Nu kommer italienarna!

Text: Espen Uldal
Översättning: Johan Lindeberg
Foto: Getty images

Historien om italiensk golfs senaste blomningsperiod kan beskrivas med tre ord: Eduardo, Francesco och Matteo. Det är en berättelse om två ambitiösa bröder som slog till vid exakt rätt tidpunkt och en ung tonåring som håller på att slå världen med häpnad.

För bara några år sedan var Costantino Rocca den ende italienaren med framgång på den internationella golfarenan. Den karismatiske Rocca vann fem gånger på Europatouren under åren 1993-99 där segern i Volvo PGA Championship var hans finaste utmärkelse. Rocca har tre gånger kommit topp-10 i majors och vi minns tydligast den gången när han blev tvåa i British Open 1995. Rocca sänkte en nästan omöjlig putt för birdie från Valley of Sin kort om den sista greenen på St. Andrews för att tvinga fram ett särspel mot John Daly. Rocca blev även europeisk hjälte när han slog Tiger Woods i singelspelet i Ryder Cup på Valderama 1997. Men den nu 52-årige italiernaren har funnit sig tillrätta på European Seniors Tour, och det verkade länge som om italiensk golf skulle förpassas till historieböckerna. Verkligheten har dock visat sig bli en helt annan.

Genombrottet i Milano 
Den första gången jag träffade Edoardo Molinari, åt vi middag ihop på en restaurang i Milano en lördagkväll 2006. Då gjorde han inte mycket väsen av sig, utan nöjde sig med att småle åt roliga och livliga kommentarer från Peter Hedblom och Anders Hansen som också var med vid bordet. Året innan hade italienaren, som den förste europe på 95 år, vunnit US Amateur. Det betydde att den 24-årige Edoardo efterförljande år spelade de två
första rundorna i US Masters med Tiger Woods och att han den här veckan hade han fått ett wild-card till Italian Open. Trots att han inte hade klarade cuten och dessutom fortfarande var amatör hade han tagits under vingarna av en schweiziskt managementföretag och blivit deras spelare. Det rådde redan då inget tvivel om att denne försynte unge man skulle komma att tala om sig som en kommande storspelare. Senare samma år skulle han dessutom spela i US Open, och även den här gången de två första rundorna tillsammans med Tiger Woods.

Dagen därpå satt Edoardo och jag tillsammans vid klubbhuset på Castello di Tolcinasco och väntade på att hans lillebror Francesco, skulle slå ut i ledarboll sista dagen. Utan att ha en aning om hur intervjun skulle påverkas av händelserna senare på dagen satt vi och samtalade om hans och broderns framtida karriärer och vilka ambitioner de hade. Sex timmar senare stod Francesco Molinari med turneringens vinnarpokal i sina armar, som den förste italienske segrare på hemmaplan sedan Massimo Monelli 1980. En militärblåsorkester spelade marschmusik varefter italienarna först  jublade – och sedan grät av glädje.

Rätt timing
2005, två veckor före Edoardos seger i US Amateur, hade den 34-årige Emanuele Cannonica vunnit Johnny Walker Championship och därmed blivit den tredje italienske vinnaren på touren efter Rocca och Massimo Scarpa. Men den segern drunknade i Edoardos US Amateur triumf, och nu hade alltså även lillebror Molinari vunnit på italiensk mark. Två unga framgångsrika bröders triumfer sålde betydligt bättre än en åldrande Cannonicas första seger efter sina 14 år på Europatouren.
Den lille långtslående Cannonica från Turin hade inte samma utstrålning som en ung, lång och vältränad Molinari som lyckats med det ingen annan europeisk spelare gjort på nästan 100 år.
- Segrarna påverkade italienarna helt olika. Cannonica hade varit på touren länge och alla hade gått och väntat på att han skulle vinna. Då han vann var det olyckligtvis två veckor före min seger i USA, och den satte hans seger i skugga. Det var trist för honom, för det är inget tvivel om att hans seger egentligen var viktigare än min. Det är givetvis mycket svårare och
mer prestigefyllt att vinna på Europatouren än att vinna US Amateur, det vara bara otur att det blev just då, förklarar Edoardo.
Bröderna Molinaris genombrott, kunde å andra sidan lika gärna ha varit skrivet i romanform. När nu Francesco gjorde sitt livs bästa avslutningsrond och därmed förpassade dansken Anders Hansen till en andraplats för andra året i rad.
- Min brors seger var speciell sett med italienska ögon. Han vann Italiens eget öppna mästerskap och var bara 23 år gammal. Vid den tidpunkten var det inte så många som hade vunnit på touren i så unga år. Det hade en avgörande betydelse för att flera unga utalienare skulle börja spela golf.
Eftersom golf är en liten sport i italien visste brödernas far, Paolo Molinari, att det behövdes extra insatser om deras talag skulle kunna utvecklas.
- Italienska Golfförbundet hjälpte oss ekonomiskt när vi skulle ut och resa på tävlingar, men det var också allt, fortsätter Edoardo, som redan 1996 vann English Boys som 15-åring. 2003 när min bror och jag började träna hos Denis Pugh (som också var Colin Montgomeries tränare) var det något som vi själva var tvungna att stå för. Det är också en anledning till varför vi båda är mycket stolta över vad vi har lyckats uppnå. Våra framgångar har vi nått på egen hand med hjälp av vår familj. Vi är givetvis tacksamma för förbundets hjälp, men det är vi själva som har skapat våra framgångar.

