Golf i exotiska Marocko

I finanskrisens spår är det många turistsatsande länder som upplever en mycket tuff period. I Marocko har man dock inte märkt av detta, tvärtom ökar trafiken av turister till landet som kan ses från södra Spanien. Vi beslöt oss för att bege oss till Marocko för att ta reda på mer.

Text: Fredrik Richter
Foto: Fredrik Richter & Bo Sjösten/Golfjournalen.se

Golftokig kung
Efter en snabb mellanlandning på Europas mest kaotiska flygplats, Charles de Gaulle i Paris, hoppade vi på planet till vår destination, Marockos huvudstad Rabat. Stadens namn lockar onekligen till en mängd dåliga skämt om prisläget i landet. Det måste ju vara billigt i landet när huvudstaden heter Rabat? Efter en mjuk landning och den sedvanliga värmechocken som uppstår när bleka svenska journalister landat på varmare breddgrader, åker vi raskt till vårt hotell för att vila upp oss. Att det skulle vara billigt i Marocko verkar stanna vid en torr ordlek. En förvisso oerhört god och avsvalkande öl i värmen på hotellets terrass kostar 60 dirham, vilket är ungefär även 60 svenska kronor.
Men vackert är det. Och varmt. Snön som föll på vägen till Arlanda känns helt overklig och det är genast på med shortsen. Prognosen för veckan är 25-35 grader och sol.
Atlantens sköna bris är bara behagligt avsvalkande. Rabat och landets största stad, Casablanca ligger båda vid kusten och har både europeiska och nordafrikanska inslag.

Marocko blev självständigt från Frankrike 1956 och har sedan dess styrts av tre kungar. Mohammed V styrde landet till 1961 och efterträdes av sonen Hassan II som är den kung som främst har format Marocko. Kung Hassan II skapade fina relationer med USA och Frankrike, men kom även i konflikt med Algeriet. Han styrde landet med hård hand och hans popularitet var skiftande. Kung Hassan II var tokig i golf och när Marocko under 1990-talet började satsa på turism, anlade man även nya golfbanor till kungens stora förtjusning. Med redan 1971 skapade den dåvarande kungen Dar Es Salam Royal Golf Club som ligger endast 15 minuter från Rabat. Samma år som banan invigdes, startade även tävlingen Hassan II Trophy som under åren samlat världens bästa golfare och som nästa år finns med på Europatourens program.
Robert Trent Jones Sr har designat två 18-hålsbanor och även en 9-hålsbana på marken som är hela 440 hektar. The Red Course är kronjuvelen där Trent Jones har varit rejält stygg mot proffsen, men betydligt vänligare mot oss med lite mer normal kapacitet på golfbanan.
Nästan samtliga hål på de första nio spelas i den täta skogen, och det gäller att hålla sig på fairway som kantas av eucalyptusträd, palmer, hyacinter och mimosaträd och det är ett väldigt liv bland djur och fåglar. Våra caddies, (det är för övrigt obligatoriskt här, kostar dock bara drygt 100 dirham) har det fullt upp, men med en imponerande känsla och rutin hittar de våra bollar varje gång.
De sista nio är öppnare och vi kan slappna av och spela ut och njuta av den fantastiska miljön. Den andra banan, The Blue Course lär vara kortare men ännu smalare och vi nöjer oss med dagens utmaning och tackar den förre Kung Hassan II för hans kloka val av plats och arkitekt för denna anläggning.

Heta Marrackech
Vi beger oss vidare österut mot Marrakech, som bjuder på en helt annan upplevelse än Marockos kuststäder. Här kommer det inte några svalkande vindar från Atlanten, utan istället är luften torr och het. Mytomspunna Marrakech är verkligen en blandning av gammalt och nytt. I Medinan, den gamla staden innanför den rosa ringmuren känns det som att tiden stått still. Utanför murarna och främst i stadens centrum, Djernaa el Fna, myllrar
det av ormtjusare, spåkvinnor, akrobater och gatumusikanter. De majestätiska Atlasbergen i närheten syns hela tiden och det är till och med att vi kan skönja lite snö på några toppar. Vilket känns lite märkligt då vi denna dag ska spela golf i över 35 graders värme. Amelkis Golf ligger en dryg mil från Marrakech och är en riktigt elegant anläggning, ritad av amerikanen Cabell B. Robinsson. Det verkar vara en hygglig figur med en banfilosofi att golf ska vara enkelt och odramatiskt. Breda fairways, snälla bunkrar, nästan konkava greener och knappt några ruffar att tala om gör att hela vårt sällskap får bra resultat i den stekande solen. Nästan samtliga hål på banan kantas av villor och ibland till och med av palats. Vi det 15:e hålet noterar vi alla ett hus som slår oss med häpnad. Hålet går längsmed en stor damm och på andra sidan dammen har man byggt en grotta med glasdörrar och veranda mot golfbanan. Våra caddies förklarar att huset ägs av grundaren till L´Oreal.
Som om detta fantastiska hus inte vore nog, gör vi efter rundan ett besök på lyxhotellet La Mamounia. Vi blir guidade runt hotellet och inser snabbt att detta är något utöver det vanliga. Jag tar mod till mig och hävdar att hotellet måste vara det bästa hotellet i hela Marrakech. Guiden instämmer med tillägget att La Mamounia blivit vald till Afrikas bästa hotell de senaste åren. Trots detta har man nyligen lagt nästan en miljard på att renovera hotellet och vi kan bara konstatera att det är minst sagt flådigt. Istället för att stanna och ta en öl för 200 kronor styck drar vi iväg till vårt mer passande lilla hotell och förbereder morgondagens äventyr.

