Peter Hanson

Text: Johan Lindeberg
Foto: Getty Images

Precis så opretentiöst skulle det kunna stå på Peters visitkort. För han är precis så enkel och okomplicerad i sin framtoning. Golfbladet fick en pratstund med Peter efter den fantastiska hösten ”på jobbet” med att kvala in till Ryder Cup, där den sista tävlingen blev avgörande för Peters definitiva deltagande. Spelet fram till och i Ryder Cup var trots allt en bedrift som borde kunna belönas med Svenska Dagbladets Guldmedalj för 2010 års idrottsprestation.
Peters energiska och metodiska förmåga att nå sina mål under 2010 präglas av en målmedveten och intensiv strävan att nå framgång i de största tävlingarna i världen och det skulle inte förvåna mig om Peter blir den förste svensk som vinner en Major.
När vi får tillfälle att prata med Peter sitter han på ett hotell vid Heathrow och ska iväg på nästa uppdrag, vilket i det här fallet är en clinic på Sardinien med en PR-middag med Audi på måndagen för att sedan på tisdagen åter flyga via Frankfurt till familjen och bostaden i USA. Efter ett par veckors vila och träning bär det av tillbaka till Europa för spel på Valderrama och därefter Shanghai, Singapore och Dubai. Det är så ett vardagsliv fungerar för en golfspelare av Peters kaliber. Att han sätter av tid för ett samtal mitt i den här röran av uppdrag och annat är nog typiskt för honom. Det känns som om att Peter alltid kommer att vara den där trevliga grabben hos grannen som oavsett framgångarna alltid kommer att vara samma goa kille.
Hur var det att uppleva Ryder Cup?
– Det är det största som jag någonsin ha varit med om! En stämning och en intensitet som går utanpå allt jag har varit med om tidigare. Jag har aldrig varit så nervös och påverkad av stundens allvar. Publiken var helt fantastisk, vår laganda var magisk och att dessutom vinna cupen för Europa var helt otroligt. När det stod klart för oss att det var Jiménez och jag som skulle spela ihop satt vi en hel kväll med scorekort och banguide och planerade spelet slag för slag. Vi värderade varje läge för att kunna få ut optimalt av varje spelform och upplägg. Det var otroligt lärorikt att se hur situationen påverkade spelarna och hur man hanterade situationerna.
Blev det svårt att ladda om till Alfred Dunhill Links efter urladdningen i Wales?
– Egentligen inte, men det är klart att det var mycket uppmärksamhet i veckan och att det påverkar mer eller mindre och det var riktigt trist att jag missade cuten med ett slag. Jag fick en katastrofal start med tre bogeys och en trippel på de första nio men lyckades ändå komma runt på 74 slag på Kingsbarns, följde upp med en tuff dag på sista nio i motvinden på S:t Andrews för 73 slag och en bra dag på tuffa Carnoustie för 70 slag och hamnade utanför cuten med ett slag. Ur min egen synvinkel känns det bra att vara den som inte ger sig utan kämpar ända fram till kaklet.
Är det en egenskap som du alltid har haft, eller är det något som har kommit med åren och erfarenheten?
– Jag tror att det alltid har varit så, även med andra saker. Jag har alltid varit mycket intresserad av olika idrotter och bollsporter, men när jag kom i kontakt med golf, tack vara mina grannars döttrar i Svedala tog det inte lång tid för mig att bli kvar på golfbanan i Bokskogen. Under loven i skolan fick pappa och mamma lämna och hämta mig varje dag, och när vår tränare Janne Larsson såg att det sista han såg på kvällen, och det första han såg på morgonen var mig, så pratade han med mina föräldrar och erbjöd mig att få bo hos honom på somrarna. Jan har fungerat som en sommarpappa för mig och jag har lärt mig oerhört mycket om både livet och golf av honom. Det var också Janne som tog med mig ut i skogen och lärde mig att uppskatta jakt. Det är ett av mina största fritidsintressen och det handlar ju också om både tålamod och att fokusera så det är nog bra för mitt golfspel.
– Hur gick det förresten för Martin? frågar Peter mitt i samtalet.
Jag ställer mig frågande och svarar glatt: ”Han vann!”
– Nej, jag menar inte Kaymer, jag menar Martin Erlandsson?
Jag tvingas bekräfta att det dessvärre är trögt för Ljunghusens Martin, men det är typiskt att Peter bryr sig mer om sin skåneboende kollega som behöver framgång än Ryder Cup-spelaren Kaymer.
Innan du blev professionell 1999 så hade du ju en fantastiskt fin amatörkarriär som kröntes med att du bland annat vann den finaste amatörtiteln i europa, Brabazon Trophy (English Open Amateur Strokeplay) på Formby utanför Liverpool. Du har ju dessutom varit med och spelat i landslaget i flera år. Hur var det?
– Det var en fantastiskt fin tid. Tack vare den stora stöttningen från Bokskogens GK kunde jag som amatör resa och tävla på flera ställen i Sverige. Jag har aldrig varit den som utmärker sig speciellt mycket, men det stora hände när jag vann en riksfinal på Lindö GK. Tack var att jag vann över spelare som var med i OBS-grupperna till landslagen blev jag uttagen till landslagsuppdrag och på den vägen är det fortfarande på ett sätt. Jag är nog mer den trygga, jämna och stabila typen som långsamt utvecklas till att bli bättre och bättre. Och så här långt har det konceptet fungerat rätt bra!
