Här handlar det snarare om att lägga upp en strategi för sitt spel och många av hålen har flera alternativa spelvägar. Emellanåt är det dock mer en illusion än verklighet att man kan tjäna slag och det krävs en genomtänkt plan för att man inte ska skjuta sig i foten.

Här finns hål av alla olika typer – långa par 4, korta par 4, par 5-hål som kan nås på två och par 5-hål som är riktiga treslagshål samt både långa och korta par 3:or. Ett hål där man verkligen får hålla tungan rätt i mun är tolvan, Råbockalyckan, med out of bounds på båda sidorna om fairway där det krävs en rejäl smäll för att man ska nå fram i dogleget och sedan ett känsligt inspel till en av banans svåraste greener.

Banan ligger på mark som har ganska flack parkkaraktär och Jan Sederholm har utnyttjat sin stora erfarenhet mycket väl när han lagt ut hålen och utnyttjat de naturliga hindren i form av små sjöar och skogsdungar mycket väl. Man kommer tillbaka till klubbhuset efter nio hål och trots att slingorna pusslats in i varandra är det sällan man behöver skrika Fore eftersom utrymmet är väl tilltaget.

Greenerna på S:t Arild är den stora behållningen när det gäller skicket. Klubben håller greenerna snabba och jämna stora delar av året och man har hållit dem i absoluta toppklass även på vintern när vädret så tillåtit. Det finns flera svenska proffs som är så imponerade av banans kvaliteter att de väljer att förlägga sin försäsongsträning här.

Bara maten i den fantastiska restaurangen gör ett besök värt mödan – både dagens lunch och de à la carte-rätter som bjuds skulle passa på vilken lyxkrog som helst.

Woodlands Country Club
De flesta av regionens alla banor ligger vid kusten och Öresunds vatten gör sig påmind många gånger. Det saknas dock inte bra banor om vi åker in i landet. En klubb som satsar hårt med nya ägare från Danmark är Woodlands Country Club som är det nya namnet på Örkelljunga GK.

När Örkelljunga GK bildades 1989 anlitades Hans Fock att rita 18 hål i den vackra naturen. Men det som kom att göra klubben mest känd var förutom det att den redan 1992 utsågs till Årets golfklubb i Sverige, var att klubbhuset bestod av järnvägsvagnar!

Sedan dess har det dock hänt mycket med klubben och marken där den ligger på. Visst var det mysigt och unikt att äta och byta om i ett tåg, men kanske lite väl spartanskt. I stället finns här ett mycket stiligt klubbhus vars terrass har vacker utsikt över främst det långa avslutningshålet.

Marken har fått ny ägare från Danmark som på Örkelljunga är på väg att färdigställa sin dröm - att skapa en Country Club som saknar motstycke i Skandinavien.

Redan 1996 svängde Jens Nielsen av E4:an vid Örkelljunga golfklubb och blev omgående betagen av den vackra naturen och den välskötta banan. Han beslöt sig omgående för att köpa ett hus i området. Det skulle dock dröja fram till 2004 innan han med sin familj flyttade in i huset och började förverkliga sina Country Club-planer.

Idag finns det 59 hus runt den nya Donald Steel 9-hålsslingan som invigs senare i sommar. Arkitekt till husen är dansken Henning Larsen och inspirationen har Jens och hans hustru Nina hämtat från USA och Kanada.

18-hålsbanan är en riktigt trevlig upplevelse med många bra och gedigna golfhål. Trots att den mestadels spelas i en härlig skogsmiljö har arkitekten varit generös med bredden på fairway och har man en bra dag kan man få ihop en bra score.

Korthålen på de sista nio är inte bara bra, de är även en fröjd för ögat. Det vackraste av alla är det 13:e. Det kallas i folkmun för ”Floridahålet” och är ett relativt kort men ack så trixigt hål. Från tee ser man här även Rya Kyrkoruin från 1200-talet som numera används till sommargudstjänster, dop och bröllop.

Klubben har även en egen Golf Academy där tränarna Lars Hägglund och Niklas Bergdahl med sitt testcenter kan analysera svingen in i minsta detalj. Bara det gör Örkelljunga värt ett besök!

Tillbaka mot Helsingborg och till det som enligt många är Sveriges bästa och mest kompletta golfanläggning: Vasatorps GK.

Allt man kan önska sig
Ett stenkast från E6:an ligger golfklubben med sina två 18-hålsbanor, två niohålsbanor, utmärkta träningsanläggning, omtalade restaurang och golfhistoria av högsta klass. Redan i allén på vägen in till Vasatorp, strax efter den "egna" avfarten från E6, känner vi att vi närmar oss en golfbana med anor och stolta traditioner. Visserligen inte längre tillbaka än 70-talet, men man vårdar ömt minnet av de stora tävlingar som spelats här och det är inte utan att man känner att det pirrar lite i magen när man får beträda samma mark som SEO-vinnarna Seve Ballesteros, Sandy Lyle och Greg Norman.

