Drömsäsong för Martin Kaymer

Text: Jenny Olsson
Foto: Getty Images

Svenskarna har kämpat väl och vunnit viktiga segrar. Britterna har med rejäla steg klivit uppåt på världsrankingen. Idel hedervärda insatser, vi medger, men de får ursäkta. För den här säsongen har det varit fördel Tyskland. Golfbladet har tagit pulsen på Martin Kaymer, golfvärldens just nu hetaste person.

Välorganiserade, precisa och systematiska individualister med fokus på kvalitet i alla detaljer. Tyska affärsmän är ett under av effektivitet och målmedvetenhet. Men karaktärsdragen stämmer minst lika bra in på tyska golfspelare.

På en i synnerhet.

Martin Kaymer.

2010 var året då 25-åringen från Düsseldorf visade att Tyskland äntligen har fått en ny tronarvinge efter Bernard Langer.

Och som han har ”racat” i år.

Han vann säsongens allra första tävling i Abu Dhabi, vann sin första major i och med segern i US PGA Championship i Whistling Straits (efter tre håls särspel mot Bubba Watson), följde upp med ytterligare en seger i KLM Open på Hilversumsche GC i Nederländerna och tog efter en imponerande avslutning sin tredje raka på Alfred Dunhill Links Championship på Carnoustie i början av oktober.

Någonstans där började vi förstå den unga tyskens nästan obeskrivliga talang, vilken han konfirmerade genom att ta en självklar plats i Ryder Cup-laget.

Och ja, räknar man in den triumfen, då Europalaget visade amerikanerna var skåpet skulle stå, då kan han även tillskrivas en femte seger.

Släng dessutom in några topp tio-placeringar i godispåsen så inser man att säsongen har smakat gott gott i gott gott för Martin Kaymer.

Men förlåt, vi glömde visst en liten detalj…

Inför årets sista tävling på Jumeirah Golf Estates hade han chansen att sätta en effektfull slutpunkt på året genom att försöka vinna Dubai World Championship. Nu hade Kaymer inget med tätstriden att göra – han slutade på 13:e plats, åtta slag efter Robert Karlsson som vann efter ett högdramatiskt särspel mot britten Ian Poulter – men han stod ändå som självklar segrare till en annan prestigefull titel: Race to Dubai.

Det stod mellan Kaymer och irländaren Graeme McDowell, två spelare som både har haft ett fantastiskt år. Kaymer gasade mest. Och snodde därmed åt sig den fetaste prischecken av dem alla – och totalsegern på Europatouren

– Det har varit en säsong helt bortom mina förväntningar, säger Martin Kaymer på telefon från Arizona i USA där han befinner sig på en välbehövlig semester och förberedelser inför 2011.

– Mitt mål var att vinna Race to Dubai men jag trodde själv inte att jag skulle vinna en major. Det är svårt att beskriva känslan och jag tror det kommer att ta ytterligare några veckor för allt att sjunka in. Men att vinna en major det här året hjälper mig, för kan jag vinna en major då kan jag vinna vilken tävling som helst.

Order of Merit-titeln var bara en av flera framgångar den här säsongen. Därutöver vann du din första major och tre andra tävlingar på Europatouren. Varför tror du de stora framgångarna har kommit i år? Varför nu, varför detta år?

– Det beror förmodligen på allt hårt arbete. All träning som jag har lagt ner de senaste fyra, fem åren betalade sig snabbt. Jag hade verkligen inte förväntat mig att vinna en major i år. Jag visste att jag hade kapaciteten men inte att det skulle ske det här året, så här tidigt i min karriär.

I januari när du anträdde en ny säsong, vilka var dina mål?

–

Mina mål var att få spela Ryder Cup och att vinna Order of Merit. Jag var nära förra året men en skada höll mig borta från spel under en längre tid så… Men att redan då veta att jag skulle kunna nå det hjälpte mig att vinna Race to Dubai i år.

