Golfbladet vs Jocke Haeggman

Text: Fredrik Richter

Det är i mitten av juli och klockan är åtta på morgonen. Vi befinner oss i Kalmar och vi har stämt möte med Joakim Haeggman för att utmana honom på en match och samtidigt ta reda på hans planer för framtiden. Vi träffar honom vid receptionen i klubbhuset på Kalmar GK.
– Tjena grabbar, hur gick matchen igår? Undrar Jocke och drar iväg ett leende från öra till öra.
Dagen före har det varit fotbollsmatch på Fredrikskans. Kalmar FF slaktade Djurgården med 6-1 och jag har ingen moteld att sätta in på hans fråga. Ödmjukhet får prägla denna morgon, känner jag. Kanske kan jag istället få min revansch idag på golfbanan mot herr Haeggman?

Egentligen är vi här två veckor för tidigt. Den gamla banan har renoverats under en längre tid och ska invigas i slutet av juli. Pierre Fulke har fått i uppdrag att bygga om greenområdena och de nya greenerna ser fantastiska ut. Anläggningen har dock 36 hål och efter en snabb uppvärmning tågar vi iväg mot ettans utslag på den nya banan.
Vi är en trio från tidningen som är på plats och när Jocke undrar över vilken spelform vi har tänkt oss, svarar jag snabbt:
– Vi tre, i en bästboll, mot dig!
– Det är taget! Säger Jocke som dock meddelar att han bara hinner spela nio hål. Flickvännen är gravid i sjunde månaden och familjen håller dessutom på att flytta in i sitt nya hus i Kalmar, så det är bråda dagar. Efter att ha bott nio år i Dubai valde de ifjol att flytta hem till Sverige igen.

Jocke rycker direkt
Det första hålet på Kalmars nya bana är ett ganska lätt korthål. På tee står tre stela journalister och ett mjukt Europatourproffs. Vi missar såklart greenen medan Jocke slår upp sig fint på green och hans tvåputt för par räcker för att vinna hålet.
– Hoppsan, det var snällt av er att ge mig det hålet så lätt! Vi tittar på varandra och konstaterar tyst att det var ingen av oss som gav iväg något gratis, vi är helt enkelt lite trögstartade bara…

På tvåan slår Jocke en mäktig spoon och sedan en wedge till några meter från hål. Birdieputten sitter klockrent och vi är omgående två ned efter två hål.
Vänta nu, det var inte så här vi hade tänkt oss …
Trean går bättre när redaktionschef Micke får på en riktigt bra drive, men som ändå är något kortare än Haeggmans spoon. Han har bra tryck i slagen, kan vi konstatera.
Johan, den äldste i lag Golfbladet, lyckas nästan göra birdie och vi delar hålet på par. Nu har vi alla fall visat att det ska bli match!

Det fina korthålet fyran delas på par och Jocke börjar berätta gamla anekdoter om sin juniortid på klubben och hur han nästan bodde på banan och tränade här varje dag. Några juniorer kommer förbi i en golfbil och Jocke hälsar glatt på dem. Det märks att Kalmar GK har en kanonkille i Haeggman och han ställer gärna upp för klubben när han kan och har tid.

På det långa femman hetsar vi varandra att slå långa drivar. Vi chockar världen med att pricka fairway alla tre, medan Jocke slår en lång hook i skogen till vänster. När vi letar efter hans boll drömmer vi oss alla tillbaka till Barsebäck 1997 och hans fantastiska slag från skogen på det sista hålet.
– Det var nog det största ögonblicket i min karriär, när jag vann på Barsebäck 1997. Trots att jag spelat Ryder Cup så var känslorna starkare och lyckan större att få vinna på hemmaplan. Slaget från skogen på det sista hålet till en dryg meter från pinnen kommer jag aldrig att glömma, berättar Jocke.
Det blir inte någon repris här på det slaget, bollen ligger nästan ospelbar och han kan bara knacka ut den på fairway. En skön spoon upp till greenkanten, chip och putt för ett par delar dock hålet med oss, eftersom ingen av oss är ens nära att göra birdie. Fortfarande två ned efter fem hål. Fyra hål kvar. Nu kör vi!

