Golfbladet
får tag i en avslappnad och harmonisk Jarmo Sandelin som
befinner sig på ett hotell i Wales. Efter några
tuffa år har vinden vänt och den
”gamle” Jarmo verkar vara tillbaka. Två
andraplatser under våren har gjort att han ligger topp-20
på Order of Merit.
Vad
har hänt under året som förklarar dina
framgångar?
Jag har finslipat många
detaljer. Golfsvingen är bara en pusselbit av den stora
helheten där varje pusselbit fyller sin funktion. Jag har
arbetat mycket på min teknik, bland annat med hjälp
av Robert Baker som tränat många andra
världsspelare. Jag har alltid tränat mig
själv men för två år sedan
kände jag att behövde hjälp,
framförallt med tekniken och då kom jag i kontakt
med Robert. Vi har arbetat med ett antal tekniska justeringar, mest med
klubbans position på toppen av svingen som för
några år sedan pekade alldeles för mycket
till höger. Sakta men säkert börjar nu
pusselbitarna att falla på plats.
Hur
kändes det efter dina två andraplatser i
följd? Var du nöjd med dem eller kände du
att du borde ha vunnit?
Att bli ”first
loser” kan man aldrig vara nöjd med. Nej,
skämt åsido, i Italien kändes det helt OK
att komma tvåa. Jag låg långt efter
inför sista varvet och spurtade bra. Under British Masters
på Belfry tog jag några felaktiga beslut de sista
två dagarna, vilket var synd eftersom jag tyckte att jag
spelade fantastiskt bra och kunde ha vunnit där.
Du
har slutat att använda dina långa drivers.
När hände det och varför?
Jag slutade med dem för
ungefär tre år sedan. Då reglerades
längden på drivarna och man fick inte ha
längre än 48 tum. Jag slog även ganska snett
då och gick tillbaka till standardlängd på
drivern.
Vad
hände med klädmärket ”Jarmo be
brave”? Finns det kvar?
När spelet inte
stämde hade jag inte tid med några sidoprojekt. Jag
behövde fokusera mer på mitt levebröd,
själva golfen. Men det är inte nedlagt, det
är vilande och kanske drar jag igång det snart igen,
vi får se. Jag har dock fortsatt att spela i mina egna
kläder.
Vilka
brukar du spela in dig med? Vilka hänger du med på
touren?
Jag spelar oftast med Steven Jeppesen
och Micke Lundberg. Sen har jag många olika kompisar som
går caddie åt mig som jag äter middagar
med bland annat. Numera blir det mycket träna, äta
och sova när man är ute. Jag har ökat
träningsmängden ytterligare det senaste
året därför finns det inte så
mycket tid för annat än just det.
Du
har ändrat lite på din puttning de senaste
åren. Nu använder du dig av ett ”reverse
grip”. Ett tag använde du hakputter. Varför
detta?
Det grepp som jag har nu med
vänster hand under den högra är det som jag
började min minigolfkarriär med. Egentligen vet jag
inte varför jag gick över till det mer traditionella
greppet. Det här är mitt naturliga puttgrepp?
I
början av din karriär använde du dig av
många kompisar som caddies. Hur är det nu.
Jag har fortfarande många
vänner som bär bagen åt mig. På
ett år så är det nog ett dussin olika
caddies som jag har.
Vilka
är dina kortsiktiga och långsiktiga mål?
Det kortsiktiga målet
är att snabbt vinna en tävling. Eller helst
två. Då blir jag den segerrikaste svensken
på Europatouren. Idag är det Anders Forsbrand som
vunnit flest gånger med sina sex segrar. Det
långsiktiga målet är att bli topp-50 i
världen och därmed kunna spela
majortävlingarna. Idag är jag runt 220 i
världen, så det är en bra bit kvar
…
Vilka
är dina hobbies?
Jag gillar att gå
på gym. Även tennis och squash är kul.
Vem
är bäst i Sverige just nu och vem är den
mest lovande spelaren?
Henrik Stenson är klart
bäst av svenskarna för tillfället. Mest
lovande tycker jag att Steven Jeppesen är. Han kommer att bli
riktigt bra!
Hur
har livet förändrats sedan du gifte dig och skaffade
barn?
Det känns som att livet har
fått en ny mening. Nu är det inte bara att
tänka på sig själv utan nu gäller
det att se till att frun och barnen har det så bra som
möjligt. Vi är ett bra team och det är
underbart att kunna få dela sina framgångar med sin
familj.
Hur
är livet i Portugal? Längtar du hem till Sverige
ibland?
Portugal är fantastiskt. Vi
har det jättebra där vi bor vid Algarvekusten. Numera
är jag tyvärr inte så ofta hemma i Sverige,
så visst längtar jag hem ibland. Men, jag
måste spela mycket och ofta. För det
märkliga med den här sporten är att man inte
vet när man kommer att spela bra …
Ska
du satsa på USA-touren en gång till?
