Ett mästerverk i vardande

Text: Michael Broström
Foto: Stefan Larsson

Elisefarm GC är en anläggning som kan bli något stort – men det är omöjligt att få en starttid där.

Det börjar nu bli några stycken anläggningar i Sverige som har lite större ambitioner och som satsar mer på att ge medlemmarna en komplett klubbupplevelse i stället för att bara ha arton hål och ett enkelt klubbhus. Elisefarm GC är en av de mer intressanta i den kategorin och man har redan från början satsat på kvalitet och klass när man valde Martin Hawtree som arkitekt för sina 36 hål.

Med sin lätt kuperade mark och en bildskön utsikt ned över Ringsjön och Bosjökloster har man i egen regi byggt riktigt bra golfhål med egna maskiner och egen personal efter anvisningar från Martin Hawtree och hans danske assistent Caspar Grauballe. Designen är som sig bör klassiskt brittisk med strategiska hinder som känns helt rätt placerade på hål efter hål.

Namnet Elisefarm är hämtat från gården där banan byggts och man har med varsam hand renoverat ett antal byggnader på området varav receptionen och restaurangen är det som först möter en besökare när man svängt av vägen och kört vänstertrafik (!) en kort sträcka genom en allé.

Redan när man kliver in genom dörren känner man den genuina och gedigna känsla som man velat förmedla, och den goda maten kan intas med utsikt över artonde hålets green där många förhoppningar om en bra score kan skjutas i sank med ett slag i den stora dammen som vaktar högersidan.

Korta beslutsvägar
Med en medveten satsning på att göra allt i egen regi, från byggnation, shop och restaurang till instruktör och drift, har initiativtagarna Ingrid Linné och Lars Ingesson inga kommittéer eller andra hinder i vägen när de bestämmer sig för något. Att man lyckats locka hit PGA Sveriges tidigare ordförande Hasse Bergdahl som pro beror också till stor del på den frihet han kan få under en sådan ledning.

Rangen där Hasse Bergdahl, Europas ende Master Professional, huserar är riktigt stor och pampig med utslagsplatser både under tak och ute. Matta finns för den som vill slå ifrån det samt ett antal grästees. I dagsläget finns kanske inte riktigt så många och väl definierade mål som man skulle vilja se, men det är något man arbetar på.

På baksidan av svingstudion där man kan få sin sving filmad och korrigerad finns också de två bollrännor som är förklaringen till varför det är omöjligt att få en starttid på Elisefarm. Eftersom man eftersträvar en klassisk golfklubbskänsla har man ingen tidsbokning utan i stället två bollrännor, en för medlemmar och en för gäster, där medlemmarna naturligtvis går före.

Hela projektet har kostnadsberäknats till 40 miljoner kronor och för de pengarna får man inte bara en fantastisk golfbana med tillhörande träningsanläggning. Här finns också ett klubbhus där medlemmarna har tillgång till pool, kök och bar där jag mycket väl kan tänka mig att PG Wodehouse skulle kunna sitta på verandan och berätta historier om Cuthbert.

I dagsläget säljs B-aktier med tillhörande spelrätt för 50 000 kronor och årsavgiften är 6 500 kronor. Om man jämför med andra exklusiva anläggningar så får detta ses som ett mycket bra pris. Man har intressenter från hela landet och även flera danskar har hört sig för om ett köp. Aktiepriset kommer att stiga i varje emission och totalt finns 700 aktier till salu som kommer att emitteras i sju omgångar.

Dags för spel
När man ätit en god lunch, puttat lite på den stora och fina puttinggreenen, slagit några bunkerslag mot den tuffa övningsgreenen och värmt upp med några bollar på rangen är det dags att ta sig an banan. I dagsläget har man inte riktigt fått upp banan i toppskick, särskilt de sista nio där det behöver växa till sig lite, men att det kommer att bli en fantastisk bana är det ingen tvekan om.

Martin Hawtree, golfbanearkitekt i tredje generationen med erfarenhet av både nybyggnationer och varsam renovering av gamla golfbaneklenoder som Lahinch, Royal Birkdale och Royal Melbourne, har lagt ut 36 hål som följer naturen och har så perfekt placerade strategiska hinder att det är en ren glädje att kliva upp på varje tee i spänd förväntan på vad som komma skall.

Hawtrees designfilosofi är rotad i den klassiska brittiska golfbanearkitekturen, som i sin tur hämtade sin inspiration från konsten i att kamouflera skyttegravar så att de skulle se ut att ligga närmare än de egentligen gör. Det handlar dock inte om något regelrätt krig på banan, bara en vänskaplig duell mellan golfspelaren och golfbanan där det inte är alldeles klart vem som ska vinna.

Den detaljerade banguiden är ett måste när man ger sig ut för att spela eftersom det är i princip kliniskt rent från skyltar på banan. Liggande plattor på tee anger hålets nummer och längd, men inte sällan står man lite förvirrad på green med puttern i handen och funderar åt vilket håll man sedan ska gå för att komma till nästa hål. Detta är givetvis något man bara råkar ut för första gången och sannolikheten att gästerna på banan bara spelar den en gång är inte alltför stor.

De 18 hål som är färdiga innehåller flera hål som redan idag skulle kunna platsa på topplistan över både Sveriges bästa golfhål och Sveriges vackraste golfhål. Det åttonde hålet är banans etta i den senare kategorin. I början kan man förledas att tro att längd är banans viktigaste försvar mot spelaren, men med korta par 4 som till exempel det ljuvliga femtonde hålet, inser man att det är strategi som gäller före kraft på Elisefarm.

Tyvärr känns utslaget på tolvan som lite av ett transportslag, men greenen ligger väldigt läckert på en halvö ute i en sjö och nås via en bro på vänstersidan som ser ut att vara byggd av Ernst Kirchsteiger. Därefter följer något så ovanligt som en ö-tee, en tanke som man inte riktigt ser meningen med, men hålet har ett så fantastiskt greenområde att man gärna har överseende med teens placering.

Dagens bansträckning kommer att bestå med något enstaka undantag och man har allvarliga planer på att redan nu sätta igång bygget av de andra 18 hålen som Hawtree redan ritat klart. Eftersom man har egna maskiner och egen personal är det kanske inte så dumt, men personligen skulle jag hellre se att man satsade alla krafter på att få den befintliga banan färdig så att jag kunde spela där igen. Och igen. Och igen.