Fredrik Andersson Hed - trägen vinner

Text: Michael Broström
Foto: Getty Images och Fredrik Richter

I gammal god tradition utmanade Golfbladet nyblivne Europatourvinnaren Fredrik Andersson Hed på en match där två glada amatörer möter en tuff proffsspelare.

Laholmssonen Andersson Hed, som mest är känd för alla gånger han besökt kvalskolan, har i år sin överlägset bästa säsong någonsin efter att i maj först vunnit Italian Open och sedan sånär tagit hem även penningstinna BMW PGA Championship på Wentworth. Fredrik fick välja spelplats och valde trevliga Falkenbergs GK där han brukar träna tillsammans med sin coach Rikard Fors när han är hemma i Sverige. Enligt GIT är Golfbladets Fredrik Richter och Michael Broström inte så ojämnt matchade mot en ensam Andersson Hed i bästboll, men Fredriks handicap reflekterar knappast hans verkliga spelstandard – och åt motsatt håll gäller det även för Golfbladets två starka män.

Det regnar lite lätt när vi strosar iväg till det första hålet på Falkenbergs välskötta 18-hålsbana, men Fredrik skiner som en sol. Efter många tuffa år på Europatouren kom så äntligen den efterlängtade första segern och trots att han tidigare spelat in en hel del pengar är det inget mot årets skörd – i skrivande stund över 800 000 euro!

– Ja, det har verkligen varit en fantastisk säsong, säger Fredrik glatt. Det är otroligt skönt att kunna planera sitt liv bättre. Nu vet jag vad ska göra flera månader framåt och kan välja vilka tävlingar jag vill spela. Förut kunde jag bara planera vecka för vecka och var tvungen att flänga iväg och spela de tävlingar där jag fick plats.

Skön start för amatörerna
Det första hålet på Falkenberg är ett rakt par 5-hål som spelas nedför och Fredrik drar iväg en fantastisk drive. Lång och rak, med en sving som ser underbart mjuk ut. Någon kontring blir det inte från oss två, som istället vår vana trogen ställer upp med två stela svingar som förpassar bollen till varierande grad av rufflägen med inslag av mask.

Fredrik tar sig fram i höjd med green med sitt andraslag, men hamnar illa intill en buske utan mycket till baksving. Jag ligger själv i greenkant efter tre slag, där bara två var turliga skav. Jag skojar med Fredrik om att nu är det inte fri dropp i tid och otid som på touren och han kontrar med att jag väl ändå ska chip-tvåputta. Jag svarar kaxigt att "Ja, någon gång ska ju vara den första" och får sedan kalla kårar som när man gör något dumt. Typ som att säga att man inte treputtat på flera veckor, när man står inför en långputt.

Fredrik ler åt min obetänksamhet och trots en begränsad baksving trycker han in bollen på green, 6-7 meter från hål. Han tänker sig en birdie och vinst av hålet eftersom Richter har slagit sig out-of-bounds till höger. Jag sväljer några gånger, lägger bollen lite på högerfoten för att inte duffa och får lagom mycket backspinn på bollen som landar några meter kort om hålet, hugger till och sedan releasar och rullar snällt ned i hålet. Birdie!

Fredrik skrattar till och gratulerar mig ärligt i stället för att som mina vanliga spelkamrater muttra något om turslag. Hans putt är sedan visserligen bra slagen, men lite för lös och viker av precis innan hålet.

Snabb replik av Fredrik
Chocken över att ligga ett ned mot två amatörer spelare lägger sig snabbt för Fredrik som efter en magnifik drive och ett bra järnslag raskt vinner tvåan för att bli lika igen. Trean och fyran delas på par, vilket ska sägas är godkända birdiechanser som slinker Fredrik ur handen medan våra är glada räddningar från kniviga lägen.
På femman passerar vi ett sällskap som glatt hälsar och gratulerar Fredrik till årets framgångar. Hur känns det egentligen att under många varit en relativt anonym spelare på touren till att plötsligt vara händelsernas centrum?

– Ja du, svarar Fredrik, det känns onekligen rätt bra. Men det är inte så att jag blivit fartblind efter den senaste tidens bra spel. Jag tycker nog att jag har spelet för att hänga med, men har snubblat på mållinjen några gånger när jag känt att jag borde ha vunnit.
Vilka är dina styrkor och svagheter på golfbanan?
– Jag är nog en ganska allround-spelare. I år har jag träffat betydligt fler fairways än tidigare vilket ger mig fler chanser att träffa green, vilket i sin tur skapar fler birdielägen. Även puttningen har förbättrats.
Att puttningen ser bra ut kan vi konstatera själva, även om Fredriks birdieputtar för dagen nesligt slinker förbi hålen med minsta möjliga marginal. Samtidigt chockar Richter världen med en sänkt långputt på ett av Falkenbergs vackra korthål, femman, och plötsligt är Golfbladet ett upp i matchen igen.

Hur ser din stab ut som nybliven vinnare? Vilka hjälper dig?
– Jag har en svingcoach, Rikard Fors, som hjälper mig med tekniska detaljer och ser till att jag får ut det jag vill ha av min träning. Vi brukar vara här på Falkenberg där det finns en fantastisk range för egna bollar. Dessutom jobbar jag med Lars Evertsson, som hjälper mig att tänka på rätt sätt – något som han kallar en slags ”total träning” där allting som jag gör ska hänga ihop. Det är inte bara högre kvalitet på träningen utan även bättre återhämtning efter träning och tävling. Jag har också blivit bättre på att vila mellan tävlingarna, vilket är nog så viktigt.