Jajamensan. Där har jag en
rejäl revansch att utkräva. Kanske
försöker jag att kvala dit redan i höst.
Enligt
statistiken spelar du ofta bra på det första och
sista varvet. Däremot går det lite tyngre
på fredagar och lördagar, varför tror du?
Bra fråga. Jag vet faktiskt
inte. Att jag spelar bra på söndagarna är
nog för att jag gillar att vara med när det
händer. Är jag med i täten under sista
varvet brukar jag hänga med och kriga hela vägen.
Vilket
är ditt bästa slag i karriären?
Det var nog när jag
sänkte en chip på 16:e på Maspalomas 1995.
Jag vann sedan tävlingen ett slag före den store
matadoren, Seve Ballesteros. Det var en fantastisk känsla.
Ditt
bästa år var 1999 då du blev 9:a
på Order of Merit och spelade Ryder Cup. Sen gick det
utför. Vad hände?
Efter Ryder Cup var jag ganska
mätt på golfen. Livet vid sidan av golfbanan lekte
men jag tror att jag kanske underskattade den mängd
träning och mentala fokus som krävs för att
hålla sig kvar på toppen. Framförallt med
min hemmagjorda sving. Egentligen var det först förra
året som jag fick en rejäl väckarklocka
när jag missade mitt tourkort. Att jag sedan lyckades klara
mig igenom kvalskolan kändes skönt. Så
här i efterhand var det nog bra att det hände och ett
bevis på att det inte finns några genvägar
till framgång i den här sporten. Man måste
träna, träna och träna. Det gör jag
nu och för tillfället känner jag mig grymt
starkt.
Den
”gamle” Jarmo verkar vara tillbaka. Han som ler in
i kameran och spexar med publiken. Snackar du mycket med medspelarna
och publiken under själva varvet?
Jag gjorde det mer förr i
tiden. I år jag mer fokuserad på min uppgift
på banan. Det är lätt att tappa fokus om
man har massor med roliga historier man vill berätta innan man
ska slå …
Hur
är relationen mellan dig och Svenska Golfförbundet?
Jag har egentligen ingen relation
till dem. Jag tycker SGF är en samling amatörer som
tror att de har spetskompetens när det gäller golf i
Sverige.
Vilka
är dina favoritbanor i världen och i Sverige?
Pebble Beach är fantastisk.
Även min hemmabana i Portugal, Vale do Lobo är en av
mina absoluta favoriter. I Sverige har jag tyvärr ingen
favorit, det finns enligt mig bara banor som håller
medelklass hemma.
Var
det en stor besvikelse att bara få spela sista dagen i Ryder
Cup? Hur var upplevelsen som helhet? Kände du av
hatstämningen som alla talade om?
Ryder Cup var det största
jag varit med om inom golfen. Det vill jag gärna vara med om
igen. Helst på hemmaplan för stämningen i
USA var inte speciellt trevlig. Publiken buade inte bara åt
mig utan åt hela det Europeiska laget. De till och med
spottade på lagkapten Mark James fru!
Jag
älskar att tillhöra ett lag, och jag respekterar
alltid en lagkaptens beslut. Det gällde givetvis även
under Ryder Cup, så nej, jag var inte besviken att jag bara
fick spela sista dagen. Men jag hoppas att om jag får spela
någon mer gång att jag får kaptenens
förtroende att spela både bästboll och
foursome. För jag älskar verkligen
lagkänslan där man får dela sin
glädje med andra.
Hur
mycket spelar du i Sverige? Blir det några tävlingar
hemma eller några sociala varv?
Tyvärr är jag
nästan aldrig hemma i Sverige längre. Jag ska spela
Scandinavian Masters på Barsebäck i sommar
såklart, men utöver det vet jag inte om det blir
några fler varv.
Golfbladet
önskar Jarmo lycka till i framtiden och hoppas att
årets framgångar fortsätter. Jarmo
är en riktig profil som sätter färg
på Europatouren!
FAKTA
Födelsedatum: 10 maj, 1967
Familj: Fru Linda och sönerna Lukas och Douglas
Bostad: Vale do Lobo, Algarve, Portugal
Klubbar: Stockholms GK och Vale de Lobo
Tränare: Jarmo är självlärd. I
början av sin proffskarriär fungerade Joakim Sabel
på Stockholms GK som bollplank. Sedan två
år tillbaka tränas Jarmo av Robert Baker som bland
annat varit coach åt Ernie Els.
Blev proffs: 1987
Segrar på Europatouren: Turespana Open de Canaria –
1995, Madeira Island Open – 1996, Peugeot Open de Espana
– 1999, German Open – 1999, BMW Asian Open
– 2002
Inspelade prispengar i karriären: 33 074 670 SEK (efter BMW
PGA Championship)
Favoritbanor: Pebble Beach och Vale do Lobo
I
bagen:
Driver: Callaway X-18,
Järn: Callaway x-tour,
Putter: Yes! – Tracy
Bollar: Titleist Pro V1 x