Text: Fredrik Richter

Golfbladet får tag på Peter Hedblom hemma i Gävle, fortfarande en av Sveriges gladaste golfspelare, trots Brynäs nesliga förlust mot HV 71 i hockeyslutspelet.

Berätta om din seger i Malaysia!

Det var verkligen på tiden att jag fick vinna. Det var elva år sedan sist och jag har haft chans att vinna flera tävlingar, men fallit på mållinjen så det här var otroligt skönt. Jag tycker att mitt spel håller en kvalitet som räcker till fler segrar.

Det märkliga med det här spelet är att man inte vet när man ska vinna. Spelet och känslan i Malaysia var inget speciellt, faktum är att jag ett tag inte ens trodde att jag skulle klara kvalgränsen. Men under helgen började spelet stämma och så hade jag de alltid lika viktiga marginalerna på min sida.

Hur nervös var du mot slutet när du insåg att du hade vinstchans?

Det är klart att jag var nervös. Men på ett bra sätt. Mitt självförtroende när det gäller puttningen har förbättrats avsevärt den senaste tiden. Jag har tränat mycket puttning och närspel i vinter så jag vågade vara aggressiv på greenerna under avslutningshålen och verkligen gå för puttarna.

Är det något särskilt slag som du minns mer än något annat?

Birdieputten på 16:e från sju meter var otroligt skön att sänka. Det var en nedförsputt med halvannan meters fall. Även putten på 17:e för birdie är något jag gärna minns.

Med elva år sedan senaste segern, hur gick det att hålla tacktal?

Det var bara kul. Normalt sätt brukar jag vara rätt nervös för att hålla tal inför en massa människor, men när jag nu fick tala om min första seger på så många år njöt jag bara av uppmärksamheten och babblade på som sjutton …

Hur ser planeringen ut framöver?

Jag ska försöka kvala in till USA-touren igen. Jag gillar att spela i USA. Det är mer drag på tävlingarna där, bättre stämning och oftast mer publik, och det passar min personlighet. Jag är nästan som en amerikan med alla känslor som bubblar upp.

Men först ska jag givetvis spela vidare på Europatouren. Nu gäller det att sätta nya mål. Jag får inte bli bekväm efter segern i Malaysia, utan det gäller att fortsätta att sätta press på mig själv, det är då jag spelar som bäst.

Så framtiden stavas USA?

Ja, jag har som sagt redan planerat in kvalet till USA-touren i höst. Familjen vill gärna flytta dit och eftersom banorna, atmosfären och tävlingarna passar mig så bra hoppas jag att jag lyckas ta mitt kort i höst!

Du är ju känd som en glad gamäng, men finns det något temperament bakom leendet?

När jag syns i TV är det oftast för att jag spelar bra och då är det lätt att vara glad. Om kameran skulle zooma in mig när jag spelar dåligt, framförallt de två första dagarna, skulle de nog inte visa någon glatt leende Hedblom. Jag är en känslomänniska som behöver bli arg ibland för att pumpa igång adrenalinet i kroppen. Men går det bra på banan så blir jag glad och då visar jag det gärna.

Har du någon särskild händelse på golfen som etsat sig fast? Något roligt, något viktigt eller något ledsamt?

Den häftigaste och tristaste händelsen jag någonsin upplevt på en golfbana hände faktiskt under samma runda. I British Open 1996 gick jag i nästa sista bollen det tredje varvet tillsammans med Jack Nicklaus. Det var helt otroligt och de första nio var ett långt glädjerus. Jag började med två birdies och fortsatte spela kanongolf – i samma boll som min stora idol, och dessutom i British Open! Sen började spelet gå lite knackigt de sista nio. Jag gjorde bland annat en trippelbogey på 15:e. Jag var grymt besviken och helt tom inombords. Trots att jag låg trea i tävlingen så kunde jag inte hitta ny kraft. Jag avslutade med en dubbel och kvällen efter det varvet minns jag som den värsta besvikelsen i mitt liv.

Vad gör du när du inte spelar golf?

På vintern är det fullt upp med att följa all sport som sker i världen. Framförallt ishockeyn. Jag är extremt hockeyintresserad och när Brynäs förlorade kvartsfinalen mot HV71 var jag helt knäckt. Men nu har det gått några dagar och jag har i stället börjat längta till nästa Elitseriesäsong. På somrarna brukar jag åka ut med båten. Jag har haft båt sedan 1996 och det är skönt att åka ut på sjön och rensa tankarna ibland.

