Robert Karlsson – En vinnare igen

Golfbladet får tag i en avslappnad Robert Karlsson som befinner sig på Bahamas med sin familj. Robert kan se tillbaka på ett fantastiskt golfår med bland annat två segrar och en slutlig fjärde plats på Europatourens Order of Merit. Vi ville ta reda på skälen till hans framgångar den senaste tiden och hur det var att möta Tiger Woods i Ryder Cup.

Text: Fredrik Richter
Foto: Stefan Larsson

Grattis till ditt bästa golfår någonsin!

– Tackar!

Vad beror det på att du spelat så bra i år? Varför har det lossnat rejält och du blivit en världsspelare efter att ha varit en stabil spelare i många år?

– Under ett par år har jag arbetat mycket med min attityd både på och utanför banan. Jag försöker att hålla mig i nuet hela tiden och inte tänka de slag jag har slagit, vare sig de varit bra eller dåliga. Det har gjort att jag numera är mer fokuserad på min uppgift inför mina slag. Det kändes bra redan förra året, men då puttade jag inte så bra, så resultaten uteblev, men i år har det mesta fungerat.

Berätta om din personliga coach, AnnChristine Lundström. Hur ser ert gemensamma arbete ut? Hur har hon hjälp dig till en bättre golfare?

– Vårt samarbete började redan 2003. Vi talar mycket om mina känslor på golfbanan. Jag ringer henne efter varje varv då vi försöker att gå till botten varför jag kände som jag gjorde vid vissa situationer. Hon är ett suveränt bollplank och har hjälpt mig att bli en tryggare golfare och människa.

Du har två segrar i år, sju totalt på Europatouren. Vilken av dem sätter du främst? Vilken seger var skönast?

– Svårt att säga, de har alla varit sköna på olika sätt. Min största merit är nog årets vinst i Deutsche Bank Players Championship. Det är den största tävlingen jag vunnit, men det är väldigt svårt att rangordna dem. Den första segern i Valencia 1995 var såklart väldigt speciell den också.

Det har varit ett fantastiskt år för många svenskar, fyra stycken kom topp-15 på Europatourens Order of Merit. Vad tror du det beror på?

– Framgång föder framgång. När det börjar gå bra för några svenskar är det lätt att andra rycks med. Vi är ett bra gäng svenskar på touren som känner varandra väl och som givetvis peppar varandra hela tiden.

Hur var Ryder Cup egentligen? Var det större än du trodde? Kan man överhuvudtaget förbereda sig på det?

– Det var svårt att förbereda sig för det, för Ryder Cup är så otroligt annorlunda än de vanliga tävlingar vi spelar. Själva tävlingen var givetvis en enorm upplevelse. Stämningen i laget var helt fantastisk. Faktum är att jag inte riktigt hunnit med att smälta alla intryck. Jag har några filmer från K Club som jag tänkte titta på i vinter och då kanske jag inser hur stort det egentligen var.

Hur var det att spela mot Tiger?

– Det var grymt kul. Jag fick reda på det kvällen innan att jag skulle möta honom. Då kom Montgomerie fram till mig med några tips om vad jag hade att vänta mig. Själva matchen började bra när jag vann det första hålet med en birdie. Tyvärr förlorade sen jag tvåan, fyran och femman. Och att vara i underläge mot Tigern är inte det lättaste. Men jag är nöjd med min insats även om jag förlorade min match mot världens bästa spelare.

Du har spelat med Tiger några gånger nu, senast i Kina, ni ser ut att trivas och ha det kul ihop, är det så? Snackar ni mycket på banan?

– Han är riktigt trevlig och vi snackar ganska mycket. Men det gäller att välja sina tillfällen. Man går inte fram till honom efter en missad kortputt och drar ett skämt direkt, men mellan slagen är han hur trevlig som helst.

Hur ser en normal tävlingsvecka ut för dig? Vilka spelar du in dig med? Vad gör du när du inte tävlar eller tränar?

– Jag reser från vecka till vecka. Ibland åker jag på söndagskvällen till nästa tävling och ibland på måndagen. Jag ser till att vara ledig en dag innan jag spelar in mig som jag oftast gör själv med min caddie tidigt på morgonen. Annars kan varvet ta så lång tid. Jag brukar träna mycket närspel runt och på greenerna under inspelsvarvet för att lära mig hur det lutar och hur bollarna beter sig.