På lite drygt fem år har du etablerat dig som en världsspelare. Kunde du när du började din karriär någonsin föreställa dig att du skulle få uppleva en sådan här framgång?

– Jag hoppades naturligtvis och visste någonstans att jag kunde vinna, men jag hade inte förväntat mig att göra det redan 2010. Det var ett mål jag ville nå någon gång under min karriär och så lyckades jag med det redan i år. Men jag har redan satt upp nya mål. Nästa år vill jag väldigt gärna vinna British Open, den enda majorn i Europa. Sedan har jag faktiskt aldrig under min karriär gjort en hole in one så det vill jag klara av 2011. Det skulle vara kul!

Du debuterade också i Ryder Cup-laget i år. Hur var det att slå amerikanerna och föra med sig Ryder Cup bucklan hem till Europa där den hör hemma?

– Det var mycket press förstås särskilt på första tee, men samtidigt var jag väldigt stolt över att få vara del av det europeiska laget och att få spela Ryder Cup. Vi hade ett fantastiskt team och alla var i bra form. Och i synnerhet med Colin Montgomerie som en fantastisk lagledare var vi enormt peppade och inspirerade från dag ett. Att sedan vinna tillbaka trofén såsom vi gjorde var en fantastisk känsla.

Du och Ian Poulter vann bästbollen mot Phil Mickelson och Rickie Fowler, i par med Lee Westwood vann du den inledande bästbollen mot Mickelson och Dustin Johnson och delade foursomen mot Fowler och Jim Furyk. Vad känner du att du bidrog med som spelpartner?

– Både Lee Westwood och Ian Poulter är två verkligt exceptionella spelare. För mig var det ett rent nöje att få spela med Lee, han är en så fantastisk spelare och person. Själv spelade jag inte så bra men både Lee och Ian spelade fantastisk golf under hela veckan, vilket räckte för att vi skulle vinna.

Som Ryder Cup-rookie, hur var det egentligen att möta de amerikanska golfgiganterna? De är ju några riktigt stora spelare. Skrämdes du av det eller var du full av självförtroende?

– Att få möta dem gav mig känslan av att verkligen höra till de bästa spelarna i världen. De där killarna har varit med länge och det var stort att få ta sig an utmaningen att spela mot några av de bästa spelarna i världen. Tyvärr fick jag inte möta Tiger Woods men att få spela mot Phil Mickelsson var fantastiskt. Naturligtvis var veckan mer pressande än en vanlig tävling, du spelar för ditt land och för Europa, men det avskräckte inte alls. Det var bara kul att få spela. Hela veckan var jättekul och att ha kul är för mig det absolut viktigaste när man spelar.

Är du individualist eller lagspelare?

– Som professionell golfspelare är man ju mer individuell men det var härligt att få vara del av ett lag under veckan. Jag spelade fotboll under lång tid när jag var yngre så det var kul att få spela i ett lag igen.

Du är född och uppvuxen iDüsseldorf. Hur väcktes ditt intresse för golf?

– Min pappa tog med mig och min bror till en allmän driving range när vi var yngre. Jag tror jag var tio år och min bror tolv. Vi spelade båda fotboll också men när jag blev femton så insåg jag att det blev för mycket att hinna med både fotboll och golf och skolan så jag bestämde mig för att sluta med fotbollen och satsa helt på golfen.

När insåg du att du hade talang och att du ville satsa på en karriär som golfproffs?

– När jag var runt 16-17 vann jag de österrikiska amatörmästerskapen och för mig var det en stor internationell framgång. Jag insåg då att jag var en av de bästa yngre europeiska spelarna. När jag tagit mig igenom qualifying school tog det sedan fart rätt in på Europatouren. Jag tror nu, när jag ser i backspegeln, att jag gjorde rätt som valde golfen före fotbollen.