Tillbaks till kusten
Efter en god natts sömn beger vi oss vidare på vår resa och åker västerut igen, till kusten och den gamla staden Essaouira. Med sin av ön Mogador skyddade hamn och rikliga tillgång på dricksvatten, blev området tidigt en populär ankringsplats för fartyg. Under 1700-talet byggdes staden upp och dess Medina är förtjusande och finns listat som ett av UNESCO:s världsarv.
I vattnet utanför Essaouira vimlar det av fiskar av alla slag och staden har såklart en mängd fisk- och skaldjursrestauranger. Man har hela tiden utsikt mot ön Mogador och det stora fängelse som en gång låg där. Mogador är även namnet på den nya golfbanan i området som under vårt besök inte ens hade officiellt öppnat. Gary Player har här designat en riktig höjdarbana. Golfbanan var, trots att den inte öppnat än, i ett kanonskick. I området byggs det för fullt och bakom första tee ska ett enormt hotell vara klart nästa år. Likaså ett spektakulärt klubbhus. Under vårt besök har man istället satt upp ett stort beduintält på första tee där vi bjuds på en kopp te innan vi ska slå ut.

Det är rejäla golfhål hela tiden och Players filosofi att alla hinder på banan ska synas är vi tacksamma för. Flera gånger under varvet känns det som att vi befinner oss på Valderrama på den spanska solkusten. Egentligen är det bara ett hål vi inte gillar, det 17:e som är en par-4 som går rakt uppför en backe. Å andra sidan blir vi väl belönade när vi kommit upp på toppen då utsikten mot Atlanten med ön Mogador i förgrunden, är inget annat än fantastisk.

Enorma Mazagan
Gary Player verkar gilla Marocko. Och Marocko verkar även tycka om Gary Player. Vi åker några mil norrut och hamnar till slut i staden El Jadida. Där ska vi mer eller mindre få inviga det fullkomligt enorma hotellet Mazagan Beach Resort med den närliggande Mazagan Golf Club, designad av Player. Hotellet öppnade dagen före vårt besök och vi får därför ta del av vissa barnsjukdomar som krånglande nycklar och en något förvirrad, men dock mycket trevlig personal. Hotellet har 500 rum, en mängd olika restauranger, ett enormt casino och vi går vilse mest hela tiden. Man framhäver ofta och gärna att det är den något kontroversielle Sol Kerzner som har designat hotellet.

Middagen inmundigas i The Market Place Restuarant med sin enorma buffé. Några i vårt sällskap går direkt in på de inhemska läckerheterna, medan vi av något fegare karaktär öppnar med sallad och sedan soppa, fisk, kyckling och till slut en chokladdessert. Kvällen avslutas på casinot där vi inte alls har något att hämta.
När vi tidigt morgonen därpå vaknar och ser fram emot deras nyöppnade linksbana, har vädrets makter spelat oss ett spratt. En tjock dimma har smugit sig in över området och när vi kommer fram till klubbhuset ser vi knappt handen framför oss. Men vi hör de mäktiga vågorna från Atlanten som avslöjar att vi alla fall är nära havet. Det är vi och en stor grupp från Frankrike som ska ut samtidigt och det är shotgun-start klockan 09.00. Vi tar en golfbil och åker ordagrant, rätt in i dimman. Efter en stunds väntan försvinner plötsligt dimman och banan uppenbarar sig framför oss. Och det är minsann ingen dålig syn!
I banguiden ser det ut som att fairways är lika breda som långa. Så generösa är de inte riktigt i verkligheten men visst har man varit snäll här, och faktum är att det går att vara rätt sned från tee och ändå komma undan med det. Men är du väldigt sned, blir du brutalt bestraffat. Ruffen är full av en växt som jag bara sett i blomkrukor hemma. Det är en förvisso rätt vacker växt, men med tjocka blad och ännu tjockare stjälkar lyckas vi knappt knuffa fram bollen en meter från dem.
Men håller du dig på fairway får du en golfupplevelse av sällan skådat slag. Mazagan är en blandning av Irländska linksbanor med en Nordafrikansk inramning. Helt klart en av de bästa golfbanorna jag har spelat på länge!

Bara några kilometer från jätteanläggningen Mazagan ligger El Jadida Royal Golf. Här är något mer gemytligt och lugnare, men samtidigt är ambitionsnivån och kunnandet om golfbaneskötsel inte lika hög som på Mazagan. Golfbanan är från 1993 och inleds i skogsmiljö, men öppnar sedan upp sig under de sista nio. Det är rätt gott om vattenhinder och de tre sista hålen har ett rejält vattenhinder vid sig, nämligen självaste Atlanten.
Hotel Sofitel ligger i anslutning till golfbanan och har en mycket elegant arkitektur och behaglig inredda rum.

Vi packar ihop våra väskor, byter från shorts till långkalsonger och förbereder resan hem. När vi summerar våra intryck från Marocko är det främst alla kontraster som dyker upp i våra sinnen. I Marocko kan man lugnt påstå att det gamla går hand i hand med det nya.
Det märks att landets satsning på turism fortfarande är i sin inledande fas och ännu finns det mycket kvar att göra. Vi fick ta del av ett några nyöppnade anläggningar som nog behöver lite tid på sig att hitta sin form. Kung Mohammed VI har infört ett öppnare samhälle och han vill att Marocko ska ta emot tio miljoner turister. Klimatet, golfbanorna, maten, stränderna och det vänliga folket talar för att det finns goda förutsättningar för att Marocko blir ett mycket populärt resmål för golfare framöver.

Länkar:

Marockos turistbyrå
www.visitmorocco.com

Golf de Mogador
www.golfdemogador.com

Royal Golf Dar Es Salam
www.royalgolfdaressalam.com

Mazagan Beach Resort
www.mazaganbeachresort.com