Nu har du spelat riktigt bra i år och gått i ledarbollen ett antal gånger. Hur ser en söndag ut för dig när du har väldigt sen starttid?

– Ibland kan ledarbollen gå ut först vid 15-tiden och då är det rätt mycket tid över innan varvet. Jag brukar försöka att tänka på annat än golf under förmiddagen. Det kan vara allt från att ringa en kompis som inte spelar golf till att kolla min mail bland annat. Jag har blivit mycket bättre på att behålla lugnet under sådana dagar när jag går ut sent. Jag stressar inte upp mig längre.

Hur kändes Scandinavian Masters? Som att du förlorade segern, eller var du nöjd över din andra plats?

– Det kändes lite både och faktiskt. Visst är jag nöjd med andraplatsen, framförallt efter all uppståndelse som följde med segern veckan innan i Tyskland. Men å andra sidan var det inte kul att förlora i särspel på hemmaplan. Men totalt sett var det en bra erfarenhet för mig.

Vad händer framöver? Ska du satsa på USA-touren eller vara kvar i Europa?

– Jag kommer att spela fler tävlingar i USA nästa år. Bland annat US Masters och WGC-tävlingarna, men i övrigt kommer jag att fortsätta på Europatouren.

Hur ser dina framtida mål ut?

– Jag har inte satt några resultatmässiga mål. Jag ska bara försöka att utvecklas hela tiden och tänka på hur jag agerar på golfbanan. Och resultaten kommer ju har det visat sig.

Hur tycker du att svensk elitgolf utvecklas? Den yttersta toppen blir bättre och bättre och 2006 var ett rekordår på många sätt, men på lite lägre nivåer lyser framgångarna med sin frånvaro.

– På landslagsnivå är det helt enkelt så att andra länder blir allt bättre. För några år sedan fanns det inte en chans att vi skulle förlora matcher mot t ex Norge, Danmark eller Finland. Men idag är de nästan ikapp oss. Konkurrensen har blivit tuffare, helt klart. Det är inte så att förbundet satsar mindre nuförtiden på eliten, det är bara det att många andra länder nog satsar ännu hårdare.

Hur ofta är du hemma i Sverige? Vad gör du då?

– Numera är vi inte så mycket hemma i Sverige. Vi bor i Monaco sen några år tillbaka och vi trivs där. Men vi har en stuga i Lappland som vi åker till ibland. Där ska vi fira jul i år!

Vilka råd vill du ge till dagens unga golfare som vill bli storstjärnor?

– Var kreativa! Det är inte lika lätt idag som det var när jag var junior att komma ut på golfbanan. Därför måste de vara lite finurliga och skapa egna möjligheter att träna. Det vore bra om det fanns mer korthålsbanor där juniorer kunde träna, för närspelet är otroligt viktigt att träna på när man är ung. Så mitt råd är till unga golfare är att försöka hitta ett bra ställe att träna närspel på och där tävla med sina kompisar och försöka göra träningen kul och givande.

Vilket är ditt bästa slag i karriären?

– Oj, det är svårt att svara på. Man har onekligen slagit ett antal slag i sitt liv. Ett riktigt bra slag jag kommer ihåg var en järn-7:a jag slog till en meter från flaggan på tian i årets Scandinavian Masters.

Vilka är dina favoritbanor i Sverige och i världen?

– Jag gillar linksbanor. Carnoustie där British Open går nästa år är fantastisk. Även Portmarnock. I Sverige ser jag fram emot att spela Brohof när den öppnar. Sen gillar jag ju Barsebäck såklart.

Vilken tävling rankar du högst som du drömmer om att vinna?

– US Masters. Därför att tävlingen spelas på samma bana år efter år. Det ska bli häftigt att få komma till Augusta som är så mytomspunnen och som man sett på TV många gånger som junior.

Fakta om Robert Karlsson
Födelsedatum: 3 september, 1969
Familj: Fru Ebba och barnen Thea och Ceasar
Bostad: Monaco
Klubb: Katrineholms GK
Tränare: Simon Holmes och AnnChristine Lundström som är personlig coach åt Robert.
Blev proffs: 1990
Segrar på Europatouren: Open Mediterrania – 1995
BMW International Open – 1997
Belgacom Open – 1999
Via Digital Open de Espana – 2001
Omega European Masters – 2002
The Celtic Manor Wales Open – 2006
The Deutsche Bank Players Championship - 2006