När Golfbladet får tag
i Johan sitter han på hotellrummet i Portugal och ser på
Arsenal-Juventus tillsammans med sin tränare Rikard Fors. Han har
haft spelledigt sedan sin seger i Kina och känner sig i god form.
Helgen innan har han haft en mycket lyckad segerfest på The
Dubliners i Göteborg. Det är brukligt att vinnaren bjuder och
med runt 70 deltagare var det skönt att ha Dubliners som sponsor
…
Vad gjorde att du vann i Kina?
Jag fick till närspelet bättre och slog
bollen bra hela veckan. Dessutom tog jag tillvara på de chanser
jag fick. Eftersom jag kunde nå alla par femmor på
två slag och driva några par fyror så
försökte jag att spela smart och vara aggressiv där det
fanns utrymme för det och spela konservativt där det
behövdes. Därigenom gjorde jag färre bogeys och fick
större utväxling på mina birdies. Sista rundan
nådde jag alla par femmor och två par fyror – det
underlättar.
Hur nervös var du under sista rundan?
Nja … jag spelade bra och kände mig
ganska trygg. Lite nervös var jag kanske på greenerna, men
jag hade det under kontroll. Men det ska kännas lite – det
är ju därför man spelar. Att känna hur adrenalinet
pumpar när man känner segervittringen.
Minns du något särskilt slag från tävlingen i Kina?
Jag slog ju många bra slag, men putten
på sista hålet var speciell. Runt två och en halv
meter med en dryg halvmeters fall. Det var skönt att sätta en
sån putt för seger.
Hade du förberett ditt tacktal redan kvällen innan?
(Skratt) Nej, det kan jag inte säga. Jag sa
bara vad jag kände och tyckte. Att jag hade jobbat på en del
olika saker som börjat falla på plats, och att jag känt
att jag spelat bra en längre period så att det inte var
någon total överraskning att jag var med uppe i toppen. Det
var dock en överraskning att jag lyckades vinna så tidigt i
förändringsprocessen.
Vad finns på horisonten nu?
Med säkrat tourkort till och med 2008 siktar
jag på Major-tävlingarna – US Open och British Open.
Jag får försöka kvala in eller ta mig upp
tillräckligt högt på Europatourens penninglista
för att komma med. Och i höst ska jag försöka kvala
in till PGA-touren i USA.
Hur skulle du ranka de svenska spelarna just nu?
Henrik Stenson är ju solklar etta. Det
är inget snack om det som han spelar. För min egen del
är det svårt att säga – tia kanske?
Tänk tillbaka till
sista Europatourtävlingen i Madrid 2004. Du är på
gränsen till att klara tourkortet när din boll blir stulen
på sista hålet. Berätta.
När vi kom fram där min boll skulle vara
förstod vi genast att någon hade stulit den. Jag brydde mig
inte ens om att leta efter den utan kallade dit en domare, som dock
inte kunde göra något. Ingen gav sig tillkänna med
bollen så det var bara att knalla tillbaka till tee. Då var
jag ganska arg och en tid därefter så grämde jag mig
och funderade på vad som kunde ha hänt. Men jag kom
ändå över det ganska fort, trots att jag blir
påmind ofta, inte minst i såna här intervjuer.
I efterhand är det
ändå ingen tvekan om att den där stulna bollen var en
skänk från ovan. Det var det bästa som kunde hända
mig. När jag tappade kortet så blev jag motiverad att ta tag
i saker som behövde förändras och jobba mot att
förbättra mig.
Har du råkat ut för några andra märkliga eller kanske roliga saker på banan?
Nja … Jag har faktiskt klarat mig
från att göra några större tabbar. Däremot
har jag gjort fyra Hole-in-ones. Den första är såklart
den mest minnesvärda – när jag som 10-åring
sänkte en järntrea. Senast jag gjorde HIO var i Guatemala
för tre år sedan så det kanske är dags igen snart
…
Vilka är dina hobbies?
Jag tycker om att spela tennis och det gör
jag ganska ofta. Jag är visserligen bara hobbyspelare, men det
är jäkligt kul. Jag spelar mycket med en barndomskompis och
så brukar jag spela mot min instruktör. Rikard Fors har ju
varit tennis-ess i yngre dagar och var rankad tvåa i Skåne.
När vi möts så är det riktiga prestigemöten
– klart viktigare än golfen. Och nu är jag två
upp mot Rikard så han får bita ihop.
Jag håller på med
ganska mycket fysiska grejer, golfspel, golfträning, tennis och
fysträning. När jag sätter mig ned så läser
jag gärna en bok. Just nu ligger Den vite mannen papalagi på
nattduksbordet. Ganska djup …
Du bombar iväg bollen
från tee – i skrivande stund leder du driving
distance-kategorin på Europatouren. Hur viktigt är det att
slå inte bara långt utan längst?
Det är väl inte jätteviktigt, men
det är klart att man bröstar upp sig lite extra när man
är längst. Och tappar man ledningen så sneglar man
på de andra och vill gärna hänga med.
Hur går snacket på touren om det där?
