36 hål, en ljuvlig lunchbuffé och nya golfklubbor

Text och Foto: Michael Broström

I anrika Karlshamns Golfklubbs planer på att återge anläggningen den status klubben en gång hade finns både en välkänd caddie och en erfaren klubbmakare med.

Klubben bildades redan 1963 och Douglas Brasier anlitades för att rita en bana i den lätt kuperade terrängen med blandskog intill Mörrumsån. 12 hål stod färdiga 1966 och fyra år senare var den gamla banans alla 18 hål spelklara. Här vandrar man idag fram på utmärkta fairways och greener som inte sällan är ganska platta, men ändå kräver lite eftertanke för att placera bollen på rätt ställe. Det är förhållandevis öppet och det finns utrymme för att slå driver på många hål, men det är inte alltid rätt val av klubba.

Gamla banan öppnar med ett relativt enkelt och öppet par 5-hål av parkkaraktär där en uråldrig ek vaktar vänstersidan, men får snart en karaktär av skogsbana och med några undantag är det både vackra och trevliga hål med mycket fina vyer. På många hål finns det alternativa spelvägar där den långtslående kan välja att chansa för att tjäna ett slag. Både sjuan och åttan är exempel på sådana hål, men det är inte bara att ta i för kung och fosterland med drivern. På sjuan måste man både ha höjd och längd för att kunna skära av hålets dogleg och på åttan väntar rangen och out of bounds på en hookad boll. Efter nio hål kan man med fördel promenera bort till kiosken för en varm korv, en dricka och en lugn stund innan man vänder ut på banans sista nio hål – som är de bästa hålen. Här får man tänka efter lite innan man slår och på många hål är det alls ingen nackdel att lämna sig ett lite längre inspel. När man hålat ut på det fjortonde kommer man till en mycket intressant trio hål. Det femtonde är ett kort par-3, kraftigt nedför med ett knotigt gammalt träd strax till vänster om spellinjen. Efter det kommer man till banans absolut bästa hål, ett långt par-4 där en rejäl drive över högerkanten visserligen kan ge ett kort inspel, men faror lurar både i form av vattenhinder till vänster och vita pinnar till höger. Från sjuttonde tee har man en fantastisk vy över dessa tre hål och när man fått ut sin drive på fairway kan man med en bra smäll nå in på två och försöka tjäna in ett slag – ett slag som man utan tvekan behöver när man spelar det sista hålet, där inspelet slås halvblint till en green högt över fairway.

Ytterligare 18 hål
Efter en utsökt lunchbuffé i den enkla, men charmiga restaurangen kan man promenera bort de kalorier som man oundvikligen fyllt på med genom att ta en runda på den nya banan, Karlshamns GK: s andra artonhålare som stod färdig 2003 (de första nio 1992). Här handlar det till en början om en av Jan Sederholms tuffare skapelser där man bara på det korta femte får en andningspaus mellan mycket krävande utslag, navigering mellan vattenhinder och bunkrar och tuffa, men fräcka greenområden. I ärlighetens namn måste man säga att ett par hål känns lite väl tuffa här, med tanke på den slope-värdering som gör att medlemmarna gärna väljer gamla banan i första hand. När man svettats rejält i sju hål kommer man dock till ett riktigt trevligt par 5-hål som gör att man gärna förlåter en del underligt placerade hinder. De sista nio hålen, signerade Roy Wikström, har en lite snällare karaktär, men i gengäld inte lika bra greener. Det handlar i stor utsträckning om att försöka hålla bollen i spel de första nio hålen och vara lite mer defensiv medan man på sista nio kan gasa på lite mer och försöka göra sin score här.