Än så länge är du relativt okänd för den svenska golfpubliken. Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag tror att jag är en väldigt lugn person på golfbanan. Väldigt ”tysk”, väldigt kontrollerad, väldigt organiserad. Du kan alltid lita på mig. Jag är till exempel aldrig sen till några möten, för mig är det att visa brist på respekt.

Du hör till samma svenska managementbolag som storstjärnor som Robert Karlsson, Henrik Stenson, Johan Edfors, Alex Norén och Niklas Fasth. Vad säger du om de svenska spelarna?

– Jag är oerhört förvånad och imponerad att Sverige, som trots att det är ett litet land om man jämför med Tyskland och andra europeiska länder, har lyckats få fram så många bra spelare. Självklart är jag kompis med alla de svenska killarna, vi har samma typ av mentalitet. Jag och Alex Norén spenderade ett år i Phoenix tillsammans så vi har blivit nära vänner. Och min manager Johan Elliot, han är inte bara min manager. Vi har arbetat ihop i tre år nu och han har blivit en riktig vän. Han tar verkligen hand om alla sina spelare.

Du är också förknippad med en annan mycket känd svensk, Fanny Sunesson, anlitad som din mentala rådgivare. Berätta om samarbetet!

– Vi har jobbat ihop sedan sju år tillbaka. Vi träffades när hon coachade det tyska landslaget och hon har hjälpt mig sedan dess. Vi snackar om tävlingarna, förberedelser inför majors och som i år inför Ryder Cup, om anledningar till varför jag spelar bra eller dåligt. Vi försöker ta lärdom efter varje vecka och det tror jag är det allra viktigaste. Man måste lära sig av sina misstag och framgångar och sedan försöka ta med sig det. Med den erfarenhet hon har efter att ha jobbat ihop med Nick Faldo är hon väldigt hjälpsam och kunnig inom golf.

Vilka skulle du säga är dina styrkor på golfbanan?

– Jag är en väldigt konsekvent spelare. Jag gillar att spela tuffa banor och svåra tävlingar för du måste hela tiden vara väldigt tålmodig och lugn och vänta in resultaten. Mina styrkor ligger i att jag inte har några direkta svagheter. Sedan är det nog mina drivar och min puttning. Och så har jag inget emot att vinna…

Och dina svagheter då, vad behöver du förbättra?

– Samtidigt som jag är komfortabel med mitt spel så vet jag att jag kan förbättra mig inom alla områden. Jag kommer att fokusera mycket på närspelet nu i vinter.

Gillar du att spela på lätta banor och göra många birdies eller föredrar du tuffare banor där man får kämpa för par?

– Svår fråga eftersom jag gillar både och men jag säger nog det sista, att kämpa för par. För det är så det är under de flesta majors och jag älskar att sätta mig själv och mitt golfspel på prov.

Vill du ta steget över till USA och spel på PGA-touren?

– Allt jag vet just nu är att jag inte kommer att söka inträde nästa år. Jag kommer att spela en eller ett par tävlingar i USA men min fokus förblir Europatouren. När allt kommer omkring så har vi ju faktiskt spelaren nummer 1 på den här sidan pölen…

Vad blir nästa karriärmål för dig? Jag menar, hur kan du möjligen toppa detta nästa år?

– Hmm, jag lyckades ju förverkliga alla de tre huvudsakliga mål jag hade i år så uppenbarligen måste jag ställa om siktet nu. Jag tror att alla stora idrottsstjärnor klarar av att bevisa sina prestationer och jag vill gärna göra det samma. Så, jag skulle säga att mitt huvudsakliga mål blir att försvara min Race to Dubai-titel och att försöka vinna några fler majors.

Det lär nog inte bli så svårt för Herr Kaymer. Först ska han bara ha en välbehövlig semester.

Semesterrätten i Tyskland lär vara 24 dagar. Martin Kaymer kan nog unna sig att vara borta längre än så.

Fast det vill han nog inte med tanke på att 2011 års första tävling heter Abu Dhabi Championship.

Ja, han har en titel att försvara där också.

Personligt/Martin Kaymer