Vilka är dina favorittävlingar och var i världen spelar du bäst golf?
– Det är klart att Scandinavian Masters är kul att spela. Det är alltid kul att spela inför hemmapublik. Den roligaste tävlingen är annars British Open. Jag gillar när det är ordning och reda på men kanske framförallt runt golfbanan. Därför är det lite lustigt att jag många gånger spelat bra i Sydeuropa där inte alltid det organisatoriska fungerar klockrent.

Gillar du att spela på lätta banor och göra många birdies, eller föredrar du tuffare banor där man får kämpa för par?
– Jag gör rätt många birdies men även rätt många bogeys. Förr gillade jag att spela i tuffa förhållanden, men de tävlingar som jag spelat bra i år har varit relativt enkla så jag har börjat föredra lite lättare banor där man vinner på många under par.

Men amatörerna biter ifrån
Det sjätte hålet på Falkenberg är ett par 4-hål där Fredrik öser ut ännu en mycket imponerande drive. Efter fem raka par jagar han nu en birdie för att komma ikapp. Vi får leta en stund efter våra skavda utslag till skogen på
högersidan, men Richter lyckas på något märkligt sätt slå upp bollen på green och sänker sedan sin putt för ännu en birdie! Fredriks breda leende visar att han är lika förvånad som vi och hans egen birdieputt slinker ännu en gång förbi hålet. Golfbladet är nu i en ovan position – vi är två upp. Med bara tre hål kvar!

Vilken är din favoritbana i Sverige? Och i världen?
– Här på Falkenberg och på Laholm trivs jag jättebra. Det är mysiga och välskötta skogsbanor. Längre bort gillar jag Carnoustie och en bana utanför Paris som heter PGA National. Den är helt fantastisk. Samtidigt är det lite märkligt att dessa är mina favoriter för egentligen föredrar jag skogsbanor.

Det sjunde hålet är ett kort par 5-hål och Fredrik slår ännu en bra drive och ett mellanjärn upp på green för en chans på eagle. Richter försvinner tidigt på hålet och jag själv ligger illa precis kort om greenen i en ruffklädd backe. Chippen blir alldeles för lång och min birdieputt är längre än Fredriks eagleputt. Men jag låtsas vara stursk och säger kaxigt att jag väl får dra i min putt så att Fredrik får jobba lite för att vinna hålet. Och ännu en lång putt rullar i för tidningen. När Fredriks putt ännu en gång grymt hugger i hålkanten är vi dormie två upp. Vi kan inte förlora! Mot en vinnare på Europatouren! Att vi spelat skräp och haft massor av tur medan han spelat grymt fin golf och haft gladpack över hålet är ju inget vi behöver tala mer om.

Efter tre greenträffar på åttan och tre tvåputtar är matchen över och Golfbladet har således slagit Fredrik Andersson Hed med 2/1 – vinnarnas glädje matchas nästan av förlorarens förvåning.

– Jag underskattade nog er lite, säger Fredrik med ett leende. Den glada minen är signifikativ för en man som ofta brukar nämnas i diskussioner om vem som är den trevligaste golfspelaren i Sverige.

Tillbaka vid klubbhuset är det många som hejar på Fredrik och gratulerar honom till säsongens framgångar. Vinnarna bjuder på lunch och efter en utsökt kycklingwok som rekommenderats av Fredrik sätter vi oss i fåtöljerna med utsikt över sista greenen på Falkenberg. Vi tar varsin kopp kaffe och Fredrik kompletterar med en chokladboll.

– Ja, jag är nog en av Sveriges största konsumenter av Delicato-bollar, skrattar han. Kanske ser vi snart Delicato på en Europatourkeps?

Efter att ha tackat för god match förklarar vi oss villiga att ställa upp igen om han vill ha revansch. Något säger oss dock att vi gör bäst i att njuta av den här segern så länge vi kan …

Faktaruta:
Fredrik Andersson Hed
Födelsedatum: 1972-01-20
Familj: Fru Anna och barnen Viggo och Molly
Bostad: Halmstad
Hemmaklubb: Laholms GK
Tränare: Rikard Fors och Lars Evertsson
Blev proffs: 1992

En seger på Europatouren, Italian Open 2010, och två segrar på Challengetouren, Le Tourqet Challenge de France 2000 och Toyota PGA Championship 1993.

Världsranking: 74:a
SGF-ranking herrar: 7:a

Statistik Europatouren (ranking)
Scoring: 71,03 slag i snitt (35:a)
Pricksäkerhet från tee: 8,6 fairways per runda (86:a)
Längd från tee: 284,4 yards (91:a)
Greenträffar: 11,4 greenträffar per runda (145:a)
Puttar per greenträff: 1,696 puttar i snitt (3:a)
Bunkerräddning: 71 % (5:a)

Bästa score på Europatouren: 62 slag (-9) i Carlsberg Malaysian Open 2003

I bagen:
Driver: Taylor Made R9 SuperTri
Trä-3: Callaway Diablo Tour
Trä-5: Callaway Fusion
Järn: Titleist 710 AP2
Wedgar: Titleist Vokey Spin Milled C-C
Putter: Odessy White Hot #1