När det gäller golf har Vasatorp nu alltså två artonhålsbanor med helt olika karaktär, den gamla banan som är en klassisk parkbana av brittiskt snitt och den nya banan, Tournament Course, signerad den amerikanske arkitekten Steve Forrest. Till detta finns en niohålsbana med hedkaraktär samt en så kallad executive course med sju par 3-hål och två par 4-hål.

Idag är det mästerskapsbanan TC som lockar mest, och banan har redan nu hamnat högt upp på rankinglistorna. Banan har delvis linkskaraktär och färdiga åskådarplatser på de formade kullarna mellan hålen. Här finns utmaningar för alla typer av spelare och blir det stortävling kan den spelas så lång som 6700 meter – något som vi vanliga dödliga bör undvika. Från en mer mänsklig tee är banan dock en stor upplevelse.

Mest spännande är kanske det åttonde hålet, ett kittlande kort par 4 där greenen visserligen är inom räckhåll, men där en stor damm vaktar hela vänstersidan från tee till green. Och även om man skulle nå greenen är bara halva jobbet gjort med tanke på den kraftiga unduleringen och ofta glashala greenytan. Ett annat nämnvärt hål är det trettonde, banans svåraste, som bara väntar på att få utmana de bästa spelarna när Vasatorp återigen får stå värd för ett stort mästerskap.

Om 18 hål känns för lite, men 36 hål känns för mycket är någon av de två niohålsbanorna klart spelvärda efter första rundan. Allébanan med hedkaraktär har flera mycket spännande hål bl.a. ett med en halvögreeen där det verkligen gäller att hålla tungan rätt i mun. Den kortare Västra 9:an är utmärkt som uppvärmning eller avslutning och frekventeras ofta av klubbens bättre spelare som gärna vässar på sitt närspel på de utmärkta greenerna.

För den träningsvillige finns en mycket stor driving range, flera greener för närspelsträning med egna bollar och ett antal puttinggreener. Med så bra möjligheter är det inte underligt att Vasatorp både har en stor bredd i sitt juniorprogram och dessutom en mycket vass spets med flera spelare som siktar på proffstourerna i framtiden.

Före eller efter golfrundan rekommenderas också ett besök i klubbens utmärkta restaurang, gärna på uteserveringen där man kan läppja på sitt kaffe och beskåda några juniorer spela om en femkrona på den lilla övningsgreenen.

Staden bjuder även på ett flertal bra anläggningar som Allerum, Rya och den fantastiskt charmiga Helsingborgs GK, eller som den kallas i folkmun; Viken. Från Helsingborg beger vi söderut och efter en kort bilfärd närmar vi oss Landskrona GK.

Golf förr och nu
Med två artonhålsbanor, utmärkta träningsmöjligheter, boende praktiskt taget på banan och ett golfmuseum i klubbhuset är Landskrona GK ett perfekt golfresmål.

Klubben har idag två artonhålsbanor, den nyligen renoverade Erikstorpsbanan, årligen värd för en SAS Masters Tour-tävling och med flera mycket inspirerande hål intill stranden, och den kortare, men tekniskt krävande Hildesborgsbanan med par 64.

Erikstorpsbanan har sitt ursprung i niohålsbanan från 1960, signerad Ture Bruce, och har nyligen fått totalrenoverade greenområden av Peter Chamberlain och Karl Oscar Seth. Den kombinerade park- och seasidebanan är inte en av de svårare från gul tee, men flera av hålen kan kosta slag för den oförsiktige.

Bland banans bättre hål finns det långa nionde hålet, ett tufft par 5-hål som kräver både längd och precision, samt det bildsköna 14:e hålet, ett par 3-hål som spelas från en hög utslagsplats ned mot en green vaktad av ett stort vattenhinder och med havet och Ven i bakgrunden.

Sedan ombyggnaden har det relativt anonyma avslutningshålet nu blivit riktigt intressant. Det är ett mycket kort par 3-hål där en bäck vaktar greenen och kan förvandla ett givet par till en desperat kamp för att rädda sin score.

Med sitt optimala läge intill vattnet kan banorna hållas öppna från tidig vår till sen höst och möjligheterna att komplettera golfspel med träning på en anläggning av hög kvalitet är utmärkta. Förutom driving range finns även ett stort övningsområde med en korthålsbana för närspelsträning.

Inom klubbhusområdet på Erikstorps Kungsgård finns flera byggnader med bl.a. restaurang, stora omklädningsrum, golfshop och reception. I anslutning till receptionen finns också Svenska Golfmuseet där man kan fördjupa sig i både golfens historia i Sverige samt ta en titt på den svenska golfens ”hall of fame”. För den intresserade finns även en stor samling litteratur att ta del av.

Med inspiration från Skottland
För den som vill utmana sitt golfspel är Svalövs kuperade ängsbana ett perfekt val. 18-hålsbanan kompletteras av ytterligare nio hål med det allra senaste i greenuppbyggnad.

Här känner man sig varmt välkomnad redan när man svänger in vid 18-hålsbanans sjunde hål och kör fram längs sexan till den stora parkeringen där man gott kan tänka sig att låta bilen stå i några dagar. Med 27 hål, fria bollar på rangen och små stugor för övernattning finns heller ingen anledning att flytta på sig.