Jag har noterat att du är noga med din fysik, kan du utveckla det?
– Fysiken är grunden för all stabilitet och bra spel. Min fystränare Pierre Johansson har lagt all fokus på rörlighet och styrka, i den ordningen, så tävlingsveckorna blir det underhåll av styrkan och starkt fokus på rörlighet, medan i ledigveckorna jobbar vi på att utveckla, stärka och bygga upp. När jag gjorde min svingförändring med Richard Fors, jobbade jag mycket med smidighet och rörlighet i skadeförebyggande syfte. Med den träningsdos som jag har måste jag vara ytterst noga med fysiken, annars kommer skadorna och då kan det vara kört.
Det är som att lägga ett pussel att vara stabil och på topp i golf. En lagom dos av alla ingredienser i kombination med rätt utrustning och psykisk balans är min nyckel till framgång. Jag kan ge dig ett exempel. Lee Westwoods skada beror på att han fick byta skor! FootJoy lade ner tillverkningen av sina Classicskor och när Lee bytte till modernare material förändrades stabiliteten i hans skor och belastningen blev helt annorlunda. Efter att rörelsen blev ändrad uppstod en överbelastning som utvecklades till en skada.
Du talar ju alltid lyriskt om Bokskogens GK och hur viktig kontakten med klubben har varit för dig. Men sedan några år tillbaka så representerar du Sturup Park. Vad var det som hände?
– Egentligen inget dramatiskt. Bokskogen är alltid i mitt hjärta. Jag är medlem där och kommer alltid att stötta klubben men jag märkte att jag hade så mycket personliga kopplingar till medlemmar så när jag var hemma och tränade blev det ofta för mycket prat och för lite träning. Träningsmöjligheterna på Bokskogen var begränsade och Sturup Park ligger i närområdet. Jag kände att det som man kunde göra på Sturup Park var precis det jag behövde. Bra och långa övningshål och få människor som störde mig. Jag har ju alltid bott nära Svedala så jag var tvungen att hitta något ställe att träna i närheten som kunde ge mig de bästa förutsättningarna. Jag gillar inte att det blir en slags konkurrens mellan klubbarna för en sån här sak. Jag har en önskan om att kunna vara ambassadör för hela Skåne snarare än att representera en viss klubb, precis som Miguel Angel Jiménez representerar hela Andalucia i Spanien.
Alternativet hade varit att flytta utomlands, vilket jag i och för sig har gjort nu. Det kanske hade varit klokare redan tidigare men nu är det som det är, och jag har hittat en perfekt lösning för mig och min familj i Lake Nona i Florida.
Apropå familj. Du är ju gift med Sanna Berglund som tidigare spelade på Europatouren, hur fungerar det med två duktiga spelare i familjen?
– Det går mycket bra tack vare att Sanna gav upp sin golfkarriär redan 2003. Vi har ju vår dotter, Stella som är tre år och vi väntar dessutom tillökning i familjen i november, så det var tur att inte Ryder Cup var senare. Vår plan är att tills vidare bo i USA, men får vi se hur det blir när barnen börjar skolan.
Då kan man anta att det blir spel på USA-touren under 2011?
– Det är tanken. Jag arbetar på att förbättra stabiliteten i mitt spel ytterligare med sikte på att prestera maximalt i de största tävlingarna. Jag har perfekta träningsförhållanden hemma, och räknar med att kunna komma snabbare hem till familjen om jag spelar i USA. Europatouren flänger ju över nästan hela jordklotet numera och resorna blir mördande.
Jag upplever att banorna i USA är mer stereotypa, med smala raka fairways, tjocka ruffar och tjockt, nästan svintoaktigt gräs runt greenerna som tvingar fram dessa fulla svingar med floppslag. Tror du att du kommer att kunna utveckla ditt spel under dessa omständigheter?
– Ca 80 % av de banor vi spelar på i resten av världen är som banorna i USA. Det gör att vi är tvungna att anpassa oss till den typen av slag och dessutom är ju tre av fyra majors i USA, så det gäller att gilla läget. Men du ska veta att jag älskar linksgolf på det traditionella sättet med nedklippta greenområden och möjligheter att variera slagen. Just i år har vi ju sett en del tendenser åt det hållet även i USA. Genom att man har sått nytt gräs på Pebble Beach och att vi spelade PGA Championship på Whistling Straits var ett steg i rätt riktning. Det skulle verkligen vara en välgärning om fler greenkeepers skördade ruffarna på hösten, sådde fescue (svingel) gräs och höll efter så att gräset behåller sin karaktär.
Oavsett underlag hoppas vi att du får en fin höst och att allt går enligt planerna. Vi ser fram emot att följa den fortsatta karriären först och främst under hösten, men givetvis även nästkommande år.
Både Peter och undertecknad inser att vår planerade middagsmat har kallnat och att det är dags att avsluta vårt samtal. Vad som skulle kunna rubba en fortsatt klättring uppåt i världsrankingen för Peter Hanson är svår att se. Han utstrålar lugn, harmoni och självförtroende i sitt uppträdande och lutar sig tryggt på alla delarna i sitt spel: långa raka drivar, säkra inspel och bra puttning. Med sitt jämna spel och mogna uppträdande både på och utanför banan kommer Peter med all sannolikhet att klättra uppåt i världsrankingen. Sakta men säkert, lugnt och metodiskt, precis som den trygga och goa skånepåg han är.