Det snackas så klart en del om det där
med längd. Man kan höra någon säga, "Du skulle ha
sett den där driven" och sånt. Men på touren är
det ingen tvekan om att scoren ändå är viktigast.
Har du några knep att
delge oss som vill slå lite längre? Är det
ta-i-så-mycket-det-går som krävs eller teknik?
Jag skulle säga att det viktigaste är
att man är avslappnad när man ska slå. Det är
omöjligt att ta i – för man måste ta i – om
man spänner musklerna. Jag tar i rejält när jag ska
slå långt, men jag gör det genom att vara avslappnad,
så jag skulle ändå säga att det är mer
teknik än ren råstyrka.
Du är i bra fysiskt trim – vad tar du i bänkpress t.ex.?
Oj. Jag har inte kört bänkpress på
säkert fem år nu. Men då tog jag väl 110-115 kg.
[Tiger sägs klara uppåt 140 kg. Reds anm.] Fast då
tränade jag generellt mycket mer styrka än nu. Idag kör
jag fyspass två-tre gånger i veckan och
konditionsträningen får jag gratis genom tennisen. Det
där med att springa eller cykla tilltalar mig inte ett dugg.
Din stil är
väldigt personlig. Var fick du till exempel idén att
använda en så ovanlig keps som den du hade i Kina?
Min "military cap"? Äh, jag hade
tröttnat på min bucket hat som jag hade innan nu när
några andra började använda sådana så jag
kollade runt lite och tyckte att den här var den roligaste. Det
var helt enkelt dags att köra något nytt. Jag är lite
klädintresserad och modeintresserad och har inget emot att prova
lite andra grejer i stället för att se ut som alla andra. Det
är bara roligt att sticka ut lite. Och dessutom fick den
godkänt av tjejen så då var det bara att köra.
Är du vidskeplig?
Inte överdrivet. Jag har inga fasta grejer
som jag måste göra, men det är klart – om jag
hittar ett bra mynt som funkar bra så behåller jag det hela
veckan. Tidigare hade jag också fobi för rosa peggar men det
var en tre-fyra år sedan ungefär. Det har jag kommit
över nu. Jag tror till och med att jag skulle kunna spela med en
om jag råkade gräva upp den ur en påse.
Vilken är din bästa runda i karriären?
Jag måste nog säga att det var
63-rundan nu senast i Kina. Den var bäst spelmässigt. Fast
jag gick sju under i ett riktigt ösregn när jag vann i Zambia
2003 … Det var också en bra runda.
Hur är det när man kommer in i zonen så där, svävar man iväg lite?
Ja, det är klart att när det flyter
på och man börjar komma ned till 6-7 slag under par är
det nästan lite svårt att veta hur mycket under par man
är. I zonen så glider man iväg lite. Det är ett
speciellt tillstånd.
Vilket är ditt bästa slag?
Jag slog en fin spoon när jag gick på
college. Vi spelade TPC at Woodlands och jag hade ungefär 240
meter till greenkant på trettonde, med sin ö-green. Jag slog
upp en persimmonträklubba på green medan min coach stod och
skrek att jag inte fick gå för det … det var
rätt kul. Och ett jäkligt bra slag!
Har du några
amatörmeriter i bagaget eller är det först nu med ny
tränare och bättre sving som det "satt sig" ordentligt?
Åjo. Det var lite upp och ned i College, men
jag vann fyra tävlingar där borta. Och så var jag med i
landslaget 92–97 där vi vann EM för pojkar 1993. Det
året blev vi också tvåa i junior-VM som lag och jag
blev tvåa individuellt.
Golfbladet önskar Johan
Edfors lycka till. Om ni får chansen att gå och titta
på när han spelar golf så ta den – med hans
framgångar inom sin sport och spännande klädstil
dristar vi oss till att utnämna honom till golfens motsvarighet
till Fredrik Ljungberg.
FAKTA
Födelsedatum: 10 oktober, 1975
Familj: Flickvän, mamma och pappa.
Bostad: Bor i Malaga, men är på väg att flytta till
Dubai. När han är i Sverige bor han hos flickvännen.
Blev proffs: 1998
I bagen: Cleveland TA-7, Callaway FT-3, Callaway X–Tour spoon, Odyssey putter och Pro V1x
Favoritbana i Sverige: Halmstad Norra
Favoritbana i världen: Sherwood CC (där Tigers Silly Season-tävling spelas)
Sponsorer: Puma. Dubliner. Förhandlingar med fler pågår.
* Började spela golf vid 6 års ålder när han
följde med sina föräldrar till banan. Har tillhört
Kungsbacka GK sedan han började.
* Har Rikard Fors (utnämnd till Sveriges bästa
instruktör av Golf Digest) som tränare. Tränades
tidigare av Per Nellbäck på Kungsbacka GK.
* Har fyra segrar på tourerna: TCL Classic (ET) – 2005,
Stanbic Zambia Open (CT) – 2003, Fortis Challenge Open (CT)
– 2003, Telia Grand Opening (Telia) – 2002
* Inspelade prispengar i karriären (efter TCL Classic): 4 747 795 SEK (varav 1 655 406 på tre tävlingar 2006)
Ladda hem 