Banarkitekten Tommy Nordström är känd för att hämta mycket av sin inspiration från Skottlands hedlandskap och på Svalöv har han lyckats skapa en mycket utmanande och rolig bana med tydlig skotsk karaktär, där vinden dikterar spelplanen och man inte sällan får tänka till både en och två gånger innan man väljer klubba och spelväg.

Hålen ligger oftast ganska väl åtskiljda och kan man hålla sig inom bangränserna finns oftast gott om plats även för spelare som inte slår helt rakt, vilket är en fördel eftersom banan är lång och välkomnar en rejäl smäll med drivern. Scoren mår dock bäst av att man ligger på fairway från tee så att man kan placera bollen rätt på greenerna.

Greenområdena är också den stora behållningen på Svalöv. Innan puttern kan dras fram måste man navigera mellan vattenhinder, djupa och spännande bunkrar och rejäla vallar. När man äntligen fått in bollen på green gör de emellanåt ganska kraftiga unduleringarna att en tvåputt är långtifrån given.

Flera av korthålen är riktigt bra, som det bildsköna sjätte med dammen och den stensatta kanten samt det mycket svåra nionde där man spelar över en ravin till en tvärställd green. Här sätter man stort värde på ett par eller en sällsynt birdie. Dessutom finns ett kort par 4-hål, det åttonde, där långtslående spelare kan försöka sig på att driva greenen. Härligt, härligt, men farligt, farligt!

Från banans högre punkter finns många sköna vyer över det skånska landskapet och vid klart väder kan man skymta både Turning Torso, Öresundsbron och Köpenhamn i fjärran. När solen står lågt är den kuperade banan ett riktigt konstverk, väl värt att beskåda från restaurangens stora terrass.

På den nyöppnade niohålsslingan, som ligger naturskönt och till stora delar avskiljt från övriga banan, har greenerna byggts upp med ett helt nytt material som ska hålla kvar vattnet bättre och därmed ge både bättre skick på greenerna och lägre skötselkostnader. En intressant detalj är att materialet till viss del består av lavasand som skeppats hit ända från Island.

Med vinden i ryggen
Vår resa genom Sveriges golftätaste region närmar sig sitt slut och vår sista destination blir Öresunds GK, en bana som lockar förbipasserande bilister med en spännande ö-green och är en fröjd att spela i den förhärskande västliga vinden.

Fyran, det lilla korthålet är utan tvekan det hål som gör störst intryck på dem som spelar Öresund. Det finns inget riktigt säkert sätt att spela hålet om man inte vill putta hela vägen fram och spänningen känns ända ned i tårna när bollen är i luften och det är inte utan att man släpper ifrån sig en lättnadens suck när bollen landat säkert på torra land.

Banan är ritad av Jan Sederholm och till skillnad från en del av hans andra nyare skapelser känns Öresund mer komplett och det känns inte som att man skulle vilja flytta på några hinder eller att det är för långt mellan hålen. I stället är det en nästan skotsk känsla som infinner sig med en tydlig links-karaktär, med undantag för några enstaka hål på slutet.

Att sista hålet är ett par 3-hål och att det är par 37 ut och par 34 in, är inget som arkitekten Sederholm planerat utan blev resultatet av att man i stället för att bygga ett helt nytt klubbhus centralt, valde att i stället renovera den gamla ålfabriken.

Historien om den ål som levde kvar i rörsystemet i fyra år efter man lade ned verksamheten är sann, men den har nu omplacerats till en damm i Höganäs där den lever i högönsklig välmåga.

Spaden sattes i marken för byggnation av rangen 2003, de första nio hålen såddes 2004 och redan i juni 2005 kunde man ha invigning av hela 18-hålsbanan - och det i ett skick som skulle få många etablerade klubbar att bli gröna av avund.

En välbehövlig omladdning
Efter en tur i den här golfbanetäta delen av Skåne är det inte utan att man behöver ta sig hemåt för att ladda om batterierna. Den som kommer norrifrån kan med fördel ta flyget från Ängelholm Helsingborg Airport eller sätta sig på ett X2000 och susa iväg hemåt, medan besökare från kontinenten har knappa 20 minuter till Danmark med färjan från Helsingborg.

Kör man egen bil är E6 pulsådern genom området och det tar inte mer än ett par timmar till Göteborg och till Malmö är det så nära att man knappt hinner blinka innan man är framme. Den som är miljömedveten kan faktiskt ta Öresundståget genom Nordvästra Skåne och ha så nära till golfbanorna att en taxiresa kostar mindre än att svänga in till macken och tanka sin egen kärra.

När man så hunnit hem och smälta sin upplevelse och berättat för alla vänner om de fina golfbanorna, de vackra miljöerna och de sköna hotellnätterna – och de många fina golfslagen man såklart slagit i ren inspiration – är det bara att sätta sig med sina vänner och planera nästa besök till Sveriges Golfdestination No. 1.

Mycket nöje!