Nya klubbor av ett riktigt proffs
För den som har haft en tung runda på golfbanan finns alla möjligheter att förbättra chanserna till en bättre score nästa gång genom att besöka Erics Golflab, där Eric Rogers huserar sedan ett år. Eric är inte bara en mycket erfaren klubbmakare sedan sin tid som klubbrepresentant för bland annat Taylor Made på både PGA- och Europatouren. Han är också make till inte helt okände Fanny Sunesson, som i egenskap av caddie vunnit både Major-titlar med Nick Faldo och nu senast Scandinavian Masters tillsammans med Mark Hensby.

Eric har designat egna klubbhuvuden som tillsammans med spelaren utprovar så att de verkligen passar perfekt. Ett flertal olika skaft provas, lie-vinklar justeras, grepptjocklek anpassas och när rätt bollflykt hittats bygger Eric ett helt personligt set åt spelaren. När klubborna är klara kan Eric med hjälp av ett sinnrikt radarsystem mäta hur långt varje klubba går och kontrollera att allt stämmer. Om det mot all förmodan skulle vara något som inte är som det ska löser Eric problemet. Han säger själv att han inte bara säljer klubbor utan inleder ett samarbete med spelaren.

Två spelare som fått hjälp av Eric med sina klubbor är Cecilia Ekelundh och Fredrik Widmark. Cecilia fick ett nytt skaft i sin driver och kunde återfå den draw hon varit så van vid, vilket uppenbarligen hjälpte henne att vinna i Portugal redan veckan efter. Fredrik Widmark vann också direkt efter sitt besök i Erics Golflab och har därefter tagit ännu en seger på Challengetouren. Eric tar inte åt sig äran för spelarnas bedrifter, men det är tydligt att de båda haft stor hjälp av att få utrustning som passar för dem.

Närspelsanläggning i toppklass
Ett led i klubbens ambitioner är att tillsammans med Fanny Sunesson utveckla ett närspelsområde där man ska kunna träna alla sorter av slag. Man har redan idag en utmärkt korthålsbana, men planerar att bygga en större green i flera nivåer där man ska kunna slå allt från korta chippar till långa pitchar. Denna ska kompletteras med utmanande bunkrar för finslipning av spelet med sandwedgen.

Så specialanpassas klubborna till din sving
Den gamla vedertagna sanningen att lektioner gör mer nytta än nya klubbor kanske inte är så självklar längre.

Vi är nog många som funderat på varför vissa klubbor helt enkelt inte går att slå med. Varför den där drivern som kompisen slår så magnifika utslag med känns som en orm i händerna och varför de halvslag med wedgarna som inte är duffade i stället toppas över hela greenen. Eric Rogers har svaret på dessa och många andra frågor som handlar om utrustning. Han har en fullutrustad verkstad i änden på rangen och att han har byggt klubbor åt spelare som Ernie Els, Retief Goosen, Mark O'Meara och självaste Tiger Woods gör inte saken sämre.

Varför köpa grisen i säcken?
För den som är märkesfixerad är det inte helt ovanligt att man beställer ett set antingen av sin pro eller på Internet. Ett set som man inte sällan aldrig slagit med och i vissa fall inte ens sett i verkligheten. Det är inte svårt att förstå att det ibland kan bli fel. Riktigt fel.

Hos Eric Rogers kan man både få sina märkesklubbor omskaftade och anpassade och dessutom köpa klubbor som Eric designat helt själv. Hans ERRO-klubbor är av så hög klass att tourspelare utan vidare skulle kunna spela med dem och det är inte omöjligt att några av hans klienter stoppar ett set i bagen nu när de blivit godkända av Royal & Ancient.För den som gillar Taylor Mades träklubbor är Eric dessutom en av de få (den enda?) i landet som får köpa lösa huvuden från Taylor Made. Därigenom kan han erbjuda ett riktigt kvalitetshuvud med exakt det skaft som passar spelaren.