De bästa brödraparet i världen
Francesco blev professionell 2005, medan Edoardo väntade till 2007 då han vann två gånger på Challenge Tour. Efter ett ganska lugnt 2008 såg bröderna till att sätta Italien på golfkartan genom den italienska segern i World Cup 2009. 2009 var också året då Francesco lyckades med en 13:e placering i British Open och en 10:e placering i US PGA Championship, vilket innebar att Francesco rusade upp till 38:e plats på världsrankingen.
Edorado vann Challengetourens Order of Merit genom tre segrar och sju andraplatser och blev också Dunlop Phoenix Tournament Champion i Japan. Som rookie på Europatouren avslutades 2009 med en fjärdeplats i South Africa Open och han nådde 48:e platsen på världsrankingen 2009, efter att ha inlett året som nummer 653.
Därmed hade bröderna Molinari kvalificerat sig till US Masters som första brödrapar efter de japanska bröderna Joe och Jumbo Osaki år 2000. 2010 är dock inte det första året som bröderna har varit på Augusta tillsammans, för Francesco var caddie åt Edoardo när han spelade Masters 2006.

Matteo – yngst och bäst
Matteo Manassero var bara 12 år gammal när bröderna Molinaris uppmärksammade segrar tog italienarna med storm, men deras framgångar var av stor betydelse för att motivera yngligen från Verona, som liksom bröderna har burit den ljusblå italienska landslagströjan. För Manassero var dock Seve Ballesteros och Tom Watson stora legender som han senare skulle komma att få ett speciellt förhållande till.
Manassero såg till att det  inte enbart var Molinaribröderna som skrev  italiensk golfhistoria under 2009. Vid en ålder av 16 år och 61 dagar vann han British Amateur, som den yngste någonsin, och blev därmed direktkvalificerad till British Open. I lottning med Tom Watson och Sergia Garcia under de första två ronderna, en slutlig imponerande 13:e plats och belönad med silvermedaljen som bästa amatör, blev hans genombrott massivt.
Manassero skrev in sig ytterligare en gång i historieböckerna i slutet av 2009 genom att bli den förste italienare som intog förstaplatsen på amatörernas världsrankinglista. Det är en plats han har haft tills han blev professionell inför Italian Open i maj.
Trots ett mycket tufft program under 2009, vilket bland annat innefattade en resa till Köpenhamn inför olympiska kommitténs beslut om att införa golf på olympiaprogrammet,så gick han faktiskt fortfarande i skolan.
- Mina föräldrar vill att jag ska fullfölja min skola, vilket jag också räknar med att göra, men jag har beslutat att inte gå vidare till universitetsstudier, sa Manassero i juli förra året.
Så fort jag är färdig med skolan skall jag bli professionell!
Det dröjde dock till i maj i år innan detta blev verklighet eftersom Matteo ville utnyttja möjligheten att delta i US Masters i egenskap av segrare i British Amateur 2009. Han blev den bäste europeiske amatören på 73 år genom att komma på en delad 36:e plats.