Du var med i hockeygolfen ett tag. Vad var det för något?

Det var en match mellan hockeyintresserade golfare som startades av Cricken Härdin, Dennis Edlund och Robert Löfkvist 1995. Det var nord mot syd och gränsen drogs i Stockholm. Det var rätt tuffa matcher och tempot var högt. 2001 fick jag en tackling så att jag bröt benet. Även Joakim Haeggman och Per-Ulrik Johansson har skadat sig rätt allvarligt på de här matcherna, men så är det när tävlingsinstinkten vaknar i oss …

Hur skulle du beskriva ditt eget spel? Slår du långt och rakt från tee, är du pricksäker med järnen eller en trollkarl kring greenerna?

Min stora styrka är mitt järnspel, framförallt järn-3 till järn-6. Där är jag riktigt bra. När jag kom ut på touren var jag bland de som slog längst, men nuförtiden är jag någonstans kring genomsnittet. Den nya teknologin har inte gett mig någon extra längd, jag slår ungefär lika långt idag som jag gjorde för 15 år sedan. Mitt närspel var riktigt bra när jag var yngre, men de senaste åren har jag fått problem med det, framförallt chipparna, där jag nästan har haft ”yips”. Men jag har tränat hårt det senaste halvåret och nu börjar det fungera igen.

Vilka umgås du med när du är ute på touren?

Jag brukar spela in ensam, tidigt på morgonen. Det är lättare att koncentrera sig då. Annars kan det bli rätt mycket snack och då glömmer man att fokusera och lära sig banan. Vi svenskar på touren är ett skönt gäng som har mycket kul. Den jag har mest gemensamt med på touren är Patrik Sjöland. Vi är båda sportintresserade, men eftersom han är HV71-fan så står han inte högt i kurs nu … *skratt*

Hur är fysiken? Kör du två fyspass om dagen som Vijay Singh?

Nja, så mycket blir det inte, men det blir tre pass styrketräning i veckan och till det brukar jag springa tre gånger. Jag har en personlig tränare sedan två år tillbaka och det är helt suveränt, eftersom det är svårt att fysträna själv.

Är du vidskeplig på golfbanan? Något som du måste göra eller absolut inte får göra?

 Min idol när jag var liten var Seve Ballesteros. Han spelade aldrig med nummer tre på bollen och det gör inte jag heller.

Är din 66:a på Pinehurst i US Open 2005 din bästa runda i karriären?

Ja, det är det nog. Det är det varvet som blivit mest uppmärksammat i alla fall. Jag gillar att spela på svåra banor där slagen är viktigare än puttningen. Då trivs jag bäst.

Hur var det att spela sista varvet med Woods? Vilket var mest pressande – Tiger eller situationen?

Helt klart var det situationen som var mest pressande. Att spela en grymt svår bana under US Open är kul, men tufft. Att jag spelade med Tiger var bara kul. Han är inte min idol som Nicklaus eller Ballesteros var, men en grymt duktig golfare som dessutom är riktigt trevlig. Efter varvet talade han svenska med mig, eller försökte i alla fall med den lilla svenska han kan. Det var kul.

Vi tackar Peter för att vi fick ta upp hans tid och önskar honom lycka till på golfbanan. Vi hoppas också att det inte ska ta 10 år till innan han får hålla tacktal nästa gång.

Faktaruta:

Peter Hedblom
Födelsedatum: 1970-01-20
Familj: Fru Anna och tre barn
Bostad: Gävle
Hemmaklubb: Gävle GK
Blev proffs: 1988
Två segrar på Europatouren: Maybank Malaysian Open 2007, Moroccan Open 1996
Två segrar på Challengetouren: Volvo Finnish Open 2001, Jede Hot Cup Open 1991

Bästa score på Europatouren: 64 slag (-8)

Inspelade prispengar i karriären (efter Maybank Malaysian Open): 26 296 663 SEK (varav 1 655 406 på tre tävlingar 2007)

I bagen: Driver: Taylor Made r7
Spoon: Taylor Made r7
Järn: Taylor Made rac
Wedge: Titleist Vokey
Putter: Taylor Made Rossa
Boll: Taylor Made TP Red

Favoritbanor i Sverige: Barsebäck, Tylösand och Ullna
Favoritbana i världen: Loch Lomond