Processen i korthet
För den som vill få ett nytt set utprovat eller anpassa sina klubbor krävs en del svett på rangen, men det är det värt. Så här går det till:

1. Erics tränade öga tittar på din bollbana och hur du slår bollen medan han funderar ut vilka skaft som skulle kunna passa.
2. Du får provslå olika skaft och känna efter vilka som känns bra och vilka som ger dig en bra bollbana. Eric ger tips och råd och justerar klubbhuvudets lie-vinkel vid behov.
3. När du valt ett skaft och bestämt dig för grepptyp, grepptjocklek och vilka klubbor du vill ha bygger Eric ett set eller skaftar om dina klubbor.
4. Du får dina nya vapen i händerna och tillsammans kontrollerar ni att allt stämmer. Skulle något behöva justeras kan Eric böja och bocka klubbhuvudena medan du väntar och skulle det mot förmodan inte alls kännas rätt får du nya skaft.
5. När allt är klart får du slå 6-7 bollar med varje klubba och Erics radarmätare kalkylerar hur långt bollen går så att du kan få med dig en lista över vilka längder du har med de olika klubborna.Det bästa med hela den här historien är att det inte är dyrt. Det kostar t.ex. inte mer att få ett helt set av Erics egna klubbor utprovade med skaft, grepp och vinklar som passar dig än att köpa vilket annat märkesset som helst.

Stories
Eric Rogers har mött de flesta stora stjärnor och har en hel del historier på lut. Bland annat minns han den gången Tiger Woods caddie Steve Williams ringde och hörde om Eric kunde tänka sig att hjälpa Tiger med en klubba som gått av. Det krävdes ingen lång betänketid innan Ericsade ja och en stund senare kom Tiger med en järnåtta där bara halva skaftet fanns kvar.

- Var är resten av skaftet, frågade Eric?

- Det har jag slängt, svarade Tiger.

- Men hur ska jag då veta vilka specifikationer klubban har?

- Äh, jag har standard, svarade Tiger.

Att det finns en uppsjö av olika standarder verkade inte bekymra Tiger och Eric fick använda allt sitt kunnande för att producera en järnåtta som Tiger sedan glatt lade i bagen och redan på första rundan slog till någon decimeter från hålet. Vem som hade bredast leende därefter, Tiger eller Eric, förtäljer inte historien.

*************************

När Eric kom till Taylor Made hade man Firesole-drivern som sin primära produkt och det är ingen överdrift att säga att den var i princip ospelbar för tourspelarna som absolut inte behövde den draw-förstärkning klubban försetts med. Eric satt ofta overksam i sin verkstadsbuss innan Taylor Made fick en ny högste chef som gjorde rent hus, bestämde att man skulle gå från sist till först på touren och att alla skulle jobba dubbelt så hårt eller jobba på något annat företag. Den framgångssaga som därefter vidtog innebar produkter som R300-serien, R500-serien, R7 Quad, R5 Dual och många andra klubbor som alla hyllats av proffs såväl som amatörer. Nackdelen för Eric var att hans en gång så lugna verkstadsbuss plötsligt kryllade av folk som ville att han skulle bygga klubbor och han fick slita stenhårt med att hinna få alla klubbor färdiga.

***************************

Fanny Sunesson och Eric Rogers har båda viss caddie-erfarenhet. Fannys framgångar är välkända, men inte många vet att Eric gått caddie åt Sandy Lyle på US Masters. En av de mer intressanta historierna är från det sjuttonde hålet där Sandy frågar hur långt det är över en greenbunker. Eric försöker tafatt berätta om avstånd till greenkant och flaggan, men Lyle vill bara ha längden över greenbunkern. Sagt och gjort, Lyle slår ett slag som ser ut att hamna långt från flaggan och publiken är dödstyst. När hans medspelare slagit sitt inspel klockrent mot flaggan jublar publiken och Lyle ler mot Eric.

– Nu ska du få se…

En boll kommer rullande tillbaka från green och långt ned tillbaka på fairway. Jublet från publiken gäller istället Lyles boll som via greenens onduleringar letat sig in till några decimeter från hål medan den unge och oerfarne spelarens backspinn givit honom ett ännu lurigare inspel på tredjeslaget.