Arabella Golf Club – Ett paradis för golfare

Golfbladet fortsätter här sin resa i Sydafrika. Denna gång har vi kommit till Kapstaden med omnejd. Vid mötet mellan Indiska Oceanen och Atlanten ligger staden inbäddad bland pampiga bergsmassiv med dramatiska vyer. Det tar en stund att smälta alla intryck när man väl har anlänt till Kapstaden och här finns det mycket att se och fascineras av. För oss golfare är detta sannerligen ett fantastiskt ställe!

Suveräna golfbanor, goda viner och fantastiska maträtter. Man behöver inte leta länge för att hitta detta i det heligaste av Western Cape . Det kanske absolut bästa som hela provinsen har att erbjuda för oss golfare är The Western Cape Hotel & Spa med sin mästerskapsbana Arabella Golf Club. Mindre än en timmes bilfärd söderut från Kapstaden ligger denna fantastiska anläggning. Golfbladets redaktionschef, Michael Broström fick här uppleva en av sina bästa dagar i livet, både som golfare och som människa. Läs om hans betraktelser.

När tiden stod stilla

Jag befinner mig långt hemifrån. Långt från fru och barn. Långt från filmjölk och Kalles Kaviar. Faktum är att jag är så långt hemifrån att det tar en hel dag att resa hit. Och lite till. Men det är värt varenda minuts restid i bil, buss, tåg, flyg. Varenda minuts väntan i avgångshallar. Varenda visat pass och varenda flygsäkerhetsdemonstration.

Det låter mäktigt. Och faktum är att det är mäktigt. Jag har kvällen innan checkat in på Western Cape Hotel & Spa i Arabella, en och en halv timmes bilkörning från Kapstaden – 20 minuter med helikopter …

Den otroligt fräcka hotellbyggnaden ligger med bara golfbanan mellan sig och Afrikas största och vackraste naturliga lagun. Naturligtvis blir man behandlad som en kung på denna femstjärniga anläggning och när jag kom in i rummet var jag nästan pinsamt imponerad.

Nu är klockan snart halvsex och jag har min vana trogen vaknat långt innan väckarklockan skallrar igång med sin gälla ton. Har man små barn så har man vant sig vid att vakna långt innan vanligt folk slår upp sina ljusblå.

Jag kliver ur sängen och stegar fram till de tjocka draperierna som täcker panoramafönstret ut mot balkongen och sveper dem åt sidan, öppnar skjutdörren och kliver ut på balkongen. Sedan stannar tiden.

Där står jag. Iklädd endast ett par billiga kalsingar från H&M och fånstirrar. Det är ett sånt där utdraget ögonblick som man kommer att komma ihåg i hela sitt liv.

Nackhåren reser sig – delvis för att en liten bris sveper in en spännande blandning av havsluft och lukten av nyklippt gräs. Delvis för att vyn är så vacker att jag nästan måste nypa mig för att kolla att jag inte drömmer och har hamnat i en oljemålning av någon stor mästare.

Nedanför mig finns Arabellas åttonde green, hela nionde hålet och artonde green. Morgonsolen har redan hunnit en bit upp denna novembermorgon och vattnet från några sprinklers glänser i det starka ljuset.

Bortom golfbanan krusas det djupblå vattnet i lagunen av morgonbrisen. På ena sidan bryts horisonten av mäktiga berg medan havet sträcker ut sig till synes i oändligheten på andra sidan.

Ögonblicket, som känts som en evighet, bryts av ett gällt skri från en fågel som susar in över mig och jag sätter mig ned på en stol och bara insuper skönheten medan jag funderar över om golfbanan är lika spektakulär som omgivningen.

Efter påklädning, frukost och några puttar på övningsgreenen står jag på första tee. Arton hål senare vet jag att banan är lika vacker som den är bra. I baren efter rundan får jag stå för ölen, men vad gör väl det när man fått en upplevelse för livet.

Text: Michael Broström