En helt enorm drive
Det sjätte hålet på Kalmars nya bana är ett litet läckert par 4-hål med en bäck före greenen. Hålet är 265 meter från backtee och Jocke berättar att han faktiskt aldrig nått greenen med drivern från backtee.
– Då måste du testa idag! tycker vi.
Han tar i för kung och fosterland men bollen drar sig åt vänster och ned i bäcken till vänster om green.
– Jag måste få testa en gång till, säger Jocke och nästa försök lyckas bättre. En hög draw som ser ut att hänga oändligt länge i luften, landar till slut 265 meter bort, bara några meter från hål.

Vi hittar hans första boll i bäcken. En dropp, en wedge och en putt senare gör han par på hålet. Trots tre försök missar vi våra birdies och hålen börjar ta slut för oss.
På hålet efter får jag på en riktigt bra drive.
– Välkommen in i spelet, Fredrik! Säger Jocke med ett leende. Han har rätt, jag har inte varit med alls de första sex hålen. Väl uppe på greenen efter våra inspel börjar det ösregna och Jockes lilla bärbag fylls snabbt med vatten.

Vi ser en chans för oss att komma ikapp. Hans grepp borde bli såphala av regnet, tänker vi förhoppningsfullt.
Vi delar sjuan och är fortfarande ett ned inför det åttonde, 170 meter, par 3. Mycket riktigt är Jockes grepp blöta och han tappar ned sin järn-7:a i bunkern till höger. Vi andra prickar greenen allihop och har ett bra läge att vinna hålet.
Jockes bunkerslag från den blöta och tjocka sanden är riktigt bra och någon av oss måste nog sätta en birdie, annars kan allt vara över. Ingen av oss har imponerat på greenerna under dagen, och det blir ingen birdie på åttan. Istället går Jocke fram till sin parputt och boxar den hårt i bakkant. 2/1. Slut. Tack för kaffet. Nåväl, tänker jag. 2-1 är i fall bättre siffror än 6-1.

Vi spelar även nian och Jocke berättar vidare om sitt liv. Med nytt hus och andra barnet på ingång är det mycket som händer i hans liv just nu. Men han kommer att fortsätta att satsa stenhårt på golfen.
– Jag känner att jag fortfarande har mycket att ge. Visst är det skillnad idag mot hur det var när jag började på touren. De flesta av mina tourkompisar jag hade då, har slutat med golfen eller spelar på seniortouren… Men 40 år är ingen ålder för en golfare, kolla bara på Tom Watson!

Stenhård satsning
Han fyller alltså 40 i sommar och när allt lugnat ned sig med hus och nedkomsten av familjens andra barn kommer fokus återigen att ligga på golfen.
– Spelet känns allt bättre och jag kommer att satsa stenhårt på golfen nu. Jag har förhoppningsvis många år kvar på touren och med min rutin och
envishet så ska jag ta mig tillbaka till toppen igen.
En avslutande kaffe i kiosken på nian blir det och innan vi skiljs frågar han mig om jag behöver några bollar.
– Du kan väl inte ha så många bollar kvar efter de första nio, eller? Säger han med ett leende och tömmer golfbagens fickor på bollar.

Vi strosar vidare mot tian och Jocke far tillbaka till huset. Inhandlade IKEA-möbler ska snickras ihop och barn och blomma skötas om. Vi konstaterar alla tre att han onekligen är otroligt trevlig och rolig, den gode Haeggman, och det är nog många med oss som tycker att det skulle vara en enorm tillgång för Europatouren om han skulle komma tillbaka till världstoppen igen. Vi på redaktionen håller alla tummar för att han ska lyckas.